Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amblystegium - Amblystoma el. Ambystoma - Amboceptor - Amboina (ö) - Amboina (residentskap) - Amboise - d’Amboise, George - Ambon - Ambra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
713
Amblystoma—Ambra
714
gröna, glänsande tuvor. Torven i våra
torvmossar är ofta bildad av Æ-arter, s. k.
am-blystegiumtorv eller bruntorv. N. S-s.
Ambly’stoma el. A m b y’s t o m a,
amfibie-släkte, varav 16 arter leva i Nordamerika
el. i Siam. Av särskilt intresse äro larverna
av A. tigrinum, som är allmän i vatten i sta-
Amblystoma tigrinum med olika färgteckning.
den Mexicos närhet och ätes där. Denna larv,
kallad a x o 1 o 11, ansågs och beskrevs länge
som en särskild art (Siredon piscif ormis).
Då den fortplantar sig i gälbärande tillstånd,
räknades den till de s. k. Perennibranchiata,
vilka, såsom t. ex. o 1 m e n, behålla gälarna
under hela livet. Senare har dock visats, att
de ur axolotlens ägg framkomna larverna
under ogynnsamma förhållanden förlora
gälarna och utvecklas till amblystomdjur.
Härav framgår, att axolotlen är en
am-blystom, som redan under larvstadiet vinner
könsmognad och fortplantar sig, något som
i vissa fall inträffar även med vattenödlor.
Axolotlen har en undersätsig kropp, plattat,
mycket brett huvud, tre par gälar och
hoptryckt svans med en fena längs översidan.
Färgen är svartgrå. En vit varietet hålles
stundom i akvarier. Djuret uppnår en längd
av 20 cm. De till A. hörande ödlearterna ha
gommens tänder i två nästan raka rader.
Tungan är oval med fria sidotänder.
Fram-fötterna ha 4, bakfötterna 5 tår. Kotor
bikonkava. Lönnb.
Amboce’ptor, se B a k t e r i o 1 o g i.
Amboina, malajiska Ambon, ö bland
Moluc-kerna, Ostindien, holl. besittning; 997 kvkm,
omkr. 40,000 inv. A.-viken delar ön i två
hälfter, Hitoe och Leitimor. A. är bergigt och
vulkaniskt, ön hade förr monopol på odling
av kryddnejlikor, som varit den största
exportvaran men nu börjar vika för kopra.
Befolkningen utgöres av de egentliga
infödingarna (alfurer), malajer, javaner, kineser m. fl.
och en del européer, mest holländare. Mer än
hälften är kristen, de övriga muhammedaner.
Amboina, ett av de residentskap, i vilka
Moluckerna äro delade. Omfattar A.-gruppen,
Boeroe (Buru) med Ambelau, Ceram,
Banda-öarna, Kei- och Aroe-(Aru-)öarna, Sydväst- och
Sydöstöarna jämte en del småöar. 57,900
kvkm, 273,543 inv. (1921). Se
Molucker-n a. Huvudstaden med samma namn på ön
A:s s. kust har 8,300 inv., varav 700
européer, och är den viktigaste handelsplatsen
(frihamn) inom ö. delen av nederländska
Ostindien. Hade förr monopol på handeln med
kryddnejlikor.
Amboise [äbcoä’z], stad i mellersta
Frankrike, depart. Indre-et-Loire, vid floden Loire;
4,625 inv. (1921). A. äger ett medeltida slott,
som en tid var franskt konungaresidens. Om
den s. k. sammansvärjningen i A. (1560) och
freden 1563 mellan katoliker och hugenotter
se Hugenotter.
d’Amboise [däbmä’z], George, fransk
kardinal o. statsman (1460—1510). Slöt sig
redan tidigt till hertigen av Orléans (senare
Ludvig XII) och blev vid dennes
tronbestig-ning 1498 kardinal samt premiärminister.
d’A. ledde med skicklighet och sparsamhet
finanserna och ivrade även för reformer inom
rättskipningen och kyrkan. Hans
utrikespolitik åsyftade förgäves dels att öka
Frankrikes inflytande i Italien, dels att förskaffa
honom själv påvestolen.
Ambön, den upphöjda, predikstolsartade
plats i den gammalkristna basilikan (se d. o.),
varifrån den heliga skrift förelästes. A. hade
sin plats i kyrkans mittskepp, vanligen i
samband med de skrank, som avgränsade
sångkörens plats. Ofta finnas i samma kyrka
tvenne amboner, varvid den norra avsågs för
evangeliets, den södra för epistelns
föreläsande. Härav den ännu förekommande
benämningen evangelie- och epistelsida för en kyrkas
norra, resp, södra del. Sedermera brukade
stundom även predikas från a. En typisk
anordning av a. finnes bevarad i San Clemente
i Rom (se bild sp. 715). B. Th.
Ambra kallades i forntiden en mycket
uppskattad dyrbar parfym, som torde ha
bestått av en blandning av flera välluktande
hartser och balsamörter. Numera förstås
därmed ett vaxartat, gråbrunt, genomskinligt
ämne, som påträffas flytande i havet kring
kusterna av Madagaskar, Java och Surinam
och utmärker sig för en säregen,
myskliknan-de vällukt. A. smälter vid omkr. 60° C, spec.
v. = 0,908—0,920. Den är löslig i konc.
alkohol, eter, fetter och eteriska oljor. Enär
den påträffats i pottvalens tarmkanal, anses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
