Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alperna - Alpernas militära betydelse - Alpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Alpes
640
vissa områden helt och hållet omöjliggör alla
trupprörelser. Då emellertid krigsföretag och
strider kunna äga rum inom alpområdets
dalar och omkring dess pass, har under alla
tider en särskild uppmärksamhet ägnats åt de
förberedelser, som krävas av krigföringen i
dessa trakter, vilken gestaltar sig helt olika
mot operationerna på slättlandet eller i
områden med blott medelhöga berg. Dessa
förberedelser ha avsett uppsättandet av trupper,
särskilt utbildade för alpkriget, underlättandet
av den tyngre krigsmaterielens medförande
samt anläggandet av befästningar, särskilt
spärrfort, vilkas omfattning ökats i samma
mån som kommunikationerna utvecklats och
vilkas kostnad mångenstädes nästan gått upp
till de belopp, som fordrats för förbindelsernas
anläggning.
I krigshistorien spelade redan under gamla
tiden A. en icke oväsentlig roll. De s. om A.
boende folken ville gärna hoppas och tro, att
desamma bildade en oöverstiglig mur, som
lämnade tillförlitligt skydd. Men det visade
sig, att så icke var förhållandet. Över de
västliga passen, särskilt Mont Genèvre och
S:t Bernhard, kommo på 400-talet f. Kr. de
vandrande gallerstammarna för att bosätta
sig å Poslätten, och 113 och 102 f. Kr.
framträngde cimbrerna över Östalperna i det nuv.
Steiermark. Vid tiden för folkvandringarna
läto sig lika litet västgöter, östgoter och
langobarder samt franker och alemanner som
Attilas hunner avskräckas av A. Sedan
romarna börjat taga s. delen av Gallien i
besittning (125 f. Kr.), drogo också ofta
romerska härar över A.; först över de västliga
passen till Gallien, Spanien och Germanien
och efter Donauländernas besittningstagande
(omkr. år 15 f. Kr.) även över Östalperna. Av
de romerska härarnas alpövergångar äro
särskilt berömda de, som verkställdes av
Caesar år 58 f. Kr., då han med 25,000 man i
ilmarscher förflyttade sig över A. mot nedre
Rhöne, dels den marsch, som omkr. 30,000
man av Vitellius’ romerska legioner mitt i
vintern verkställde år 69 e. Kr. från
Rhen-trakten ned till Italien.
Mest berömd och i själva verket såsom ett
av världshistoriens största strategiska
mästerstycken beundrat företag är Hannibals
alpövergång 218 f. Kr. Då Hannibal
beslutat sig för att, utgående från Spanien, till
lands angripa romarna på deras halvö, blev
hans närmaste mål att besätta Poslätten. De
hinder, som av den kartagiska hären måste
övervinnas för att nå detta mål, voro
Pyrenéerna och Rhönefloden samt A. Och hela
företaget måste genomföras med största
snabbhet, om ej de romerska härarna skulle
få tid att samlas vid A:s fot och tillfoga de
av strapatserna utmattade kartagerna ett
nederlag. Den här, med vilken Hannibal
igångsatte sitt företag, torde ha utgjorts av
25—28,000 man fotfolk, 7,500—8,000 ryttare
samt 38 elefanter. A. överskredos i början av
okt. Företaget blev lyckligt genomfört, men
förlusterna voro stora; de uppgivas ha för
hela marschen från Pyrenéerna uppgått till
5—8,000 man fotfolk samt 1,500—1,800
ryttare (för elefanterna finnas inga uppgifter).
För övergången begagnade huvudkrafterna
Isèredalen och Lilla S:t Bernhard-passet.
Mest berömd bland alpövergångar i nyare
tidens krigshistoria är Napoleons marsch
åi’ 1800 över Stora S:t Bernhard,
varvid sidokolonner framryckte över Lilla S:t
Bernhard, Mont Cenis, Simplon och S:t
Gotthard. Övergången skedde medelst 6
dagsmarscher och kröntes med segern vid Marengo.
Under världskriget var
krigföringen i A. förknippad med oerhörda svårigheter,
vilka satte ingenjörernas skicklighet ävensom
truppernas uthållighet och dödsförakt på
hårda prov. För att vid den
italiensk-österrikiska gränsen, som löper från de längst i
v. med glaciärer betäckta alpkedjorna längs
de delvis obestigliga Dolomiterna, de
stupande och oregelbundna Karniska alperna
samt de otillgängliga bergen vid Isonzos övre
och mellersta lopp, vinna militärt övertag
hade redan före kriget befästningskonsten
tagits till hjälp i stor utsträckning. Såväl
under tiden från världskrigets utbrott och till
Italiens inträde däri som under krigets hela
förlopp utfördes även ett oavbrutet och
intensivt arbete för att utvidga dessa befästningar,
varvid i stor utsträckning sprängnings- och
tunnelarbeten kommo till utförande. Jämsides
härmed fortgick byggandet av vägar — ofta
i serpentiner för att nå upp till de högsta
platåerna — och klövjestigar. Samtidigt
an-lades linbanor i stor utsträckning för
framförande av såväl personal som i synnerhet allt
slags material, kanoner, ammunition,
livsmedel m. m. samt för återtransport av sårade
och sjuka. I synnerhet på vintern avbröto de
våldsamma snöskreden de upprättade
vägför-bindelserna och medförde annan förödelse; de
vållade ofta svåra förluster genom
transportkolonners förolyckande och genom barackers
instörtande. Vintertiden begagnades stundom
skidor; även bruket att genom vita
överdrags-kläder göra trupperna mera osynliga i
terrängen kom stundom till användning.
Särskilt utsatta för faror voro de mindre
obser-vationsavdelningar, vilka måste uppsöka de
högsta alptopparna; de fingo förbliva där
under längre tid, varför de ock voro
proviante-rade med hänsyn härtill; de stodo i
telefonförbindelse med den avdelning, från vilken de
blivit utsända. Den faran förefanns
emellertid, att en sådan utkikspostering, på grund av
snöstormar eller kanske fiendens mot den
upptäckta posteringens återtågsväg riktade eld,
kunde bliva urståndsatt att komma tillbaka
från sin observationsplats. — Se även
Alptrupper. M. B—dt.
Alpes [alp], tre franska departement i
Alperna intill italienska gränsen. Det
nordligaste dep. är Hautes-A. (Högalperna), 5,643
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
