Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alkemi - Alkemist - Alkendi - Alkestis - Alkfåglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
519
Alkemist—Alkfåglar
520
»litet elixir», »den vita tinkturen», som med
sina svagare krafter skulle förslå till att göra
silver. — Det är icke möjligt att i
enskildheter fastställa hur alkemisternas arbete
bedrevs och vilka produkter de betraktade som
guld. Deras konst omgavs städse med en
slöja av hemligheter, och de flesta
meddelanden om guldmakeriets teknik ha form av
obegripliga symboler. Icke endast av praktiska
skäl utan också på grund av förmenta
gudomliga lagbud ansågo de sig förbjudna att släppa
någon kunskap om de vises sten utanför
kretsen av de invigde, adepterna.
Alkemiska apparater från senantiken. Teckning
i ett alexandrinskt manuskript.
Alkemiens äldsta historia är föga känd.
Säkerligen leder den emellertid sitt ursprung
från de senantika konstgjutningsverkstäderna
i Egypten, där man ägde stor skicklighet i
konsten att framställa guldliknande
legeringar. Det är icke otroligt, att man därvid
stundom ansett sig eller påståtts ha framställt
verkligt guld. Omformade av ryktet och
traditionen, kunde berättelser om dylika
föregivna framgångar, särskilt med stöd av den
aristo-teliska uppfattningen av materien (se ovan),
locka till försök att komma guldmakeriets
hemlighet på spåren. Det första säkra datum
i alkemiens historia är kejsar Diocletianus’
befallning, att alla egyptiska verk rörande
konsten att göra guld skulle brännas (296 e. Kr.).
Alkemien florerade emellertid i Egypten och
Syrien ända till och efter den arabiska
erövringen. Talrika grekiska och syriska
skrifter i ämnet bevarades och översattes av
arabiska lärde, genom vilka alkemien under
1000-och 1100-talen överfördes till västerlandet.
Oaktat kyrkan officiellt betraktade den som
otillåtlig trolldom, fick den här under
1200-talet sin största blomstringsperiod.
Medeltidens lärdaste män, såsom Albertus
Magnus och RogerBacon, sysslade ivrigt med
försök att göra guld, och såväl då som under
följande århundraden understöddes
alkemisterna ofta av furstar, som hoppades kunna
tillgodogöra sig frukterna av deras arbete.
Edvard III av England sades ha bekostat sitt
franska krig 1338—1360 med 60,000 pund guld,
som en av medeltidens mest berömda alkemister,
Ray mund u s Lul 1 us, framställt åt honom.
Under 1500-talet gav Paracelsus
kemien den nya uppgiften att uppfinna och
tillreda läkemedel. Genom B o y 1 e utvecklades
sedan en friare kemisk vetenskap.
Guldma-keriet bedrevs dock ännu länge, ehuru det
snart kom i vanrykte med anledning av den
myckna svindel, som företagsamma äventyrare
bedrevo genom att påstå sig behärska
hemligheten. Ännu i närvarande stund finnas
övertygade alkemister. Såväl i Tyskland som i
Frankrike utgivas alkemiska tidskrifter. Bland
märkligare personer, som under senare
årtionden sysslat med alkemi, kan nämna»
Strindberg (jfr O. Widman i Nord, tidskr.
1897). Om de senaste årtiondenas upptäckter
rörande grundämnenas omvandling se Atom
och Grundämnen.
Litt.: Berthelot, »Les origines de 1’alchimie»
(1885), »Introduction ä 1’étude de la chimie des
anciens et du moyen äge» (1889); Kopp, »Die
Alchemie in älterer und neuerer Zeit» (1886);
Lippmann, »Die Entstehung und Ausbreitung
der Alchemie» (1919). En av de äldsta och
värdefullaste urkunderna för studiet av
alkemiens tidigaste historia utgöres av den s. k.
papyrus holmiensis, som 1828 påträffades vid
utgrävning av ett gravfält i närheten av Tebe.
Den kom 1832 till Stockholm, förvaras sedan
1906 i Victoriamuseet i Uppsala och har 1913
utgivits i tryck med övers, och kommentar av
C. O. Lagercrantz. Se Sv. kem. tidskr. 1921
n:r 10. G. Lj—n.
Alkemi’st, se A 1 k e m i.
Alke’ndi, arab, lärd, se E 1 - K i n d i.
Alke’stis (lat. Alc^stis el. Alce’ste), gemål
till konung Admetos (se denne). Gick
frivilligt i döden för att rädda sin makes liv men
räddades av Herakles efter en brottning med
dödsguden. Enl. en annan sägen hämtades hon
upp ur dödsriket av Herakles el. blev av
Per-sefone återsänd därifrån till belöning för sin
uppoffrande kärlek.
Alkfåglar, Alcifo’rmes, är namnet på en
ordning bland fåglarna, som nära ansluter sig
till måsarna. Hithörande fåglar äro
simfåglar och kännetecknas därav, att fotterna
Alkfångst med ”alkram” utanför norska
Finnmarkens kust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
