Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist, Johan Axel - Almquist (Almqvist), Karl (Carl) Johnas Love (Lovis, Ludvig)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
609
Älmquist, K. J. L.
610
fil. dr i Uppsala 1895 på avhandl. »Riksdagen
i Gefle 1792», bibliotekarie hos konungen
sedan 1906, förste arkivarie i Riksarkivet
1909, arkivråd 1920. Bland A:s bibliografiska
arbeten märkas i
främsta rummet den
stora förteckningen
över Sveriges
bibliografiska litteratur
(1—3, 1904—1912),
»Svensk genealogisk
litteratur» (1905) och
supplementen till G.
E. Klemmings och
K. Snoilskys
förteckningar över samtida
skrifter om Sveriges
krig och
förhållanden till främmande
makter samt »Alm-
quistiana» (1892). Mycket betydande äro ock
hans administrativa och biografiska
anteckningar rörande Bergskollegium (1909) och
Kommerskollegium (1912—15) samt arbetet
»Den civila lokalförvaltningen i Sverige
1523—1630» (1—4, 1917—22). Monografierna
över Uddeholmsverken (1899), Graningeverken
(1909) och Södermanlands läns kungl.
hushållningssällskap 1814—1914 (1914) samt
»Stockholms stads brandförsäkringskontor 1746—
1921» (1921) äro mycket värdefulla tillskott
till Sveriges ekonomiska historia. Av A:s
utgivningsarbeten må nämnas tio band av
Gustav I:s registratur (1902—16) och
»Anteckningar från det sextonde seklet» (Tlist.
handl. 20, 1905). Ths.
Älmquist (Almqvist), Karl (Carl)
Jonas Love (Lovis, Ludvig), författare (1793
28/h—1866 26/0), brorson till E. A. A. Haas
fader, krigskommissarien Karl Gustav A., var en
övervägande praktiskt intresserad man, med
vilken sonen icke alltid stod på så god fot och
från vilken han ansåg sig ha fått i arv den
ena av de två själar han sade sig äga,
nämligen kamrerarsjälen. Den andra själen, den
poetiska, var ett arv från modern, Birgitta
Lovisa Gjörwell (d. 1806 i lungsot), som
förblev den käraste gestalten i hans minne. En
mycket livlig och brådmogen men sjuklig
gosse, bedrev A. vidsträckta och ytterst
intensiva studier, eggad och uppmuntrad av sin
morfader, den kände K. K. Gjörwell; som
motvikt tjänade friluftslivet på faderns gård
Antuna vid Rotebro, vars omnejd blev den
geografiska medelpunkten för hans skildringar.
A. vart student i Uppsala 1808 och fil. mag.
1815. Somrarna 1814—17 vistades han som
informator i Finland. Han ingick 1815 i
ecklesiastikexpeditionen, där han 1822 utnämndes
till kanslist; i aug. 1823 tog han avsked. 1817
bildade han med några vänner »Manna
samfund» för medlemmarnas inbördes uppfostran i
swedenborgsk anda och var samtidigt
ordförande i det götiskt kristliga
»Manhemsförbun-det», för vilket han utarbetade en
organisa
tionsplan (tr. 1820), som avsåg en religiöst
nationell uppfostran för hela folket. Han var
även led. av det swedenborgska »Pro fide et
caritate» och 1820—22 dess ordf. I jan. 1824
flyttade A. till Värmland för att jämte sina
två meningsfränder, Gustav Hazelius och
Jonas Wærn, leva ett idealiserat bondeliv och
ingick samtidigt äktenskap med Anna Maria
Andersdotter Lundström (1799—1868), en
uppländsk bryggardotter, som han länge varit
fäst vid. Bondelivsförsöket slog illa ut,
kolonien upplöstes, och A. återvände 1825 till
Stockholm. Utan fast plats, sökte han livnära
sig genom renskrivning, korrekturläsning och
notskrivning. Genom vänners bemedling vart
han 1826 vikar, lärare vid krigsskolan på
Karlberg och 1828 lärare vid den nyinrättade
Nya elementarskolan i Stockholm, vars rektor
han var nov. 1829—mars 1840. Som lärare
var han under de första åren nitisk och
skicklig, elektriserande och varmt fäst vid
ungdomen. På uppdrag författade han åtta
läroböcker i olika ämnen. 1841 framtvang man
hans avsked av missnöje med hans vittra
författarskap, och trots sina förtjänster om
läroverkets organisation och om
lärobokslitteratu-ren ställdes han på bar backe. 1837 hade han
avlagt teologiska examina och prästvigts, 1846
utnämndes han till regementspastor vid
liv-beväringen. 1838 sökte han utan resultat en
professur i moderna språk och estetik med
litteraturhistoria i Lund. Från nöd räddades
A. genom arbete i pressen. Alltifrån 1839
medarbetade han i Aftonbladet, där han 1846 tog
fast anställning. Efter 1840 tycks hans
affärsställning plötsligt ha försämrats, och mot
slutet av årtiondet föll han i händerna på
proeen-taren J. J. von Scheven, åt vilken han även
själv var ombud. Sedan länge hade A. haft
i sinnet att lämna Sverige, och 11 juni 1851
flydde han från sitt hem, begav sig över
Köpenhamn, Bremen och London till Förenta
staterna. Samtidigt upprördes hela Sverige av
underrättelsen, att A. åtalats av Scheven för
förfalskning och förgiftningsförsök. Han
dömdes skyldig som bedräglig gäldenär.
Beskyllningarna för mordförsök äro obevisade.
I Nordamerika levde A. under olika namn
— bl. a. Gustavi, Abraham Jacobson — i New
Jersey, S:t Louis, Texas m. fl. orter och
uppehöll sig med lektioner och författarskap. 1865
lämnade han landet i hopp att få återkomma
till Sverige men måste stanna i Tyskland, där
han dog i Bremen ensam och okänd under
namnet professor Karl Westermann. Hösten
1901 överfördes hans stoft till Sverige och
jordades på Solna kyrkogård.
A:s författarverksamhet var kolossal. Redan
1814 tryckte han en liten skrift, och 1816
utgav han »Hvad är kärlek?», som med
utgångspunkt från Swedenborg utdömer varje
äktenskap, som ej vilar på verklig andlig sympati.
»Parjumouf» (1817) är en exotisk novell,
»Gråkappan» (1818) en romantiserad folksaga.
Samtidigt sysslade han med att i väldigt
an-I. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
