Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alpes - Alpes-Maritimes - Alpföreningar el. Alpklubbar - Alpglöd - Alpgräs - Alphand, Jean Charles Adolphe - Alphard el. Hydras hjärta (α Hydrae) - Alphorn - Alphyddan - Alpider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
Alpes-Maritimes—Alpider
642
kvkm, 89,275 inv. (1921) ; s. därom ligger
Basses-A. (Lågalperna), 6,988 kvkm, 91,882
inv. (1921); längst i s. ö. ligger A.-Maritimes
(Havsalperna), 3,736 kvkm, 357,759 inv.
(1921), intill Medelhavet. De två sistnämnda
departementen fyllas av Havsalperna, som vid
havet bilda den härliga Rivieran. De högsta
alptrakterna ligga inom Hautes-A., vid vars
n. v. gräns Mont Pelvoux-massivet (4,103 m)
höjer sig. Huvudflod är Durance, som genom
departementen Hautes-A. och Basses-A. flyter
ned till Rhöne; i A.-Maritimes är Var
huvudflod. Jordbrukskulturen i dalarna är ofta
betingad av bevattningskanaler från floderna
(se Gap). Grönsaks- och fruktträdsodlingen
är betydande, särskilt i de södra
departementen. Närmast Medelhavet märkes
blomsterodling. Skogen är illa åtgången men föremål
för återplantering. A:s viktigaste industri är
tillverkning av parfym, olivolja och tvål.
Kuststäderna leva till stor del på främlingar,
som besöka dem för traktens skönhet och dess
milda klimat. Huvudstad i Hautes-A. är Gap,
i Basses-A. Digne, i A.-Maritimes Nice (Nizza).
Alpes-Maritimes [alp mariti’m], se Alpes.
Alpföreningar el. A 1 p k 1 u b b a r kallas
en del sedan mitten av 1800-talet bildade
föreningar, som ha till ändamål att
undersöka Alperna eller andra bergstrakter i
topografiskt, fysiskt, geografiskt och turistiskt
hänseende samt att utbreda kännedomen om
deras natur och göra dem lättare tillgängliga
genom uppförandet av skyddsstugor,
skapandet av förarekårer m. m. Den äldsta av dessa
föreningar är den eng. Alpine c 1 u b,
bildad i London 1857. Den har bl. a. utgivit
praktverket »Peaks, passes and glaciers» (3
bd, 1860—62), »Alpine guide» (1863—67) och
tidskriften »Alpine journal» (sedan mars
1863). 1862 uppstod i Wien Der
öster-reichische Alpenverein, som
nedlade resultaten av sina forskningar i
»Mit-teilungen» (1863—64) och i »Jahrbuch des
österreichischen Alpenvereins» (sedan 1865).
Genom en utbrytning 1878 ur den 1869
bildade »Österreichischer Touristenklub»
bildades A 1 p e n k 1 u b Österreich, nu
Öste r reich ische r A 1 pen k 1 ub, vars
organ är »Österreichische Alpenzeitung». Den
1863 stiftade Sch we ize r A 1 pen kl ub
har visat sig vara den i vetenskapligt
hänseende mest betydande av dessa föreningar.
Dess organ äro »Jahrbuch des Schweizer
Alpenklubs» (sedan 1864) och »L’écho des
Alpes» (sedan 1870). Italien har sedan 1863
en Club alpino italiano, vars
huvudsyfte är Alpernas och Apenninernas
undersökning i naturvetenskapligt hänseende. Den
utger »Giornale delle Alpi, degli Apennini e
dei volcani» (sedan 1864). I München
bildades 1869 Der deutsche Alpenverein,
som dock sedan början av 1874 varit förenad
med »Der österreichische Alpenverein». Dessa
föreningar bära nu det gemensamma namnet
Der deutsche und österreichische
Alpenverein och utgiva »Zeitschrift des
deutschen und österreichischen Alpenvereins»
och »Mitteilungen des deutschen
Alpenvereins». Denna förening är en av de
livaktigaste på området och har bl. a. uppfört över
250 skyddsstugor. I Frankrike finnes sedan
1874 en alpklubb i Paris, Club alpin
franca is, vilken har 7 sektioner och utger
tidskriften »La montage». Till
alpföreningarna höra även Der ungarische K a
r-pathen-Verein, Der galizische
Tätra-Verein, Der steirische
Ge-birgs-Verein och Der
österreichische Touristenklub m. fl. Numera
finnas alpklubbar i de flesta civiliserade
stater. Redan 1876 stiftades Appalachian
mountain club i Förenta staterna. 1903
stiftades American alpine club och
1906 Japanese alpine club. I
Sverige kan De lappländska
fjällkarlarnas klubb, som stiftades 21 aug. 1920,
betraktas som en svensk alpklubb. Jfr
Turistväsen. (H. N. P.)
Alpglöd, ty. Alpenglühen, se Skymning.
Alpgräs, en art starrgräs, Carex brizoides,
som i vissa delar av s. Tyskland och
Österrike användes till fyllning i madrasser m. m.
Alphand [alfä’], Jean Charles
A d o 1 p h e, fransk ingenjör o. arkitekt (1817
—91). Kallades 1854 till överingenjör vid
försköningsarbetena i Paris och blev
Hauss-manns konstnärlige medhjälpare vid stadens
omreglering. De mästerliga
parkanläggningarna Parc Monceau och Buttes Chaumont äro
jämte Champs Élysées hans verk. Han ledde
även anläggningsarbetena för
världsutställningarna 1878 och 1889.
Alphard el. H y d r a s hjärta (a H y
d-rae), den ljusstarkaste stjärnan (av 2:a
storleken) i stjärnbilden Hydra på s. stjärnhimlen;
tillhör spektralklassen K 2 och rör sig med en
radialhastighet av 4 km i sek. mot solen.
Alphorn, en lång lur, som bönderna och
herdarna i Schweiz använda för att meddela sig
med varandra på stora avstånd. Det är
sammanfogat av tunna stavar och har ett
skålformat munstycke. Form och längd äro olika
på olika orter.
Alphyddan (Le chalet), opéra comique med
text av Scribe och Mélesville samt musik av
Adolphe Adam, uppf. i Stockholm f. ggn 1837.
Alpider, sammanfattande namn på sådana
till det alpina systemet hörande bergskedjor,
som äro uppbyggda genom från s. kommande
horisontella rörelser i jordskorpan. Hit
räknas: Alperna (med undantag av Sydalperna),
Karpaterna, Transsylvanska alperna,
Balkan-bergens kedjor samt Pyrenéerna, Betiska
kor-dilleran (de andalusiska gränsbergen) och
Ba-learerna. Samtidigt bildades genom från n.
mot s. riktade rörelser ett sydligare system
av berg, vars delar kallas Dinarider (se
d. o.). Hit höra Dinariska alperna, dessas
fortsättning inom Grekland (Hellas) mot s. ö.
I. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
