Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alnön - Aloaderna el. Aloeiderna - Alocasia - Aloe - Aloehampa - Aloin - Alonsoa - Alopæiska papperen - Alopæus, släkt - Alopæus, David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
623
Alnön—Alopæus
624
Alnön, ö i Bottniska viken utanför Sundsvall
1 den bukt, vari Ljungan och Indalsälven
utflyta. Från fastlandet skiljes den genom
Alnösundet. Höglänt. På ön ligger en mängd
sågverk: Alvik, Ankarsvik, Eriksdal,
Gustavs-berg, Gustavshamn, Hörningsholm, Myrnäs,
Nacka, Ny vik, Strand och Utvik. ön är i
petrografiskt hänseende märklig genom
förekomsten av nefelinbergarter (se Bergart).
Aloa’derna el. A 1 o e i d e r n a, två jättar,
O t o s och E f i a 11 e s. De voro enligt
Ho-meros de största män, som jorden någonsin
fostrat. De hotade själva gudarna och ville
stapla berg på berg för att storma den höga
Olympen men blevo dödade av Apollon, innan
de ännu voro fullvuxna.
Alocäsia, växtsläkte, tillhörande familjen
Araceae (se d. o.).
A’loe, ett artrikt växtsläkte, hörande till
fam. liljeväxter, Liliaceae.
Aloeväxter-na äro dels mindre träd, dels buskar eller
ock stjälklösa örter med tätt sittande, tjocka,
Aloeart (Aloe succotrina).
köttiga, ofta taggtandade, stjälkomfattande
blad. De rörformiga blommorna sitta i
klasar i stammens spets eller i bladvecken. —
Aloearterna tillhöra Afrikas varma och torra
länder, huvudsakligen Kaplandet. Flera
arter odlas för sitt egendomliga utseendes eller
de vackra blommornas skull. I dagligt tal
gives namnet aloe även åt arterna av släktet
Agave (se d. o.; t. ex. »den hundraåriga
aloen»), växter av likartat utseende men
tillhörande en annan, närbesläktad familj. G. L-m.
Drogen aloe är beredd av den intorkade
saften ur bladen av vissa aloearter. Av
densamma förekomma huvudsakligen två slag:
den i svenska farmakopén upptagna k a
p-aloe, som har grönbrun till svartbrun färg
och ger ett gröngult pulver, samt
lever
a 1 o e, som har leverbrun färg samt
förnämligast kommer från Barbados i Västindien.
Den märkligaste beståndsdelen i dessa droger
är en kristalliserande glykosid, kallad a 1 o i n,
besläktad med kolvätet antracen (se d.
o.). I helt små doser (3—5 cg) anses aloe
främja matsmältningen; i större doser (10—
60 cg) är den ett avföringsmedel av måttlig
till rätt betydande styrka; den verkar
kraftigare vid närvaro av galla i tarmen. J.E. J-n.
AToehampa. Äkta aloehampa erhålles från
A’loe perfoliåta, inhemsk i Afrika men
sedermera planterad i andra tropiska länder. De
vackra, glänsande fibrerna kallas även fibre
och användas för tillverkning av aloetyg samt
till snören och tågvirke. Ofta föres även
pita-hampa i handeln under benämningen aloe.
Aloin, se Aloe.
Alo’nsoa, växtsläkte, tillhörande fam. 1
e-jongapsväxter, Scrophulariaceae. Flera
arter med vackra, röda blommor odlas som
prydnadsväxter.
Alopæiska papperen, en av A. Neovius 1889
—95 under titeln »Ur Finlands historia.
Publikationer ur de alopæiska papperen»
utgiven samling dagboksanteckningar av och brev
till medlemmar av släkten Alopæus,
handlingar rörande krigen i Finland 1702—1809,
bidrag till finska församlingarnas historia
m. m. Till stor del förskriver sig denna
publikation från samlingar, gjorda av biskop
Magnus A. (1775—1843) och hans tre söner,
samtliga domprostar i Borgå.
Alopæus, finl. präst- och
ämbetsmanna-släkt, härstammande från bonden Tomas
Ket-tunen i Kerimäki socken på Gustav Vasas tid.
Hans sonsons sonsöner latiniserade namnet
till A. (fi. kettu = lat. alopex, räv). Den
äldste av dessa blev farfar till M. J. A.; en
yngre broder blev stamfader för släkten
Nordensvan. En gren av släkten A. överflyttade
till Ryssland och blev adlad.
Alopæus, David, rysk diplomat (1769—
1831). Blev 1796 legationssekreterare vid
ryska beskickningen i Sverige, 1801 chargé
d’affaires och 1803 ambassadör. Genom sina
flitiga och ingående rapporter om inre
svenska förhållanden och försvarsmedel spelade
A., som var av finskt ursprung och mäktig
svenska språket, en betydelsefull roll under
förberedelsen till Rysslands brytning med
Sverige. Vid underrättelsen om ryska
arméns infall i februari 1808 utan
föregående krigsförklaring lät Gustav IV Adolf
sätta A., som kort förut bedyrat sin
härskares fullständiga fredskärlek, under bevakning
samt försegla legationens arkiv. Men även
under bevakningen blev A. genom förrädisk
medverkan av pliktförgätna svenskar i
tillfälle att skicka utförliga rapporter om
svenskarnas militära åtgärder m. m. Efter tre
månader fick han lämna Sverige och blev av
kejsaren belönad för sin skicklighet. Vid ryska
frammarschen i mars 1809 mot Stockholm var
han följaktig och skall ha varit tilltänkt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
