Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Algonkiner - Algonkisk - Algoritm - Algotsson, Brynolf - Algotssönerna, släkt - Algreen-Ussing, Tage - Algrött, Fykoerytrin - Algsvampar - Alguacil - Algutsboda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
Algonkisk—Algutsboda
500
terna, arapahoer, odjibwa- och kriindianer,
chippewaer, cheyenner, det stora
mikmak-folket, lenni-lenapéfolket eller delawarer,
mohikaner — ryktbara genom Coopers romaner
—, shawnier och miamier.
Det var huvudsakligen algonkinstammar,
med vilka de första europeiska nybyggarna,
såväl engelsmän och holländare som fransmän
och svenskar, kommo i beröring. Det var
algonkinindianer, som försågo pilgrimsfäderna
med majs under den första fruktansvärda
hungersnödsvintern. Åtskilliga ord från
algon-kinspråket adopterades tidigt av
engelsmännen och äro numera kända i alla kulturspråk,
såsom wigwam, wampum, squaw, papoose,
moccasin. Språkgruppernas gränser
sammanfalla icke med kulturgruppernas, och därför
återfinner man redogörelser för
algonkinfol-kens materiella och andliga kultur under de
särskilda stamnamnen. C. V. H-n.
Algo’nkisk, en från Nordamerika lånad
benämning för en del prekambriska
sedimentära formationer, yngre än det egentliga
urberget. Termen synes nu alltmera, åtminstone
i Europa, komma ur bruk. Se vidare
Prekambriska formationer.
Algori’tm, av arab, ursprung, var den första
benämningen på den nuvarande aritmetiken,
positionsaritmetiken, när den under
1200-talet efterträdde räknandet med
romerska siffror. När ordet förekommer nu för
tiden, betyder det helt enkelt en räkneformel,
efter vilken man schematiskt kan utföra en
viss operation. Mest bekant är E u k 1 i d e s’
algoritm, som ger den regel, efter
vilken man kan uppsöka största gemensamma
divisorn till två hela tal. T. B.
Algotsson, Brynolf, biskop i Skara och
en av den svenska medeltidens
namnkunnigaste prelater (d. 1317), son till lagman Algot
Brynolfsson. Var en bland de första svenskar,
om vilka man vet, att de studerat vid
högskolan i Paris. Efter hemkomsten inträdde
han i kyrkans tjänst och steg snart från den
ena kyrkliga värdigheten till den andra, tills
han 1278 valdes till biskop i Skara. Under
sin nära fyrtioåriga verksamhet på denna
plats gjorde han sig väl förtjänt om sitt stift,
ökade biskopsstolens rikedom, lät uppbygga
biskopsgårdar och stiftade prebenden. Han
förvärvade sig även namn som lagstiftare och
administratör. Under benämningen »biskop
Brynolfs stadga» har en förordning från 1281
rörande tionde, helgdagsbrott, kyrkofrid m. m.
blivit bevarad till våra dagar. Även andra
organisationsåtgärder från hans biskopstid
omtalas. Dessutom vinnläde han sig om
gudstjänstens högtidlighet, ordnade denna i Skara
domkyrka och författade själv officier på
latin, s. k. »historier», vilka under medeltiden
voro mycket berömda. Ett gällde de svenska
helgonen Elin av Skövde och Eskil, ett annat
Kristi törnekrona, med anledning av den
dyrbara relik (en törntagg ur nämnda krona),
som han mottagit i gåva, ett den heliga
jung
frun. I dessa visar han sig som vår medeltids
kanske förnämste latinske skald. Om hans
verksamhet för övrigt bära mångfaldiga
urkunder vittne. Icke långt efter sin död kom
han i rop som helgon. Konung Erik av
Pommern samt svenska och norska prelater gjorde
därför en framställning till kyrkomötet i
Kon-stanz om hans kanonisering. Mötet ansåg
saken böra prövas och överlämnade den åt en
kommission av en norsk och två svenska
biskopar, vilka sammanträdde i Sverige 1417;
deras omkr. 1492 i Lybeck tryckta
förhandlingar, »Vita Brynolphi», höra till de största
sällsyntheterna inom den svenska bokvärlden.
Se vidare Algotssönerna. Ehd.*
Algotssönerna, stormanssläkt i
Västergötland under medeltiden. Dess äldste kände
medlem var riddaren Algot
Brynolfsson, som år 1270 nämnes som lagman i
Västergötland; en son till honom var biskop
Brynolf Algotsson (se denne). En annan
son, Folke Älgotsson, bortrövade 1288
Ingrid, dotter till riddaren Svantepolk
Knutsson och förlovad med en dansk ädling, samt
flydde med henne till Norge. Med stränghet
straffade Magnus Ladulås hela Folkes släkt
för detta brott mot edsöreslagarna. Fadern,
lagman Algot, måste nedlägga sitt
lagmanna-ämbete, brodern, biskop Brynolf, sökte sin
tillflykt i Alvastra kloster, och en annan
broder, Karl, som biträtt Folke vid
våldshandlingen, avrättades. Ingrids son, Knut
Folke s s o n, blev riddare och riksråd samt gift
med Margareta, dotter till marsken Tyrgils
Knutsson. Lagman Algots sonson, Algot
Bengtsson, var även lagman i
Västergötland och deltog i redigeringen av Magnus
Erikssons landslag. Ätten utdog i senare
hälften av 1300-talet.
Algreen-Ussing, Tage, dansk politiker o.
rättslärd (1797—1872), professor 1840,
borgmästare i Köpenhamn 1844 och
generalpro-kurator sedan 1848. Utgav en mängd
juridiska arbeten, bland vilka huvudverket var
»Læren om servituter» (1836). Vald till
stän-derdeputerad 1834, deltog han både som
talare och förf, agitatoriskt och ivrigt i
debatten om de då brännande politiska frågorna
och vann därvid stor popularitet. Men efter
Kristian VIII:s tronbestigning blev han
betydligt moderatare. Han intog senare i den
grundlagsstiftande riksdagen en ganska
konservativ hållning och var en bestämd
motståndare till den då antagna grundlagen,
liksom han senare röstade mot
novemberförfattningen av 1863.
Algrött, Fykoerytrin, se
Algfärgämnen.
Algsvampar, Phycomycètes, se F y k o m
y-c e t e r.
Alguaci’1, spansk benämning på rättstjänare,
polistjänstemän.
Algutsboda, socken i s. ö. Småland intill
kalmarlänsgränsen; Uppvidinge härad,
Kronobergs län; 332,74 kvkm, 4,434 inv. (1923).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
