Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist (Almqvist), Karl (Carl) Johnas Love (Lovis, Ludvig) - Almquist, Lovisa Sofia (Sofi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
613
Almquist, L. S.
614
fattigdomens betydelse»), i andra fall åter —
särskilt gäller detta om hans under en
förtvivlad jäktan för uppehället skrivna romaner
— tröttar han läsaren genom ett omständligt
uttryckssätt. Den musikaliskt stilistiska
tjusningen i vissa av hans verk är lika stor som
den utomordentliga individualiseringen av
samtal och brevstil i andra. En detalj i hans
stil, som förtjänar att särskilt
uppmärksammas, är hans bildval, vilket utmärker sig för
en mindre vanlig åskådlighet — den originelle
skaldens särmärke.
Mycket märkliga äro särskilt A:s
reformidéer. Många av dessa ha upptagits av
senare reformvänner. Han ansåg
arbetarklassens framryckning lika rättvis och
nödvändig som tredje ståndets århundradet förut.
Hans politiska ståndpunkt var allmän
rösträtt för alla myndiga och en bildningscensus
för valbarhet. Han ivrade för en humanare
fångbehandling och ett mer psykologiskt
bedömande av de brottsliga. Vidare förordade
han ökade medborgerliga rättigheter åt
judarna samt angrep nationalhatet och kriget.
Hans pedagogiska reformprogram omfattade
bl. a. följande punkter: undervisningens
främsta mål skulle vara att väcka
lärjungarnas självverksamhet; latin och grekiska
borde läsas endast för sin litteraturs skull;
folkhögskolor och lärarseminarium borde
upprättas; universiteten borde sammanslås till
ett enda i Stockholm.
Mest uppseendeväckande och mest omstritt
vart A:s reformprogram i fråga om
äktenskapet. Hans eget äktenskap var olyckligt;
hans hustru saknade förmåga att skapa
trevnad och sköta sitt hus. Det är i bristen på
huslig lycka och harmonisk överensstämmelse
med hustrun man har att söka huvudorsaken
till att A:s ingripande i äktenskapsfrågan
vart så intensivt. Den sanna kärleken vore
den enda sedliga grunden för äktenskapet, den
enda förutsättningen för makarnas lycka och
barnens väl. Funnes icke den kärleken, kunde
ingen vigsel göra två makars samliv sedligt,
varemot ingen vigsel vore behövlig för att ge
helgd åt ett förhållande, där villkoret vore
uppfyllt. Det förfärliga i ett olyckligt
äktenskap, den fruktansvärda olyckan i att vigseln
kan bli en sammankedjning av omaka makar
framhöll A. med brinnande övertygelse. Han
blev därför ock en varm förkämpe för
kvinnofrigörelsen. Han påyrkade, att kvinnan skulle
få lära sig ett yrke och att hennes oberoende
och rätt till självförsörjning skulle tryggas, så
att hon icke för utkomstens skull inginge eller
kvarstannade i äktenskap med en man,
vilken hon ej älskade. »Det går an» (se ovan)
framkallade en ursinnig förbittring och en
livlig litterär strid, vari V. F. Palmblad, Aug.
Blanche, J. V. Snellman m. fl. deltogo.
Godmodig och stilla, var A. skygg för större
sällskap, fängslande i mindre, älskad av
ungdom och städse en nästan profetiskt dyrkad
men på samma gång avkylande personlighet,
lätt förtrolig med barn och bönder, human mot
underlydande, känslig för trevnad, förnöjsam
och fördragsam. Hans vilja var lika svag som
hans dialektik var stark; han var i handlingar
oberäknelig, förväxlande verklighet och fantasi.
Av A:s arbeten utgåvos 1874—75 och 1902
—06 »Valda skrifter» och 1878 »Strödda
skrifter». 1921 började A:s »Samlade skrifter» ges
ut, beräknade till 32 bd. Litteraturen över A.
är ganska rik, men något avslutande arbete
över hans liv eller verksamhet har ännu ej
sett dagen. Nämnas må böcker av A. Ahnfelt
(1876), A. T. Lysander (1878), Ellen Key (1897),
E. Almquist (1914), S. Almquist (1920), O
Holmberg (1922) och A. Werin (1923),
bibliografien »Almquistiana» (1892) och M. Lamm,
»Studier i A:s ungdomsdiktning» (i
Samlaren, 1915; jfr dess bibliogr.). R—n B
Även som tonsättare ägde A. begåvning,
ehuru han i denna egenskap var helt och
hållet autodidakt och leddes mer av romantisk
instinkt än av ett tekniskt skolat
konstför-stånd. Även hans kompositioner ägde på han»
egen tid svärmiska beundrare men föllo snart
i glömska. Först på senare tid har, främst vid
Sven Scholanders visaftnar, en del av
sångerna kommit till offentligt framförande.
Under det att första uppl. av »Törnrosens bok»
ej innehåller någon musik, förekomma i den
1839 utg. första delen av imperialoktavuppl
17 tonstycken, däribland »De sju sångern»
under tälten» (religiösa trior), en intagand»
sångtrio till legenden »Melia», den originell»
melodien till »Björninnans kallelse» samt
pianofantasier som »Månsången» och »Det doftar
i skogen». I samma editions 2:a del voro
införda hans 50 »Songes» (»drömmar»), mest
sånger utan ackompanjemang, som eg. voro
avsedda att i Jaktslottets intima krets utföras
till tablåer bakom färgade florsförhängen.
Därjämte utgav A. »Fria fantasier för
pianoforte» (26 stycken i 11 häften), innehålland»
skogsstämningar, lantliga festidyller, exotisk»
danser m. m. Bland hans sånger har ett mindre
antal harmoniserats av K. Bauck och i senare
tid av I. Widéen, K. Håkansson m. fl. Aug.
Södermans »Fantasier ä la Almquist» äro
självständigt komponerade av denne. H. G—t.
A:s porträtt återgives på vidstående plansch.
Almquist, Lovisa Sofia (Sofi), f.
Hultén, skolföreståndarinna (f. 1844 9/3),
1875 g. m. Sigfrid
A. Grundade efter
föregående
mångårig lärarinneverk-sainhet 1892 en
efter henne uppkallad
större samskola i
Stockholm, som av
henne leddes t. o.
m. 1915 (se
Alm-quistska samsko 1 a n). Hon har
även utgivit flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
