- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 1. A - Arcimboldus /
587-588

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alluvion, Alluvioner - Alluvium, Alluvial-bildning - Allvismal - Allyl - Allylalkohol - Al-lövbaggen - Alm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

587

Alluvion—Alm

588

Alluvion, A 11 u v i o n e r, områden av
till-svämmat land vid en strand, tillandning.

Allu’vium, Alluvial-bildning,
avlagringar av lera, sand och grus, som bildats
under den historiska tiden under klimatiska
förhållanden liknande de nuvarande och ännu
i dag mångenstädes fortfarande bildas. Till
alluvium hänföras t. ex. modernt strandgrus,
de deltabildningar, som avsättas vid
flodmyn-aingar, marsklanden vid nordsjökusten, det
slam, som Nilen vid sina översvämningar
breder ut över Egypten, samt ett flertal andra
recenta bildningar. A. användes också som en
tidsbestämning och har ursprungligen tagits i
bruk som en motsats till diluvium (eg.
syndafloden), under vilken benämning man
sammanfattade istiden och dess bildningar; i
Tyskland ha diluvium och diluvialbildningar
fortfarande denna betydelse. Gränsen mellan
alluvium och diluvium är icke fast bestämd
utan fastställes något olika. I den gängse
indelningen av kvartärtiden i Sverige räknas
alluvium endast som en sista del av den
post-glaciala tiden (se d. o.), medan man i
Danmark låter alluvium omfatta hela postglaciala
tiden. En från England och Amerika
härstammande indelning av kvartärtiden, som
grundar sig på organiska världens innehåll av
Innu på jorden levande former och som
alltmera synes vinna burskap, uppställer avdel-

Vanlig alm. Ulmus scabra.

ningarna pleistocen och h o 1 o c e n (se
dessa ord). Här motsvarar pleistocen i det
närmaste diluvium och holocen alluvium. Se
även Kvartärperioden. K. A. G.

A’llvismal (isl. Alvissmäl), en av de mytiska
sångerna i äldre Eddan. Dvärgen Allvis friar
till Tors dotter Trud och uppehälles av Tor
med mytologiska spörsmål, tills solen går upp,
varvid Allvis förvandlas till sten.

Allyl, envärdig, omättad organisk radikal
C1I3—CH = CH— eller C3II5, som ingår bl. a. i
1 ö k o 1 j a och senapsolja (se dessa ord).

Allylalkohöl, C3H5 . OH, erhålles genom
de-stillation av glycerin med oxalsyra.

Al-lövbaggen, namnet på en skalbaggsart,
tillhörande fam. bl ad ät are (se d. 0.).

Alm, U’lmus sca’bra, av fam. almväxter,
Ulmaceae, är ett vanligen medelstort träd med
yvig och lummig krona, som (även under
vintern) lätt igenkännes därpå, att de
horisontalt utstående kvistarna äro tvåsidigt
ordnade. De knappt skaftade, sträva bladen äro
något bredare mot den utdragna spetsen.
Blommorna, som slå ut, innan ännu bladen
börjat utveckla sig, äro, i motsats till våra
flesta träds, samkönade och samlade i täta,
klotrunda, bruna gyttringar. Frukterna, som
mogna redan före midsommar, äro enfröiga,
platta och rundade, med mycket bred
hinnkant. De spridas huvudsakligen av vinden.

Den vilda almens egentliga hemtrakter äro
mellersta och s. v. Europa. I Sverige har den
i stort sett samma utbredning som eken. N.
om almens nordgräns i vårt land finnas dock
på varma, mot s. vettande bergssluttningar
(s. k. sydberg) enstaka förekomster av alm,
relikter från en tid, då Norrlands klimat var
varmare än nu. I Sverige uppträder den
ytterst sällan i rena bestånd utan i allmänhet
inströdd här och där i hagmarker och lövängar.
Att den blivit ett av våra allmännast
planterade träd kan ej synas underligt, om man
känner dess många »dygder». Den är vacker,
böjer sig lätt efter trädgårdsodlarens behov, den
låter lika väl nyttja sig till alléer som till
häckar, är lätt att uppdraga, ej särdeles
ömtålig, ej skadlig för i närheten stående växter.

Almens värde som skogsträd sammanhänger
med vedens egenskaper. Denna har vacker
textur, är böjlig, synnerligen varaktig,
svår-kluven samt erhåller i kärnan en vacker,
rödbrun färg. Virket användes till möbelsnickeri,
svarveriarbeten, vagnfabrikation m. m.

Utom den nu beskrivna vanliga almen,
Ulmus scabra, finnas i vårt land ytterligare
två arter, lund alm, Ulmus foliacea, som
förekommer på Öland och Gottland, samt v r e
s-a 1 m, Ulmus laevis, vilken endast uppträder
på Öland. Lundalmens nordgräns går i
Europa genom s. England, s. Sverige, Polen och s.
Ryssland. Dessutom växer den i Nordafrika
och Främre Asien. Vresalmen förekommer i
Mellaneuropa, Finland, Östeuropa samt
Kaukasus. Däremot saknas den i Storbritannien,
Norge och medelhavsländerna. Bland Gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:11:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfda/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free