Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alfågel (galdust, stråare) - Alföld el. Budapestslätten - Alförrädare - Algardi, Alessandro - Algarrobo - Algarve (Faro) - Algaualperna - Algauboskap - Algazel - Algblått, Fykocyan och Algbrunt, Fykoxantin - Algebra - Algebraisk analys - Algebraiska funktioner - Algebraiska tecken - Algeciras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
Alf öld—Algeciras
486
sitt »vättlägg». Den ännu ej
fortplantnings-dugliga ungfågeln, som är mörkare till
färgen och brukar benämnas »sommaral»,
kommer först senare, i slutet av april eller
bör-kan av maj, upp till skärgården.
Alfågels-jakten är i regel förbjuden fr. o. m. 21 maj
t. o. m. 10 aug. (se vidare Jakttider).
F. A. S. (Lönnb.)
Alföld [åTföld] el. Budapestslätten,
den ungerska lågslätten omkring Theiss. Se
vidare Ungern.
Alförrädare, Enicone’tta stelleri, en i Norra
ishavet förekommande dykand, som ibland
träffas söderut i sällskap med alfågeln (därav
namnet).
Alga’rdi, Alessandro, bolognesisk
bildhuggare (1602—54), lärjunge till Lodovico
Carracci, verksam i Rom, jämte Bernini sin
tids mest ansedde skulptör. Utförde
småarbe-ten i brons och elfenben men också större
arbeten, bl. a. (1646—50) den i Peterskyrkan
uppställda jättereliefen »Leo I tvingar Attila
till återtåg». En utpräglat målerisk,
effektfull och rörlig men på samma gång
akademiskt nykter skulpturstil kännetecknar hans
arbeten, bland vilka porträttskulpturerna
intaga främsta platsen. H. W—n.
Algarrobo [-rå’bå], Prosöpis alba, ett träd,
vars frukter särskilt för indianerna i El Gran
Chaco i Sydamerika äro av största vikt som
näringsmedel. Av denna frukt bereda de även
rusdrycker. Jfr P r o s o p i s.
Alga’rve (F a r o), den sydligaste och minsta
av Portugals provinser; 5,019 kvkm, 268,294
inv. (1920). Landet kring kusterna och i
floddalarna är fruktbart och väl odlat med vete,
vin, oliver och andra sydfrukter. Skogar av
korkek och kastanj finnas i n., där Serra
de Monchique stryker fram. Vid kusterna är
fisket, i synnerhet av sardiner, livligt,
varjämte havssalt utvinnes. Huvudstad är Faro.
Namnet A. är arabiskt, el Gharb, och betyder
»mot väster liggande land». Alfonso III av
Portugal erövrade A. från araberna 1253 och
antog titeln »konung av Portugal och A.»
A’lgaualperna, se Allgaualperna.
A’lgauboskap, en från Algau i s. v. Bayern
härstammande nötkreatursras, till färgen
silvergrå eller grävsvinsfärgad med ljusare
teckning omkring nosen, insidan av öronen,
utefter ryggen, under buken och insidan av
benen och mörkare på huvud, hals och sidor.
Rasen tillhör den s. k. långpannade typen
(Bos taurus longifrons) och utmärker sig
såsom bergraser i allmänhet genom en kraftig
kroppsbyggnad med kort och bred hals och
väl utvecklad »dröglapp» (stor hudfåll, som
sträcker sig från underkäken till bringan).
Vikten uppgår till omkring 550—650 kg,
mjölkavkastningen till omkr. 3,000 1 med
3,6 °/o fett. I vårt land förekommer
algau-rasen vid Åtvidaberg, vars besättning,
uppgående till omkr. 300 djur, härstammar från
en 1847 av staten importerad hjord, först
uppställd på Lindholmens gård i
Södermanland. C. A. L. (E. T. N.)
Algaze’1, arab, filosof, se E 1 - G h a z a 1 i.
Algblått, Fykocyan, och A 1 g b r u n t,
Fykoxantin, se Algfärgämnen.
A’lgebra. Tidigare förstod man med
alge-bra aritmetikens generalisering genom
införande av bokstäver vid operationerna som
symboler för talen. Numera är begreppet
mera identiskt med algebraisk analys, vilken
vetenskap huvudsakligen omfattar e k v
a-tionslära. Hos grekerna var den
algebra-iska analysen geometriskt betonad, i det att
talen framställdes genom linjesträckor.
Sålunda hade redan Euklides på geometrisk väg
funnit lösningen till den allmänna
2:a-grads-ekvationen. Diofantos, som levde på
300-talet e. Kr., var den förste, som införde
teckenspråket och symboler för de obekanta
storheterna. Sedan hade algebran sin
blomst-ringstid uteslutande i orienten, i Indien hos
några enstaka tänkare på 600- och 1100-talet
e. Kr. och även i Kina samt hos araberna.
Från dessa senare kom den över till Europa,
där Leonardo Fibonacci från Pisa på 1200-talet
e. Kr. var den förste efter de gamla grekerna,
som visade sig besitta algebraiska kunskaper.
Hans landsmän Tartaglia från Venezia och
Cardano från Milano funno lösningarna till de
allmänna 3:e- och 4 :e-gradsekvationerna. Ett
mäktigt bidrag till algebrans utveckling
gavs av Descartes på 1600-talet genom hans
grafiska framställningsmetod och grundandet
av den analytiska geometrien (se
d. o.). Genom att Leibniz införde
deter-minanter (se Determinantteori), fick
ekvationsläran ett kraftigt hjälpmedel, och
genom Newton riktades den med viktiga satser.
Dess fundamentalsats, att varje ekvation av
n:e graden har n st. rötter, bevisades av Gauss
m. fl. Vid sidan av denne intar Abel
platsen som en av banbrytarna för forskningen i
den moderna algebraiska analysen. Han
bevisade bl. a. omöjligheten av att genom
rot-utdragningar lösa allmänna 5:e-grads- och
högre ekvationer. Under sist förflutna årh.
ha förutom ekvationsläran även andra, mera
speciella teorier inom algebran nått en hög
utveckling, såsom läran om lineära
transfor-mationer genom Sylvester, Hesse och Hermite,
substitutionsteorien genom arbeten av
La-grange, Cauchy och Galois samt teorien för
oändliga determinanter genom Poincaré och
v. Koch. Se vidare Ekvationslära. T. B.
Algebraisk analys, se A 1 g e b r a.
Algebräiska funktioner, en klass av
analytiska funktioner (se Funktionsteori).
Algebräiska tecken, 8e Matematiska
tecken.
Algeciras [aH$äbi’ras], stad i sydligaste
Spanien, prov. Cädiz, vid den från Gibraltar
sund inträngande Algecirasviken, mitt emot
Gibraltar; 19,249 inv. (1921). Staden
exporterar stenkol, kork och apelsiner. — I A.
land-stego morerna, när de 711 gingo över till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
