Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ambra - Ambras - Ambriz - Ambronn, Friedrich Anton Leopold - Ambros, August Wilhelm - Ambrosi, Ferdinand - Ambrosia - Ambrosia artemisiaefolia - Ambrosiabaggar - Ambrosiani, Karl Sune Fredrik - Amrbosianska biblioteket - Ambrosianska sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Ambras—Ambrosianska sången
716
den vara en sjuklig bildning, »tarmsten», hos
nämnda valart. A. användes inom
parfymindustrien. Dess höga pris föranleder ofta
förfalskningar. E—t N—n.
A’mbras, slott i Tyrolen på en klippa vid
floden Inn, 3 km s. ö. om Innsbruck. På
slottet förvarades till 1806 en av ärkehertig
Ferdinand i slutet av 1500-talet grundlagd
storartad konstsamling. Större delen av denna
el. den s. k. »Ambraser Sammlung» finnes nu
i Wiens konsthistoriska museum. Slottet A.
har i nyare tid restaurerats och inrättats
till museum. Den närliggande byn A. har
2,600 inv.
Ambriz [ä’brij], kuststad i Angola, Port.
Västafrika, nära Lojes mynning; 3,000 inv.
Export av kaffe, gummi, kopal och petroleum.
A’mbronn, Friedrich Anton
Leopold, tysk astronom (f. 1854). Var 1889—
1920 observatör vid observatoriet i Göttingen,
därjämte professor vid universitetet där sedan
1897. Har verkat huvudsakligen inom den
praktiska astronomien och utgivit en högt
skattad »Handbuch der astronomischen
Instru-mentenkunde» (2 bd, 1899).
A’mbros, August Wilhelm, österrik,
musikhistoriker (1816—76), professor i musik
vid konservatoriet i Prag 1869 och vid
kon-servatoriet i Wien 1872. Hans huvudverk,
»Geschichte der Musik», hann ej längre än till
början av 1600-talet men blev, trots enstaka
misstag, av grundläggande betydelse för
kunskapen om äldre tiders, särskilt den
nederländska epokens, musik. Var även kompositör.
Det inre av kyrkan San Clemente i Rom.
Ambo-nerna inbyggda i korskrankets långsidor.
Ambrosi [-brå’si], Ferdinand, ital.
operasångare (1846—91). Var 1868—72
anställd vid Kungl. teatern i Stockholm, där han
trots sin lilla figur och bristande dramatiska
begåvning väckte uppseende genom sin
omfångsrika tenorstämma. Han återkom till
Stockholm 1887 men vann då ringa framgång.
Ambrösia var de grekiska gudarnas föda,
liksom nektar var deras dryck. Gudarna
troddes nämligen ej kunna äta mänsklig mat,
om de skulle bevara sin odödlighet.
Ambro’sia artemisiaefo’lia, se B i 11 e
ram-fa r o s i a.
Ambrösiabaggar kallas ett par släkten
vedborrar (se d. o.), Xyleborus och Xyloterus,
vilka göra gångar i veden av löv- och
barrträd och i dessa odla svampar, som utgöra
deras och deras larvers föda. Dylika
ambro-siabaggar äro funna både i Europa och
Nordamerika. Svamparna tillhöra släktet
Endo-myces, som normalt förekommer i rutten ved.
De äro av två typer: 1) upprättstående
cellrader (myceliet) med en stor uppsvälld cell
(konidium) i spetsen, 2) hoptrasslade och
massvis hopade cellkedjor med druvklaslika
anhopningar av större och uppsvällda celler.
Så länge vedborrarna och deras larver vistas
i gångarna, bibehålla sig såväl konidierna
som myceliet saftiga och bekläda väggarna
med ett tätt lager. Sannolikt sprides
svampen från ett träd till ett annat av
vedborrarna själva. I. T—dh.
Ambrosiäni, Karl Sune Fredrik,
kulturhistoriker, museiman (f. 1874 S1/i2), fil- dr
i Uppsala 1911, amanuens vid Nordiska
museet sedan 1903. Bland A:s utgivna arbeten
må nämnas »Medeltida kyrklig
byggnadskonst» (1904), »Odinskultens härkomst» (1907),
»Zur Typologie der älteren Kacheln»
(gra-dualavh., 1910), »Gotländska
kyrkoinventa-rier» (1912), »Tärnö slott» (1914), »Från de
svenska skråämbetenas dagar» (1920). A.
redigerar tidskriften »Rig». Han har ivrigt
verkat för museiväsendets och den
kulturhistoriska samlingsverksamhetens organisation
samt gjort viktiga insatser till
kulturminnenas bevarande. T. A.*
Ambrosianska biblioteket, som fick sitt
namn efter den helige Ambrosius, Milanos
skyddshelgon, grundlädes i Milano 1609 av
kardinalen och ärkebiskopen Federigo
Borro-meo. Det innehåller omkr. 250,000 tryckta
böcker och 20,000 handskrifter. Bland des»
många skatter äro flera palimpsester,
handskrifter av Leonardo da Vinci samt en
Virgi-lius, i vilken Petrarca gjort anteckningar ona
sitt första möte med Laura. — I förbindels»
med detta bibliotek står ett rikt konstgalleri
i Palazzo Borromeo. Jfr »Le Biblioteche
Mi-lanese» 1914; s. 1—49. (O. W—n.)
Ambrosianska sången, den av den helig»
Ambrosius i Milano införda och sedan i
västerlandet länge nyttjade kyrkosången. Inga
prov härav ha kommit till eftervärlden, men
den tyckes ha omfattat växelsång och varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
