Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alkoholisk jäsning - Alkoholism el. Alkoholsjukdom - Alkoholist - Alkoholisthem - Alkoholistvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
Alkoholism—Alkoholistvård
534
under världskriget. Under den normala
jäsningen spjälkas en del av jästens äggvita,
resp, därur uppstående aminosyror, vilka
därvid bilda högre alkoholer; så t. ex. övergår
1 e u c i n (se d. o.) till jäsningsamylalkohol.
Denna reaktionstyp, som upptäcktes och
studerades av F. Ehrlich (se denne), kallas
aminosyrornas alkoholiska
jäsning. Genom denna process bildas den
blandning av högre alkoholer, som utgör
finkeloljan (se d. o.). H. E.
Älkoholi’sm el. Alkoholsjukdom.
Under detta namn sammanfattas vanligen alla
de sjukliga rubbningar inom
människokroppen och särskilt i nervsystemets funktioner,
vilka uppkomma genom missbruk av
sprit-haltiga drycker. Namnet alkoholism infördes
först av Magnus Huss, vars berömda
avhandling »Alcoholismus chronicus» (1849—51) för
första gången lämnade en genomgående
vetenskaplig utredning av alkoholförgiftningens
verkningar och ännu torde vara det yppersta
arbete, som blivit skrivet i detta ämne.
Man skiljer mellan akut och kronisk
a. Den förra är ruset i dess olika grader.
Det av ruset framkallade sjukliga tillståndet
är övergående, men någon gång uppkomma
därav kvarstående, mer eller mindre svåra
förändringar i för livet viktiga organ; de
högsta graderna ay ruset leda stundom
omedelbart till döden. Med kronisk a.
förstås den sjukdom, som uppkommer genom ett
under längre tid fortsatt missbruk av
spritdrycker. Vanligen har denna sjukdom till en
början ett mycket långsamt och smygande
förlopp, och oftast gå flera år, innan de
första tecknen visa sig. Merendels ha flera
akuta alkoholförgiftningar, rus, föregått,
innan den kroniska alkoholismen börjar
tydligare framträda, men fall av sjukdomen äro
ej ovanliga, då patienten aldrig varit i
vanlig mening berusad.
De vanligaste första symtomen på a. äro
rubbningar i matsmältningsorganens, framför
allt magsäckens, förrättningar. De mera
karakteristiska nervsymtomen uppträda oftast
senare; till en början blott på morgnarna en
obetydlig darrning i fingrarna, sedan en mera
ihållande sådan i händerna, armarna, tungan
o. s. v., minskad muskelkraft och stundom en
småningom tilltagande förlamning. Ej sällan
uppträda anfall av delirium tremens (se d. o.)
och andra akuta former av sinnessjukdom.
Även kroniska sinnessjukdomar kunna
utveckla sig på basen av kronisk alkoholism.
De anförda symtomen förekomma emellertid
sällan alla i samma fall. Än är den ena, än
är den andra gruppen av rubbningar inom
nervsystemet övervägande, och Huss har på
grund därav uppställt flera olika former av
sjukdomen. Till följd av sjukliga
förändringar, framkallade av alkoholen på andra
områden, såsom i hjärtat, levern, njurarna
o. s. v., blir sjukdomen för övrigt ännu mera
växlande. Om alkoholmissbruk såsom
sjuk
domsorsak vid arterioskleros se
Ålder-domssjukdomar.
I de tidigare skedena kan hälsa och
längre fram åtminstone en mer eller mindre
fullständig förbättring inträda, om patienten
upphör med missbruket av spirituösa. Ofta
dör alkoholisten en för tidig död av någon
mellankommande akut sjukdom, mot vilken
hans försvagade kropp icke har tillräcklig
motståndskraft. Efter döden finner man
magsäckens slemhinna inflammerad,
blodöver-fyllnad i hjärnan och dess hinnor, stundom
förändringar i hjärnmassan och ryggmärgen,
ofta fettvandling i hjärtat, levern förstorad
och fettvandlad eller också hopskrumpen,
njurarna ofta i olika stadier av kronisk
inflammation o. s. v. (Ljd. V. W—rt.)
Alkoholi’st, person, som lider av (kronisk)
alkoholism (se d. o.) ; begiven på dryckenskap.
Alkoholisthem, se Alkoholistvård. ,
Alkoholistvård. Enligt lagen 30 juni 1919
om behandling av alkoholister (i kraft sedan
1 aug. 1916) må intagas å allmän anstalt för
vård av alkoholister den, som är hemfallen
åt dryckenskap och i följd därav är farlig för
annans personliga säkerhet eller eget liv eller
ock utsätter hustru eller barn, som han är
skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar
vanvård eller ligger fattigvården till last.
Genom lagen 9 juni 1922 må jämväl den, som
under de två senast förflutna åren upprepade
gånger dömts till ansvar för fylleri, intagas
å dylik anstalt. Ansökan om persons
intagande å alkoholistanstalt göres av n y k t e
r-h e t s n ä m n d (se d. o.) i den kommun,
där han vistas eller äger hemortsrätt.
Nyk-terhetsnämnden skall, innan ansökan göres,
inhämta noggranna upplysningar om
personen i fråga samt, därest ej uppenbarligen
utsikt saknas att utan tvång återföra honom
till ett nyktert liv, vidtaga härför lämpade
åtgärder. Såsom sådana anför lagen försöken
att förmå honom att ingå i
nykterhetsförening eller att rådfråga läkare eller att
frivilligt söka anstaltsvård, beredande av
anställning hos lämplig person eller ombyte av
verksamhet eller vistelseort, utverkande hos
försäljare av spritdrycker, vin och öl, att
sådana drycker ej utlämnas till honom.
Ansökan, som skall innehålla fullständig
redogörelse för de av nämnden vidtagna
åtgärderna, ställes till länsstyrelsen och skall vara
åtföljd av prästbevis samt utlåtande av
legitimerad läkare, grundat på undersökning, som
verkställts inom en månad före ansökans
ingivande. Är åt dryckenskap hemfallen
person farlig för annans personliga säkerhet eller
eget liv, kan ansökan jämväl göras av
polismyndighet. Hos nämnden kan framställning
om åtgärd för anstaltsvård göras av make,
föräldrar, barn eller syskon, eller, där barnen
ej uppnått myndig ålder, av dessas förmyndare.
Avslår länsstyrelsen nämndens
interne-ringsansökan, kan ärendet underställas K.
mrts, d. v. e. regeringsrättens, prövning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
