Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Algeciras - Algemeen handelsblad - Algenib (α Persei) - Alger (växter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
Algemeen handelsblad—Alger
488
Europa.. År 1906 avslöts här den bekanta
Al-geci rastraktaten (se Marocko, historia).
Algemeen handelsblad [a’U$amèn], holk,
Amsterdams inflytelserikaste politiska
tidning (av liberal färg). Utkommer 3 ggr dagl.
och började utgivas som dagl. tidning 1831.
Algènib (a Persei), den ljusstarkaste
stjärnan i stjärnbilden Perseus, är av 2:a
storleken, tillhör spektralklassen F 5 och har
en yttemperatur av omkring 5,700° C. Den
rör sig i riktning mot solen med en hastighet
av 2 km i sekunden. — (y P e g a s i), stjärna
av 3:e storleken i stjärnbilden Pegasus.
Alger är det gemensamma namnet för en
hel del lägre eller högre organiserade
encelliga eller flercelliga bålväxter, d. v. s.
växter utan strängt genomförd uppdelning i
stam och blad och utan egentlig
kärlsträngs-vävnad, vilka utmärkas därav att de i regel
äga k r o m a t o f o r e r (se d. o.), på grund
varav de liksom de högre växterna kunna i
ljus assimilera, d. v. s. själva bereda
organiska ämnen av rent oorganiska beståndsdelar.
Algerna visa i detta hänseende en bestämd
fysiologisk olikhet mot svamparna, som alla
sakna denna förmåga, varav blir en följd, att
dessa äro hänvisade till ett uteslutande
parasitiskt eller saprofytiskt levnadssätt.
Algerna bilda emellertid lika litet som
svamparna någon systematiskt enhetlig växtgrupp,
på samma sätt som t. ex. mossor, ormbunkar,
gymnospermer och angiospermer, utan bestå
av flera från varandra väl skilda och
sannolikt med varandra icke närmare besläktade
grupper, vilka av tradition och vana ännu
sammanföras under den gemensamma
benämningen »alger». Linné hänförde i sitt
berömda sexualsystem till ordningen Algae i den
24 :e klassen Cryptogamia icke blott algerna i
nutidens mening utan även levermossorna och
lavarna. Nutida algologer pläga till algerna
även föra de s. k. f 1 a g e 11 a t e r n a (se d. o.),
Flagellatae, en formrik grupp encelliga
organismer utan egentlig cellulosavägg samt
försedda med cilier (flagellum). Flagellaterna
intaga emellertid i flera hänseenden en
mellanställning mellan växter och djur och anses
vara utgångstyperna för såväl växt- som
djurriket.
Algerna pläga indelas i följande större
grupper:
1. Blågröna alger, Cyanophyceae.
2. Kiselalger eller diatomacéer, Diatomeae.
3. Gulgröna alger, Heterocontae.
4. Konjugater, Conjugatae.
5. Grönalger, Chlorophyceae.
6. Brunalger, Phaeophyceae.
7. Rödalger eller floridéer, Rhodopliyceae.
I anslutning till de gröna algerna pläga
även föras de i många hänseenden avvikande
och fullkomligt fristående:
8. Strävseväxter eller karacéer, Characeae.
Vill man räkna även flagellaterna till
algerna, tillkomma ytterligare ett par grupper:
9. Egentliga flagellater. Flagellatae, och
10. Dinoflagellater eller peridinéer,
Dino-flagellatae.
Algernas rätta element är vattnet.
Visserligen växa några, såsom de s. k. v i o 1 s t en
s-algerna (Chroolepus-arter m. fl.), på land,
på klippor och stenar o. dyl. och äro s. k.
1 u f t a 1 g e r, men dessa, liksom alla andra
alger, behöva dock för att fullständigt
genomlöpa sin utveckling, och särskilt för
svärm-sporbildningen, direkt inverkan av vatten.
Algerna kunna trivas i alla slags vatten:
några växa i salt och bräckt vatten, andra
åter i sött, i det allra renaste såväl som i det
av organiska eller oorganiska ämnen
förorenade, i polarhavets och snöbäckarnas iskalla
vatten såväl som i tropikernas, ja, även de
heta källorna och de eviga isfälten äga sina
särskilda algfloror (glaciärernas »röda» och
»gröna s n ö»). Sin starkaste utveckling med
avseende på såväl artrikedom som i
synnerhet formernas prakt uppnår algvegetationen
i de varmtempererade ländernas hav. Men
även i de kalltempererade, arktiska och
ant-arktiska haven uppträda praktfulla,
storartade algformer, t. ex. de flera m långa,
grov-stammiga laminariorna (se d. o.) och alariorna
(se d. o.) i de nordliga haven och den
berömda jättekelpen, Macrocyslis, som kan bli
omkr. 70 m lång, i de antarktiska haven. De
flesta större alger förekomma, fästa vid andra
föremål, antingen omedelbart på bottnen eller
på andra växter eller stundom också på djur
(t. ex. snäckor, kräftdjur o. s. v.). Rena
parasiter äro tvivelsutan mycket fåtaliga bland
algerna, ehuru några parasitiska rödalger
dock äro kända. De på organiskt underlag
förekommande äro sålunda blott epifyter
(se d. o.). En stor mängd alger äro aldrig
fästa vid andra föremål utan ligga antingen
fria på bottnen eller (de flesta encelliga) hålla
sig svävande i vattnet. Det sistnämnda är
förhållandet med de alger, som åstadkomma
vad man kallar »vattnets blomning»
(se d. o.), och över huvud taget sådana alger,
som ingå i sjöarnas och havens s. k.
plankton (se d. o.). Åtskilliga gröna och blå alger
uppträda normalt i symbios med svampar och
bilda så den egendomliga växttyp, som vi kalla
en lav (se d. o.).
Med avseende på sin inre byggnad förete
algerna mycket stor växling. Under det att de
lägre formerna äro så enkla, att individen i
sin helhet bildas av blott en enda cell, äga de
högre formerna, t. ex. brunalger och rödalger,
en inre struktur av jämförelsevis mycket hög
utveckling. Hos många alger innehålla
kroma-toforerna eller klorofyllkornen
huvudsakligen det i växtriket allmänt utbredda, rent
gröna kromatoforfärgämnet klorofyll
eller bladgrönt jämte i mindre mängd ett par
gula färgämnen, k a r o t i n och x a n t
o-f y 1 1, som ej pläga saknas. Sådana alger äro
då rent gröna, som t. ex. konjugater och
grönalger. Hos andra förekomma, blandade med
klorofyllet, andra algfärgämnen (se d. o.), så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
