Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alfabet - Alfagräs el. Halfagräs - Alfalfafoder - Alfapartiklar - Alfarabi - Alfastrålar (α-strålar) - Alfeios - Alfenid - Alfer - Alfheim, Karin Anna Elvira, f. Rydqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
Alf agräs—Alfheim
478
Fomitaliska former Nutida former
fraktur antikva
1 AAA a å å 21 ä A a Å å Ä ä
2 23 b B b
3 <ca fö c & g C c G g
4 r>D S b D d
5 n e e fö e E e
6 I* F § f F f
7 3 ö Z z
8 H -M H h
9 1 s t j i i j j
10 RK Æ t K k
11 v k L St L 1
12 WWMM 9JI m Mm
13 NN 91 n- N n
14 O D o D ö 0 o Ö ö
15 rrp ¥ p p p
16 9Q £1 q Q q
17 P R 31 r R r
18 ££45 @8 S s
19 X t T t
20 YV Uu23b2Siv2)p UuVvWwYy
21 X X r X x
Alfapartiklar (a-partiklar),
se Atom och
Radioaktivitet.
Alfaräbi, arab, filosof, se E
1-F a r a b i.
Alf astrålar (a-strålar), se
Atom och Radioaktivitet.
AlfeFos, den största floden
på Morea (Peloponnesos),
Grekland. Flyter i en stor båge
genom Arkadien och Elis, först
åt n. v., sedan åt v. Har även
kallats Rufia. — Enligt myten
var A. son till Okeanos och
Tethys. Han förföljde
Are-thusa, som flydde undan till
ön Ortygia vid Syrakusa och
förvandlades till en källa,
varefter han själv blev
förvandlad till en flod, som fortsatte
sitt lopp genom havet och
upphann Arethusa.
Alfenid, se Nysilver.
Alfer, naturväsenden i den
fornnordiska gudaläran.
Al-ferna framställas såsom milda,
alstrande och uppehållande
krafter. I motsats mot
jättarna voro de goda
naturmakter och förbundna med asarna
såsom dessas vänner och
medhjälpare. Asar och alfer
sammanställas ofta i
eddasångerna. Alfernas värld hette A 1
f-h e m och gavs av gudarna i
tidens begynnelse såsom
tandgåva åt Frej, fruktbarhetens
gud. Man skiljer mellan 1 j u
s-alfer och svartalfer.
Svartalferna omtalas blott en
gång i Snorres Edda och sägas
vara svartare än beck och bo
nere i jorden. Ljusalferna
däremot skildras såsom fagrare än
solen. Man offrade till alferna
lika väl som till asarna (ålfablot). Tron på
alfer har intill våra dagar fortlevat i sånger
och sagor om älvorna.
Alfheim, Karin Anna Elvira,
operasångerska, f. Rydqvist (f. 1892 27Å), elev
av Stockholmskonservatoriet, T. Rangström
och G. Bratt samt av L. Mantler i Berlin.
Debuterade 1914 som Anna i
»Värmlänningarna», Mignon och Hans i »Hans och Greta»
samt är sedan 1915 anställd vid Kungl.
teatern. Fru A. är en både sångligt och
dramatiskt behagfull och intelligent konstnärinna.
Bland hennes övriga sopranpartier märkas
Pamina i »Trollflöjten», Margareta i »Faust»,
Julia i »Romeo och Julia», Zelida i »Konung
för en dag», Santuzza i »På Sicilien», Maliella
i »Madonnans juveler», Jolantha, Mimi i
»Bo-hème», Rosenkavaljeren, Vaino i »Arnljot»
och Carmen. Blev 1918 g. m. ingenjör E.
Alfheim. E. F—t.*
utbildade bokstavsalfabet se Egyptisk
skrift. Om det fornpersiska alfabetet se
Kilskrift.
Intet enda av de nu brukliga alfabeten
återger språkets samtliga ljud. För det
noggranna återgivandet av språkljuden har man
därför nödgats uppställa s. k. fonetiska
alfabet (se Fonetiska bokstäver);
för de svenska landsmålen har antagits det
s. k. 1 a n d s m å 1 s a 1 f a b e t e t (se d. o.).
För de folk, som sakna litteratur, uppställas
numera, framför allt inom den kristna
missionen, egna alfabet, särskilt ur det latinska
alfabetet med nödiga tillägg, s. k.
missions-alfabet. — Jfr Skrift. H. A.*
Alfagräs el. H a 1 f a g r ä s, en särskilt i
Frankrike använd benämning på
esparto-gräset (se d. o.).
AlfaJfafoder, en i Amerika vanlig
benämning på blålucern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
