Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alfthan, Georg von - Alfthan, Kristian Axel von - Alfurasjön el. Arafurasjön - Alfurer el. Haraforer - Alfvén, Hugo Emil - Alfågel (galdust, stråare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483
Alfthan—Alfågel
484
nad uppfattning i samhällsfrågor. I
regeringen intog han en framskjuten ställning och
deltog i rysk-finska konferenserna 1891 och
1892. T. C.*
Alfthän, Kristian Axel von, frih.,
finl. läkare o. politiker (1864—1919), son till
föreg.; med. dr, praktiserande läkare i
Hälsingfors och sedan 1893 badläkare i Nådendal,
vars omdaning till modern kurort är hans
verk. Han deltog i de sista ståndslantdagarna,
hade som centralstyrelsens förste sekreterare
(till 1914) väsentlig andel i det 1906 stiftade
Svenska folkpartiets första organisation och
var vid ett par lantdagar en av dess
representanter i enkammarlantdagren. Som politiker
var han moderatkonservativ samt synnerligen
impulsiv och rik på uppslag. V. S—g.*
Alfürasjön el. Arafürasjön, havet
mellan Australkontinenten i s., Timorlaut och
Aroeöarna i n., Torres sund i ö. och
Timor-sjön i v. In. ö. når det till Nya Guinea.
Utgör en av förbindelselederna mellan
Indiska oceanen och Stilla havet.
Alfürer el. H a r a f ö r e r, urinvånare på
mellersta, norra och östra Celebes samt på
Moluckerna.
Alfvén, Hugo Emil, tonsättare (f. 1872
‘/s), elev i violinspel av L. Zetterqvist samt
C. Thomson i Bryssel, i komposition av J.
Lindegren. Är director musices i Uppsala
sedan 1910 samt
dirigent för »O. D.»
(»Or-fei drängar»), med
vilket
studentsångsällskap han
företagit framgångsrika
konsertfärder både
inom och utom
Sverige. Blev sedermera
dirigent även för
Uppsala
studentförenings allmänna
sångförening (»Allmänna
sången»). Fil.
hedersdoktor 1917. Väckte
som tonsättare först
uppmärksamhet med en violinsonat och en
symfoni i f-moll samt slog 1899 fullständigt
igenom med sin andra symfoni i D-dur, vars
slutfuga med koral väckt särskild beundran,
övriga symfonier äro den tredje, festligt
ljusa i E-dur och den ensatsiga fjärde i
c-moll, betitlad »Från havsbandet», som
bl. a. är märklig genom användandet av
två instrumentalt behandlade människoröster.
Utmärkande för dessa och andra verk äro
kompositionstekniskt, ej minst
kontrapunktiskt, mästerskap, virtuos instrumentering
samt en ofta framträdande nationell ton och
naturstämning. Till hans oftast framförda
övriga orkesterverk höra den populära
svenska rapsodien »Midsommarvaka» och den
symfoniska dikten »En skärgårdssägen».
Nämnas må även »Festspel», »Drapa till
Oskar II :s minne» och »Uppsala-rapsodi».
Även inom de större vokala formerna har A.
visat sin efter klassiska mönster skolade
förmåga, såsom med kantaterna »Vid
sekelskiftet», »Herrans bön» (till text ur Stagnelius’
»Martyrerna») samt de s. k.
Uppenbarelse-och Reformationskantaterna m. fl. Därtill
komma »Klockorna» (dikt av Fritjof
Holmgren), för baryton och orkester, »Den unge
herr Sten Sture», för barytonsolo, manskör
och orkester, kompositioner för manskör,
såsom sorgehymnen »Gustaf Frödings jorda
färd» och manskvartetten »Här är landet»
samt sånger (till dikter av E. Thiel,
Aare-strup m. fl.), pianostycken och
balettpantomimen »Bergakungen», uppförd 1923 på Kungl.
teatern. H. G—t.
Alfågel (i Bohuslän kallad g a 1 d u s t och
stråare), Ilare’lda hyemälis, en nordisk
dykand, brokig av vitt, rostbrunt och svart,
lättast att igenkänna på sin spetsiga stjärt,
Alfågel, Har elda hyemälis. Efter teckn. av O. Gylling
som hos den fullvuxne hannen har de mel
lersta fjädrarna betydligt (23—26 cm)
förlängda. Från hösten till våren träffas fågelo
hos oss i stora skaror, i Östersjön såväl som
i Kattegatt (helst vid yttre skärgårdsbandet),
i livlig rörelse, dykande efter sin föda. Mot
våren ljuder hans sång ganska angenämt.
Hans fjäder är förträfflig, och köttet ätes
allmänt. Om våren lämnar han våra sydligare
kuster och drager upp mot den höga norden
för att häcka vid sjöar och kärr i Lappland.
Alfågeln anlägger den mörka sommardräkten
redan före fortplantningstiden på våren. Se
vidare Andfåglar och Dykänder.
Alfågelskyttet är i vår ö. skärgård,
ävensom kring Åland och på finländska
västkusten, av vikt för befolkningens
hushållning. Så snart fågeln kommer, dödas den ofta
i vakar eller »brunnar» i isen. När sedan
sträcket börjar och »rissalarna» (de
fortplant-ningsdugliga alfåglarna eller »allorna»)
svärma kring holmar och skär, skjutes fågeln för
vättar. Alfågeln »fäller» lätt vid lock, och
en van person kan ofta genom att härma
alfågelns klangrika stämma få ett »alfäll» i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
