Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alkohol - Alkohol, Absolut - Alkoholaser - Alkoholat - Alkoholer - Alkoholfria drycker - Alkoholisk jäsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
Alkohol—Alkoholisk jäsning
532
icke sägas vara vetenskapligt bevisat, att ett
helt måttligt bruk av särskilt svagare
alkoholhaltiga drycker även i längden skulle
vara skadligt för vuxna, friska människor.
Bruket av alkohol såsom läkemedel är
numera vida mindre allmänt än förr.
Alkoholens uppgift härvid är antingen att
stimulera eller att lugna samt stundom att tillföra
näring. Därjämte användes den såsom ett
hjälpmedel för ernående av desinfektion å
kroppsytan, i det a. dels i och för sig verkar
antiseptiskt (starkast i 60—7O°/o lösning), dels ökar
möjligheterna för vissa andra ämnen att utöva
sin desinfekterande verkan. (Ljd.)
A’lkohol, Absolut, se Alkohol, sp. 524.
Alkoholäser äro ett slags oxiderande
enzymer (se d. o.).
Alkoholät, metallsalt av en alkohol.
Alkoholer, en grupp organiska föreningar,
vilka liksom baserna inom oorganiska kemien
karakteriseras av gruppen—OH eller hydroxyl.
Den övriga beståndsdelen av alkoholernas
molekyler utgöres av en kolväterest (se K o 1 v
ä-ten). Alkoholernas framställning genom
omsättning mellan organiska klor-, brom- eller
jodföreningar med kaliumhydrat erbjuder
endast teoretiskt intresse. De viktigare finnas
bundna i naturen eller bildas ur
naturprodukter genom vissa sönderdelningsprocesser,
såsom jäsning (se Alkoholisk jäsning)
och torrdestillation (se d. o.). Alkoholerna
omsätta sig med organiska och oorganiska
syror till föreningar, e s t r a r, vilkas
byggnad är likartad med salternas. Även bildas
föreningar med starkt positiva metaller och
baser, alkoholater. Metylalkohol, CHs. OH,
t. ex., ger med salpetersyra metylnitrat,
CHs. NOs, med ättiksyra metylacetat eller
ättiksyremetylester, CHs . OCOCHs, och med
natrium natriumalkoholat, Na . OCH3.
Alkoholerna kunna innehålla en eller flera
hydroxyl-grupper och benämnas på grund härav en-,
två-eller flervärdiga. Viktigare en värdiga alkoholer
äro metylalkohol, CHs . OH, i träsprit samt
etyl-alkohol eller vanlig alkohol, C2H5.OH, i
sprit-och alkoholhaltiga drycker. En viktig
trevärdig alkohol, glycerin, C3Hä(OH)s, upptäcktes
av Scheele och ingår bunden vid feta syror i
alla fetter. Se vidare Alkohol. E-t N-n.
Alkoholfria drycker avse att i
nykterhets-syfte ersätta alkoholhaltiga drycker, speciellt
vin och öl. De söka att till utseende, smak och
tappning likna motsvarande alkoholhaltiga
drycker men äro alkoholfria eller innehålla
endast ett spår akohol. Framställningen sker
enligt olika metoder. Så pasteuriseras (se
Pasteurisering) exempelvis äppelsaft
eller druvsaft, eller steriliseras (se d. o.)
den genom starkare upphettning i buteljer.
Ofta tillsättes socker och införes kolsyra. I
vissa fall tillsättas vattenlösliga essenser,
speciellt vid framställning av »alkoholfria
likörer» ur tjock sockerlösning. Flera metoder
användas med olika slag av alkoholfri jäsning,
varvid bildas kolsyra, mjölksyra och vissa
smakämnen men ej alkohol. L i n t n e r och
G i 1 y ha försökt en s. k. nektarjäsning,
varvid användas ferment, som finnas i vissa blom
mor och som för jäsa förekommande honung
till kolsyra, aromatiska ämnen och spår av
alkohol, mindre än 0,5—0,7 °/o. E—t N—n.
Alkoholisk jäsning kallas den spjälkning
vilken vissa sockerarter (se d. o.) kunna un
dergå under inverkan av jästsvampar eller av
däri bildade enzymer (se d. o.). Viktigast
bland de jäsbara sockerarterna äro dels hex
o s e r n a, t. ex. glykos (druvsocker), dels
de sammansatta sockerarterna
maltsocker (maltos) och rörsocker. Hexoserna
förjäsas enligt formeln
C6H12O6 = 2 C2H5OH + 2 CO2
hexos alkohol kolsyra
Huruvida även maltos och rörsocker kunna
förjäsas direkt eller iörst efter en
omvandling i hexoser är ovisst.
Kännedomen om jäsningsreaktionen, som är
en av biokemiens viktigaste, grundlädes av
Lavoisier (1789) och Gay-Lussac (i början av
1800-talet). Vilken roll jästen därvid spelar
diskuterades livligt mellan Pasteur och Liebig
(se Jäsning). År 1897 lyckades det
nobelpristagaren E. Buchner (se denne) att
tillsammans med M. Hahn finna ett förfarande att
pressa en del av jäsningsenzymerna (Buchner
sammanfattade dem under namnet z y m a s,
se d. o.) ur jästen och sålunda vinna en nästan
cellfri saft, som visade någon jäsningsverkan.
Den alkoholiska jäsningens mekanism är
mycket invecklad och ännu ej fullt utredd. Den
nämnda enzymkomplexen, zymasen, blir
verksam endast i närvaro av ett av Härden och
Young upptäckt s. k. co-enzym och av
fosfat. Sockrets alkoholiska jäsningsförlopp
börjar efter all sannolikhet på samma sätt
som sockrets oxidation, resp, förbränning i
djurkroppen, nämligen med bildningen av en
fruktos-difosforsyra, C4H10O4 (PO4R2)2, vilken
såsom jäsningsprodukt kallas zymofosfat.
som läkemedel candiolin eller g 1 y k
o-f o s, som produkt av djurkroppen 1 a k t
a-c i do gen (se d. o.). Sedan zymofosfatet
åter spjälkats, sönderfaller sockret i två
molekyler med 3 kolatomer vardera; som mell&n
produkter komma särskilt mjölksyra (se
d. o.) och p y r o d r u v s y r a (se d. o.) i fråga
Ur den senare uppstå närmast kolsyra och
a c e t a 1 d e h y d (se d. o.), vilken reduceras
till etylalkohol. Under vanliga förhållanden,
t. ex. i bryggeri- och bränneriindustrien,
försiggår den alkoholiska jäsningen vid mycket
svagt sur reaktion. Håller man lösningen
svagt alkalisk, så sjunker utbytet av alkohol
och kolsyra, och andra produkter, särskilt
syror och glycerin, uppstå. Även genom tillsats
av alkalisulfit kan man förändra
jäsningsför-loppet till förmån för glycerinutbytet; enligt
detta av Connstein och Lüdecke samt av Neu
berg (se denne) utarbetade förfarande täckte
centralmakterna delvis sitt glycerinbehov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
