Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikansk arkeologi - Nordamerika - Mexiko och Mellanamerika - Västindien - Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
741
Amerikansk arkeologi
742
vorna för stenmaterial, såsom
catli-nit (»pipestone»), steatit, obsidian, glimmer
och turkos, samt verkstäderna för dettas
bearbetning till olika ändamål. Ävenså ha
i indiansk tid gruvor för gedigen koppar
bearbetats på sydsidan av Övre sjön på
Ke-weenawhalvön. I trakten av dessa
fyndigheter har en kopparålder i Wisconsin
och Michigan utvecklat en mängd olika typer
av vapen och redskap, ofta ganska lika typer
från europeisk koppar- och bronsålder. Men
kopparn har också spritts långt söderut
genom handeln. Det är framför allt hos högre
stående stammar i de s. ö. staterna, som vi
finna de vackraste arbetena av punsade
kop-parpatenor. Av vapen och redskap är däremot
typrikedomen större i norr. Indianerna i
Nordamerika kunna ej i nämnvärd grad ha
vaskat guld; Kaliforniens och Alaskas
guld-fyndigheter uppmärksammades först långt
senare. Endast undantagsvis äro enkla
guldsaker av inhemskt arbete funna i de s. ö.
staterna. Guldtekniken stod vida högre i
Mexiko, Mellanamerika och det andina
Sydamerika.
Mexiko och Mellanamerika.Den arkaiska
perioden efterträddes i Mexiko och
Mellanamerika i olika områden av
differentierade högre kulturer. Främst
bland dem stå den mayanska i Yucatan,
ö. Guatemala och Honduras, den m i x t e k i s
k-zapotekiska i n. Oaxaca och den t o 11
e-kisk-aztekiska i s. ö. vinkeln av den
stora mexikanska inre högplatån och med
avläggare söderut. Det är, i stort sett,
egentligen dessa trenne kulturer, vilkas bärare
tillhöra tre skilda språkgrupper, som rest de
stolta »ruinstäderna». Man har förr ansett,att
dessa kulturer under inbördes förbindelser
utvecklat sig jämsides med varandra, men
amerikanska forskare ha de sista åren visat, att m a
y-a s voro det ledande kulturfolket och de tvenne
andra i sin första utveckling deras efterföljare.
Alltsedan den spanska erövringen känna vi
mayas framför allt från Yucatan. Men deras
äldre och större kulturskede, »the first
,em-pire», har ej genomlöpts i Yucatan utan
mellan Kordillererna och Yucatans öppna
kalkplatå i de tropiska lågländerna, i vilkas
yppiga, svårtrafikabla skogar väldiga
ruinkomplex ligga, övergivna långt före den
spanska tiden. Den populära uppfattningen, att
mayakulturen skulle stå i samband med
egyptisk, fenicisk och babylonisk kultur, med det
buddhistiska Indien eller Kina etc., är alldeles
falsk, överensstämmelserna äro få och
tillfälliga, och kronologien stämmer mycket illa.
»The first empire» blomstrade under romerska
kejsartiden och folkvandringstiden, då faraoi^
riket blott var ett dunkelt minne. Den icke
minsta landvinning, som de senaste årens
amerikanska forskning gjort, är, att den fått den
kristna tideräkningen i kontakt med den
mayanska. Därmed är också en grundval lagd till
en absolut kronologi i Amerika, där vi
hit
tills — bortsett från vissa episoder på
1400-talet — för tiden före den europeiska
koloniseringen, i bästa fall, fått reda oss med
relativa sekvenser av kulturer. En gryende
kopparålder måste i Mexiko gå minst
så långt tillbaka som till »the first empire».
På senaste tiden har påvisats, att man i
Mexiko också känt brons, men ovisst blir
dock om man där känt rent tenn. Guld
vaskades mycket av indianerna i
Mellanamerika. En väl känd sak är, att spanjorerna togo
stora mängder guld bland aztekerna. Men
silver hade indianerna i Mexiko ej i en mängd
motsvarande landets stora rikedom på
silverförande bergarter.
Västindien. Märkligare än keramiken är
i vissa delar av Västindien stenskulpturen,
av säregna former för religiösa ändamål på
Portorico och Haiti, och de vackra lavayxorna
med rovfågelshuvuden på de sydligare
vulkaniska Små Antillerna. Västindiens indianer
levde ännu vid upptäckten i en
stenålder. Av metaller kände man, i stort sett,
endast guld. Någon större guldrikedom fanns
endast på Haiti. Det västindiska guldet hade
också sitt förnämsta centrum i indianska
guld-vaskerier vid små älvar i det inre bergiga
Haiti. Nyligen har det lyckats att på Kuba
även arkeologiskt påvisa en ytterst
primitiv fiskarbefolkning, av vilken ännu
funnos rester i yttersta västern av ön. Den
har saknat lerkärl. På de västindiska öarna
förhärskar eljest typiskt arkaisk keramik (se
ovan), representerande samma från
Sydamerika invandrade fredliga jordbrukare,
som ännu vid erövringen levde kvar på de
Stora Antillerna och Bahamaöarna, sedan de
på de Små Antillerna blivit utrotade av de
krigiska kariberna. S. L.
Sydamerika. Rörande tiden för människans
första uppträdande i Sydamerika vet man
mycket litet. De då och då synliga
uppgifterna om fynd av människorester eller av
stenredskap i tertiära lager måste upptagas med
största misstro. Dels är det ovisst, huruvida
lagren äro så gamla, som angives, dels är det
icke säkert, att fynden äro gjorda i orubbade
lager. Man har ej funnit något skelett i
Sydamerika, som härrör från en mera primitiv
människotyp än ännu där levande indianer.
I v. Sydamerika finner man talrika rester
av en rätt hög kultur, mest känd därigenom,
att spanjorerna i dessa trakter vid upptäckten
funno ett mäktigt rike, inkariket. Där finner
man från n. Chile och n. Argentina till s.
Ecuador betydande rester av tempel,
fästningar och andra byggnader, uppförda av sten
eller soltorkat tegel. På kusten av Peru och
i n. Chile finner man, tack vare det ytterst
torra klimatet, väl bibehållna icke blott
föremål av lera och sten utan även
lättförgängliga föremål, såsom vävnader, frukter etc. Då
de döda fått med sig i graven så gott som allt,
de behövt i livet, äro de arkeologiska fynden
från dessa trakter mycket givande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
