Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ambrosianska sången - Ambrosiasvampar - Ambrosisk - Ambrosius - Ambrosius bogbinder - Ambrus, Zoltán - Ambt, Georg - Ambulakralampuller - Ambulakralsystemet - Ambulans - Ambulatorisk - Amdrup, Georg Carl - Amedeo - Améen el. Ameen, släkt - Ameen, Georg Fredrik - Améen, Herman Edvard Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
717
Ambrosiasvampar—Améen
718
mycket melodirik. Jfr Gregorianska
sången och G. M. Dreves, »Aurelius
Ambrosius, der Vater des Kirchengesanges» (1893).
Ambrosiasvampar, se A m b r o s i a b a
g-ga r.
Ambrösisk, gudomlig, härlig, ljuvlig till
smaken. Jfr Ambrosia.
Ambro’sius, berömd kyrkolärare (omkr. 340
—97). Utnämndes 369 till konsular
(landshövding) över Norditalien, med säte i
Milano. Då hände sig, att biskopsstolen i Milano
blev ledig. När A. vid biskopsvalet sökte
upprätthålla lugnet i folkhopen, utropade
ett barn: »Ambrosius är biskop», och hela
folket jublade med. A. lät nu döpa sig och
vigdes till biskop 374. De första tio åren
av hans episkopat upptogos av striderna med
arianerna. A:s stora vältalighet fann ett
lämpligt fält inom kyrkan. För de fattiga
och förtryckta var han en verklig fader;
fångar lösköpte han med sin sista penning.
Till karaktären ädel och fast, slog han
delvis över i hierarkisk maktlystnad. Själve
kejsar Theodosius måste böja sig för A:s
fordran på offentlig kyrkobot för det stora
blodbad, som kejsaren låtit anställa i det
upproriska Tessalonika. A. var den förste,
som teologiskt försvarade helgon- och
ängladyrkan. Genom att under ståt och prakt låta
föra ett par martyrers ben till Milano gav
A. förebilden till de katolska translationerna.
Även kyrkans liturgi och kult höjdes och
förskönades genom den ambrosianska
sången (se d. o.), som förskaffade A.
namn av den västerländska kyrkosångens
fader. Själv var A. författare till flera
kristliga hymner, såsom den sköna »Veni
redemp-tor gentium», vilken av Olaus Petri
överflyttades till svenska (»Werldenes frelsare
kom här») och under n:r 58 ingår i 1819
års psalmbok. Mest berömda bland A:s
skrifter äro: »Hexaemeron» (Om skapelsen),
hans mot arianerna riktade skrift »De fide»
(Om tron) samt hans tal till jungfrulighetens
förhärligande. A:s skrifter ha utg. bl. a. av K.
Schenkl och M. Ihm (1894 ff.). Jfr hertig de
Broglie, »Saint-Ambroise» (1899). J. Hdr.*
Ambro’sius bogbinder, se Bogbinder.
Ambrus [a’mbroj], Zoltän, ung. förf. (f.
1861). Har utgivit ett mycket stort antal
noveller och romaner, bl. a. »Midäs kiräly»
(Kung Midas), »Solus eris» (1907), »A
gyanu» (Misstanken), samt översättningar,
särskilt från den franska litteraturen, och
uppträtt som bemärkt teater- och
litteraturkritiker. Hans samlade skrifter utkommo
1906—13 i 6 bd. K. B. W.*
Ambt, Georg, dansk ingenjör (1847—
1919), Köpenhamns stadsingenjör 1886—1902,
generaldirektör för danska statsbanorna 1902
—15. Ledde bl. a. i Köpenhamn
genomförandet av vallarnas nedbrytning, anläggningen
av ett självrensande kloaksystem och
spillvattnets utpumpande i Sundet samt
ordnandet av järnvägsförhållandena i och vid
Kö
penhamn. A. har även utfört
kloakanläggningar i en del danska och svenska städer.
Ambulakrälampuller,se Tagghudingar.
Ambulakrälsystemetjse Tagghudingar.
Ambula’ns. 1. Den rörliga sjukvården i
fält; även benämning på förbandsplatser, där
de sårade erhålla den första behandlingen.
— 2. För sjuktransport inredd vagn,
ambulansvagn. Se vidare Sjukvård.
Ambulatörisk, kringvandrande, flyttbar. —
Ambulatorisk skola, flyttbar skola,
en skola] i vilken en och samme lärare under
olika tider av läsåret meddelar undervisning
på olika stationer eller orter inom ett visst
bestämt område (pastorat, socken, by).
Amdrup, Georg Carl, dansk
polarfors-kare (f. 1866), kommendör vid danska
flottan. Ledde 1898—1900 två av
Carlsberg-fonden bekostade expeditioner med
»Antarc-tic» till östra Grönland. Under expeditionen,
vari även O. Nordenskjöld deltog, kartlades
kuststräckan från Angmagsalik till Kap
Dalton, d. v. s. ungefär 66°—70°. Har i
»Med-delelser om Grönland», XLI, skildrat
Dan-marksexpeditionen till Grönlands
nordöstkust 1906—08.
Amede’o, hertig av Aosta (1845—90), andre
son till konung Viktor Emanuel I av Italien.
Valdes genom general Prims inflytande till
konung i Spanien 1870 men tröttnade snart
till följd av de ohejdade partistriderna, avsade
sig kronan 1873 och återvände till Italien.
Améen [-mè’n] el. A m e e n, släkt från Äby
socken, Kalmar län. Äldste kände stamfadern
var klockaren Jonas i nämnda socken. Namnet
Améen antogs av hans sonson,
kaptenlöjtnanten vid flottan Jonas A. Genom dennes två
sonsöner, överstelöjtnanten vid örlogsflottan
G. F. A. (d. 1811) och konteramiralen G. Ad.
A. (d. 1842), delades släkten i två grenar. Till
den äldre grenen hörde nedannämnde G. F. A.,
son till förutnämnde G. F. A., till den yngre
höra kusinerna H. E. L. A. och K. G. A., båda
sonsöner till G. Ad. A.
Ameen [mé’n] ,GeorgFredrik,
ämbetsman, politisk o. vitter förf. (1811—98). Utgav
i Karlskrona 1838—52 den modernt-liberala
tidningen »Najaden», vari han kämpade för
kommunalinstitutionens utveckling, en
representationsreform och sjöförsvarets tidsenliga
ordnande. A. var anhängare av den »stora
flottan». Blev 1855 sekreterare i
Generalpoststyrelsen och var 1860—76 postdirektör i
Göteborg. Utgav »Kappsäcken», »Aforismer»
m. fl. vitterhetsalster. — Dottern Elin A.
(1852—1913) utgav bl. a. dramat »En moder»,
novellsamlingarna »Träldom» o. »Bergtagen».
Améen [-mé’n], Herman EdvardLouis,
jurist (f. 1862 21/v), kusin till K. G. A.
Avlade hovrättsexamen i Uppsala 1885, blev
assessor i Svea hovrätt 1895 och
revisionssekreterare 1901 samt s. å. sekreterare i
norr-landskommittén. Var häradshövding i Södra
Asbo och Bjäre domsaga 1904—09 och är
justitieråd sedan 1909. A. var ordförande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
