Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerika - Amerikanismer - Amerikanist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
725
Amerikanismer—Amerikanist
726
på ett och samma fartyg, nordvästpassagen
1850—54. Först 1903—06 upprepades denna
bedrift av norrmannen Roald Amundsen
ombord på en liten jakt, »Gjöa».
Grönlands egenskap av ö konstaterades av
nordpolens upptäckare, Rob. Peary, 1901. —
Utforskandet av det inre Nordamerika har
utgått dels från de engelska kolonierna på
östkusten, dels från de med dem tävlande
franska. Efter grundläggningen av Quebec
1608 och kolonisationen av Kanada började
särskilt från de franska jesuitmissionärernas
sida en storartad forskningsverksamhet mot
v. och s. De stora sjöarna upptäcktes i mitten
av 1600-talet av bl. a. jesuiterna Bréboeuf och
Mesnard, 1673 framträngde pater Marquette
från Michigansjön till Mississippi, och 1682
nådde Robert de la Salle efter en färd längs
Mississippi Mexikanska golfen, där 1702
Mo-bile och 1717 New Orleans grundlädes. Den
franska regeringen sökte särskilt under
ledning av Kanadas kraftfulle guvernör
Fron-tenac (1672—98) genom anläggande av poster
i Mississippi- och Ohiodalarna förena Kanada
med den nya kolonien Louisiana och
därigenom utestänga de engelska kolonisterna från
västern. Dessa höllo sig också till landet öster
om Alleghanybergen, vilka först skildrades av
Linnés lärjunge Kalm (1748—51). Först efter
Parisfreden 1763 och ännu mer efter köpet av
Louisiana 1803 börjar amerikanernas insats
i landets utforskande. Presidenten Jefferson
utsände 1804—06 en stor expedition, vilken
under M. Lewis och W. Clark undersökte hela
det övriga Missourisystemet och
Columbiaflodens huvudgren. Deras arbete fortsattes av
Pike, under det Schoolcraft 1832 upptäckte
Mississippis källa. Sedan kringströvande
pälsjägare lämnat viktiga upplysningar om det
västra berglandet, utsändes av Unionens
regering kartläggningsexpeditioner, såsom
under B. Bonneville 1832—36 till Stora Saltsjön
och Snake river samt under J. C. Freemont
(1842—44 och 1848—49) till höglandet mellan
Sierra Nevada och Klippiga bergen samt
Kalifornien. Dessa färder, som kanske främst
avsågo att vinna bekväma förbindelser mellan
Mississippi och västkusten, ledde också till
erövringskriget mot Mexiko och utvidgandet
av Förenta staternas område i v. och s. v.
Under det senaste halvseklet ha talrika forskare
i detalj studerat det inre området, såsom
Cla-rence King, Russel, Powell och Dutton
(Colo-radokanjon), Gilbert (Stora Saltsjön och
Nia-gara), Hague (Yellowstone) m. fl., vanligen
utsända av U. S. A:s geologiska
undersökning. — Inom de brittiska delarna av
Nordamerika fann Hearne redan 1770
Coppermine-floden, A. Maekenzie 1789 den efter honom
uppkallade floden. Av övriga forskare,
under senare år ofta utsända av Kanadas
geologiska undersökning, må nämnas John
Franklin, Back, J. W. Dawson och G. Dawson,
bröderna Tyrrell, R. Bell (kring Hudsonviken) och
Low (Labrador). Guldfynden i Alaska vid
slu
tet av 1800-talet bidrogo i hög grad till dessa
trakters utforskande av framför allt
amerikanska geologer, såsom A. H. Brooks. —
Under det sålunda Nordamerika i våra dagar är
väl känt, kan man ännu ej säga detsamma om
Sydamerika. Av äldre resande här må särskilt
nämnas spanjoren Orellana, en av Pizarros
följeslagare, som 1541 företog en äventyrlig
färd från Peru utför hela Amasonfloden. Seb.
Cabot hade redan 1526—30 för Spaniens
räkning genomforskat La Platas flodområde.
Forskningen i Sydamerika stod därefter helt
stilla, tills franska vetenskapsakademien
1736 utsände en gradmätningsexpedition till
Ecuador och Peru. Bland banbrytarna i övrigt
må främst nämnas Humboldt (1799—1804;
Mexiko, Västindien och n. v. Sydamerika),
Spix och Martius (1817—20; Brasilien),
Tschu-di (1838—42 och 1857—59; Peru, Chile, La
Plata-länderna och Brasilien), bröderna
Schom-burgk (1830—44; Guayana), Philippi (1863—
64; chilenska. Anderna), Crevaux (1876—82; n.
Sydamerika), von den Steinen (1880-talet;
Cen-tralbrasilien), Reiss och Stübel (1868—75;
Colombia, Ecuador och Peru), Koch-Grünberg
(1903—05; n. v. Brasilien), Kings och
Fitz-roys expedition 1831—36, vari Darwin deltog
(Eldslandet), samt argentinaren Moreno
(från 1875) och argentinsk-chilenska
gränskommissionen (Patagonien och dess
Cordil-lera) samt svenskarna Erland Nordenskiöld
(1901—02, 1908—09 samt 1913—14; n.
Argentina, Peru och Bolivia), O. Nordenskjöld
(Patagonien, Eldslandet, Klondyke), C. Skottsberg
och P. Quensel (Patagonien) samt E. von
Rosen (n. Argentina, Bolivia). — Litt.: Gaffarel,
»Histoire de la découverte de 1’Amérique»
(1892) ; Fiske, »The discovery of America»
(s. å.) ; Kretschmer, »Die Entdeckung
Amerikas» (s. å.); Deckert, »Die neue Welt» (s. å.) ;
O. Nordenskjöld, »Geografisk forskning och
geografiska upptäckter under nittonde
århundradet» (1921). J. E.; O. Sjn.
AmerikanPsmer kallas sådana ord eller,
uttryckssätt, som äro egendomliga för den i
Förenta staterna skrivna och talade
engelskan. Avvikelserna från det i England
gällande språkbruket bestå i — delvis
ålderdomliga — uttalsolikheter (särskilt benägenhet
för nasalering) och syntaktiska förändringar
samt i synnerhet i olikheter i fråga om själva
ordförrådet. Så t. ex. ha många holländska,
franska, spanska, indianska och tyska ord
upptagits, flera, som blivit föråldrade i
England, äro fortfarande i bruk i Amerika,
varjämte en mängd ord ha undergått
förändringar i betydelsen och nybildningar i rikt
mått ägt rum. — Litt.: Thornton, »An
American glossary» (1912) och B. Goodwin i
»Bok-malen» (1921) samt H. L. Meneken, »The
American language» (1922). (Ad. N—n.)
Amerikani’st, forskare, som idkar studie!
av de gamla amerikanska folkslagens
etnografi, kultur och språk, särskilt
förhållandena före européernas ankomst. Mellanfolk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
