Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alkfåglar - Alkibiades - Alkinoos - Alkio, Santeri (Alexander Filander) - Alkkula - Alkmaar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Alkibiades—Alkmaar
522
äro fastade långt bakåt, så att fågeln sitter i
upprätt ställning och stöder sig på hela
tar-»en. Fotternas tre framtår äro förenade
genom simhud, baktå saknas. Vingar och stjärt
äro korta. A. äro havsfåglar, tillhörande
norra halvklotet, särskilt dess nordligaste
delar. De flyga snabbt samt simma och dyka
förträffligt. Födan utgöres av fisk, kräftor
och blötdjur. På land, där de röra sig
otympligt, vistas de blott under häckningstiden. De
häcka vanligen i kolonier och lägga ett eller
högst två ägg på klippavsatser eller i skrevor.
Någon bale göres ej. Båda könen äro lika.
Ordningen omfattar en enda familj, a 1 k o r,
Alcidae, delad i två underfamiljer,
egentliga alkor, Alcinae, och lunnefåglar,
Fraterculinae. Till de förra höra bl. a.
tordmulen, grisslorna, a 1 k e k u n
g-en och den utdöda garfågeln (se dessa
ord). Den senare underfamiljen omfattar fem
i n. delen av Stilla havet hemmahörande
släkten, bland dem den en gång till vårt land
vilseflugna stariken, samt 1 u n n e f
å-gelsläktet (se Lunnefågel). Rend.
AlkibFades (lat. Alcibi’ades), f. i Aten omkr.
450 f. Kr., tillhörde alkmaionidernas gamla
frejdade ätt och var befryndad med Perikles,
som var hans förmyndare. A:s ädla börd,
stora rikedomar, ovanliga skönhet och tjusande
personlighet gjorde honom till Atens
bortskämda barn. Den ena dagen såg man honom
hos Sok ra tes, som sökte leda hans rika
begåvning i rätt riktning, den andra dagen tävlade
han med sina umgängesvänner i överdåd och
lättsinne. Mer och mer ägnade han sig åt
politiken och uppträdde från tiden omkr. 420
som det demokratiska partiets ledare. Som
sådan lyckades han förmå atenarna till det
stora krigståget mot Syrakusa på Sicilien
415. Själv var han dess inflytelserikaste
befälhavare. Strax före flottans avsegling fann
man emellertid på morgonen 11 maj en stor
mängd hermesstoder på Atens gator och
offentliga platser stympade. En storm av ovilja
uppstod; även A. misstänktes, sannolikt med
orätt, för delaktighet häri och angavs kort
därpå såsom skyldig till brott mot de
eleu-sinska mysteriernas helgd. A. fordrade själv
omedelbar undersökning; denna uppsköts dock,
och flottan avgick till Sicilien. Men icke långt
efter sin ankomst dit blev han återkallad för
att rättfärdiga sig (den s. k.
hermokopidpro-cessen). Då hans fiender hemma hade
överhanden, vågade han icke återvända utan flydde
till Sparta, Atens främsta medtävlare om
makten, och förmådde det till krig mot sin
fädernestad. Atenarnas här på Sicilien
tillintetgjordes, och A. tillfogade genom råd och dåd
sina landsmän svåra förluster. Till sist
be-slöto de återkalla honom, som av fruktan för
sitt liv flytt från Sparta och då vistades hos
persiske satrapen Tissafernes i Mindre Asien.
I spetsen för Atens krigsmakt vann han sedan
stora framgångar över stadens fiender,
spartanerna och perserna, framför allt en lysande
seger vid Kyzikos (vid Marmarasjön) 410. Med
ett stort antal erövrade fartyg och ett oerhört
krigsbyte höll han år 408 under folkets
ändlösa jubel sitt intåg i Aten. Men då kort
därefter Atens flotta genom hans
underbefälhavares oförsiktighet led ett nederlag, vände sig
folkets stämning. A. vågade icke återvända
till Aten utan lämnade krigshären och drog
sig undan till Trakien, där han levde i
frivillig landsflykt. Kort efter Atens fall
mördades han på sina fienders anstiftan i Frygien
404 f. Kr.
AIki’noos, konung över faiakerna, se F a i
a-k e r och Odysseus.
ATkio, S a n t e r i, urspr. Alexander
F i 1 a n d e r, finl. skriftställare o. politiker
(f. 1862), af färsföreståndare 1880—96,
lanthandlare i sin födelsebygd Laihia (i
Österbotten) 1896—1904.
Debuterade med
framgång som förf. 1885
och har sedermera
utgivit ett stort
antal romaner och
politiskt filosofiska
skrifter. Redan
tidigt kom A. in i den
finska
folkbildningsrörelsen och var bl. a.
red. för tidskriften
»Pyrkijä
(»sökaren», 1890—1907).
A:s starka
nykterhets- och national i-
tetsintresse förde honom dock snart över på det
rent politiska verksamhetsfältet. Han blev en
av grundarna av det finska
lantmanna-(»agrar»-) partiet och var led. av samtliga
lantdagar 1907—22. Som huvudred, för partiets
ledande organ »Ilkka» (utg. i Vasa) och som
lantdags- och folktalare har A. utövat ett
mycket betydande inflytande bland de finska
agrarerna och därigenom i Finlands inre
politik. En avgörande roll spelade han 1917, då
hans tidiga anslutning till den finska
aktivismen blev bestämmande för agrarpartiets
hållning i självständighetsfrågan, samt på
sommaren 1918 efter frihetskriget, då han i
spetsen för sitt parti bröt sig ut ur den
borgerliga koalitionen och öppnade en häftig
kampanj på republikansk grund mot den
mo-narkiskt sinnade riksdagsmajoriteten. Som
socialminister i Castréns och Vennolas
ministärer 1919—20 gjorde sig A. mindre
gällande, och vid nyvalen 1922 mottog han icke
längre riksdagskandidatur utan drog sig
tillbaka till den egendom i födelsesocknen, som
hans partivänner skänkt honom på hans
60-årsdag. Huvudredaktörskapet för »Ilkka»
bibehöll han dock, liksom sitt patriarkaliska
inflytande över agrarpartiet. A:s samlade
arbeten började utgivas 1917. P. H. N.
A’lkkula, se övertorneå.
ATkmaar, stad i Nederländerna, prov.
Nord-holland, 36 km n. v. om Amsterdam, vid Nord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
