Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist (Almqvist), Karl (Carl) Johnas Love (Lovis, Ludvig)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
Almquist, K. J. L.
612
lagda diktskapelser, vilka icke blevo avslutade
utan stannade i manuskript, söka skapa en ny
stor diktning, en religiös folkepopé, där han
skulle nedlägga sin världsåskådning. Han
ansåg sig 1819 ha slutat en bildningsperiod och
inträtt i en ny. Av diktplanerna från denna
tid offentliggjordes först 1845 (som »De dödas
sagor») och 1850 (»Murnis»),ett knippe
erotiska och av extatiskt dödssvärmeri fyllda
sagodikter, påverkade av Swedenborg och samtida
riddarromantik. »Guldfågel i paradis» (1822)
och »Rosaura» (s. å.) sluta sig till den gängse
nyromantiken. Sistn. år trycktes »Amorina»,
som A. likväl tyvärr förmåddes att makulera
och som utkom först 1839 (något omarb.), hans
ungdoms- och jäsningstids stora
sammanfattning, en lyriskt dramatisk skildring med en
religiös svärmerska till huvudperson och som
innehåller scener av världsfrånvänd romantisk
mystik, skarpsinnig psykologi, finkänslig
naturmålning och förvånande stark realism.
På 1830-talet började han utge »Törnrosens
bok», som utkom i två editioner. Den första
(14 dir; duodes, 1832—35, 1838—40, 1851) bar
den fullständiga titeln »Fria fantasier, hvilka,
betraktade såsom ett helt, af Herr Hugo
Löwenstjerna stundom kallades Törn rosens bok,
stundom En irrande hind». Den andra (3 dir
i imperialoktav 1839, 1849—50) hette
»Törnrosens bok, eller Fria fantasier, berättade på
Jagtslottet hos Herr Hugo Löwenstjerna».
Blott en mindre del av innehållet är
gemensam för de båda editionerna. Inledningen,
»Jagtslottet», till vilken »Hinden» och
»Baron Julius K*» äro knutna, fortsättes som ett
slags ram, i vilken de olikartade självständiga
styckena infogas. Hos hovmarskalken Hugo
Löwenstjerna på Jaktslottet i Närke samlas
var afton hans konstnärligt begåvade och
intresserade familj, och dess medlemmar
föredraga av dem själva författade verk. Den
förnämste berättaren är likväl en originell
enstöring, Richard Furumo på Råbäcken.
»Her-mitaget» är en historisk medeltidsroman med
ett olyckligt äktenskap som huvudmotiv,
»Drottningens juvelsmycke» skildrar tiden för
och närmast efter Gustav III:s mord med
androgynen Tintomara som förgrundsfigur.
En egendomlig blandning av ironi och friskt
inbillningsspel är den kvasifornnordiska
»Svi-avigamal». Folklivsskild ringar av
utomordentligt värde gav han i »Målaren», tillika
djupt personlig, »Skällnora kvarn» och
»Kapellet». Dramatisk form ha »Ramido
Mari-nesco», beundrad av Atterbom och Runeberg,
»Signora Luna» och »Svangrottan på Ipsara»,
på klassisk vers. I scenform äro även de
religiösa »Isidoros af Tadmor» och dess
fortsättning »Marjam», som polemiserar mot
dogm-teologien. I bunden form äro den gripande
allmogeberättelsen »Vargens dotter», de vackra
»Arthurs jagt», från Artursagornas England,
»Schems-el-Nihar», från den första
kristendomens Afrika, och de suggestiva »Songes», som
till stor del höra ihop med herrnhutarnas
psal
mer men också delvis ha frändskap med
Gei-jers småvisor. Bland de fantastiska
berättelserna äro den medeltidshemska »Urnan» och
den japaniserade »Palatset». I »Colombine»
förbindes en modern realism med en tendentiös
brodd mot den konventionella
moraluppfattningen. »Ormus och Ariman» är en lysande
satirisk fantasi. En förtjusande novell är
»Araminta May». Brandstoff, som oroade
samtiden och framkallade en hel
diskussions-litteratur, innehöll den klassiska berättelsen
»Det går an» (från 1838) med sitt
äktenskaps-kritiska innehåll. I samlingsverket ingingo
även avhandlingar och uppsatser, såsom de
religiösa »Om helsans evangelium» och »Om
menniskans stöd», de aktuella
problembehandlingarna »Prestens ställning» och »Europeiska
missnöjets grunder» samt den mästerliga
teckningen av vårt folklynne, »Svenska
fattigdomens betydelse».
Självständigt utgåvos, utom »Amorina» och
läroböckerna (viktigast »Svensk språklära»,
1832, flera uppl.), fem folkskrifter 1839—40
(däribland »Grimstahamns nybygge» och
»La-dugårdsarrendet»), romanerna »Amalia
Hill-ner» (1840), »Gabrièle Mimanso» (1841—42),
»Tre fruar i Småland» (1842—43),
»Smaragd-bruden» (1845), »Herrarne på Ekolsund» (1847)
och »Syster och bror» (s. å.), vilka i stigande
grad offrade åt sensations- och
förströelseföljetongen; ett påbörjat geopolitiskt
världs-arbete, »Menniskoslägtets saga» (1839), den
utmärkta »Ordbok öfver svenska språket» (1842
—44, omfattar A—Brand) och »C. J. L.
Almquist. Monografi» (1844—45), som innehåller
avhandlingar och redogörelser för A:s åsikter
och som A. utgav efter det Uppsala
domkapitel 1840 tilldelat honom en »faderlig
förmaning» med anledning av »Det går an» och
»Marjam» och 1842 inkallat honom för att
styrka, att hans grundsatser överensstämde
med prästeden (den s. k. inkvisitionsprocessen).
A:s rent romantiska skildringar verka
stundom överspända, ehuru enskilda partier ofta
utmärkas av stor lyrisk skönhet. I sin
realistiska novellistik och i sina romaner inför A.
ofta romaneska drag, däri lik de i romantiken
uppvuxna, som utvecklingen gjorde till
realister. Odefinierbara känslovibrationer, friska
iakttagelser, personlig inspiration och
visionär ursprunglighet utmärka A. En mycket stor
del av hans senare alstring bär prägel av att ha
tillkommit i stor hast och utan att författaren
haft tid till någon omsorgsfull överarbetning.
Uppslaget kan ofta vara förträffligt och vissa
detaljer ävenledes lyckligt tecknade, men
utförandet i sin helhet lämnar rum för
berättigad kritik. I gripande självbekännelser (»Ett
öde», »Min historia» m. fl.) gav han uttryck
åt sin sorg över att ej äga en oberoende
ställning för att få författa blott »stora, sublima,
vackra saker». I sina bästa arbeten utmärker
han sig för en originell, smidig och fint
nyanserad stil, rik på träffande vändningar (så
i åtskilliga av sina essäer, bl. a. »Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
