Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikansk arkeologi - Sydamerika - Amerikansk bokföring - Amerikansk duell - Amerikansk konst - Syd- och Centralamerika - Förenta staterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
Amerikansk bokföring—Amerikansk konst
744
Vid tiden för Amerikas upptäckt levde
indianerna i v. Sydamerika från n. Argentina
t. o. m. n. Ecuador i bronsålder. I
Colombia, där indianerna inom vissa områden nått
en med inkas jämförlig men mycket olikartad
kultur, hade man ej brons utan blott ren
koppar. I dessa trakter, liksom även i inkariket,
voro indianerna rika på guld, och i Colombia
finner man de bästa guldarbetena i hela
Sydamerika. De voro ofta gjutna a cire perdue (se
d. o.). Det är antagligen på den bolivianska
högslätten, där det finnes mycket tennmalm,
som bronsåldern börjat i Sydamerika.
Därifrån har den spritt sig troligen rätt sent,
antagligen först under 1300- och 1400-talet, över
hela det område, som bildade inkariket vid
tiden för upptäckten. Bronsåldern har
överallt här föregåtts av en kopparålder. När denna
tagit sin början, vet man ej. Utom koppar och
guld hade indianerna i inkariket mycket silver.
Denna kopparålder har i sin tur föregåtts av
en stenålder. Under koppar- och bronsåldrarna
har man dock aldrig fullständigt upphört att
använda vapen och verktyg av sten. Man har
sökt att uppställa en detaljerad, relativ och
t. o. m. en absolut kronologi för de talrika
fynd, som gjorts inom inkarikets område. Den
senare bör dock upptagas med största
försiktighet. Detta hindrar ej, att man är inne på
en riktig väg, då man sökt att sammanknyta
de arkeologiska fynden i Sydamerika med
dem, som gjorts i Centralamerika, där man,
tack vare inskrifterna på de gamla
monumenten, kan datera dessa. De arkeologiska
forskningar, som gjorts i hela n. ö. och ö.
Sydamerika, äro i förhållande till landets väldiga
utsträckning rätt obetydliga. Där finner man
nästan blott föremål av bränd lera och sten.
Man finner där inga ruiner av byggnader, som
varit uppförda av sten. På flera håll har man
funnit stora, av människohand uppkastade
jordkullar, s. k. mounds, på vilka indianerna
bott och odlat, under regntiden skyddade för
översvämningar. Vanliga i dessa trakter äro
urngravar. I n. Argentina har man gjort
betydande fynd, som dels visa inflytande från
kulturområdet i väster, dels härröra från en
självständig lokalkultur. I sydligaste
Sydamerika har man framför allt samlat massor av
i regel på marken funna stenverktyg och
sten-vapen. På flera håll vid Sydamerikas kuster
finner man stora kjökkenmöddingar efter en
primitiv fiskarbefolkning. — Litt.: H. Bauchat,
»Manuel d’archéologie américaine» (1912);
»Handbook of American indians north of
Mexico», I—II (1907—10) ; T. A. Joyce, »Mexican
archeology» (1914) ; W. Lehmann, »Ergebnisse
und Aufgaben der mexikanistischen
Forsch-ung» (1907; med utförlig litt.-förteckning) ; E.
Boman, »Antiquités de la région andine de la
république argentine», I—II (1908) ; T. A.
Joyce, »South American archeology» (1912)
och E. Nordenskiöld, »The copper and bronze
ages in south America» (1921). E. N-d.
Amerikansk bokföring, se Bokföring.
Amerikansk duell, Se Duell.
Amerikansk konst, i vidaste bemärkelse den
konstalstring, som utövats såväl av de
amerikanska natur- och halvkulturfolken som
också av de koloniserande européerna och
de efter hand bildade amerikanska
nationerna av europeisk härstamning.
Urinvånarnas konst behandlas här i art. Amerikansk
arkeologi och i artiklar om särskilda folk;
i det följande redogöres endast för de vita
folkens konst i Amerika.
Syd- och Centralamerika mottogo under
kolonialtiden sina konstnärliga impulser
huvudsakligen från Spanien. Några få bevarade
byggnader visa sengotiska former; den
härskande stilen under 1500-talet var emellertid
den allvarliga och sparsamt dekorerade
spanska högrenässansen, bäst representerad av F.
Becerra. I domkyrkan i Mexico (byggd
1573—1667, fullbordad 1811; se avbildning å
vidstående plansch) kan man steg för steg
följa den stränga renässansstilens upplösning
i allt mera barocka former. Redan under
senare delen av 1500-talet fattade
barockstilen fast fot i det spanska Amerika, och vid
början av 1700-talet infördes den efter J.
Churriguera (se denne) uppkallade spanska
senbarocken, i vilken stil bl. a. L. R o d r
i-g u e z arbetade. Churriguerastilen kom till
särdeles rik användning vid utförandet av
altaruppsatser (såsom »Altar del perdon» i
domkyrkan i Mexico, se planschen) och andra
kyrkliga inredningsföremål. Den palladianska
klassicismen fick vid 1700-talets slut en
framstående representant i M. T o 1 s a. — Många
ståtliga privatbyggnader från kolonialtiden
äro bevarade, de flesta uppförda under
1700-talet. Icke sällan upptaga de hela kvarter
och äro byggda i fyra längor kring en
centralgård med arkader i två eller tre våningar.
Fasaderna äro ofta enkla, medan gårdarna
äro hållna i en lugn och kraftig, klassicistisk
stil, men det förekommer också rikt
utsmyckade byggnader i churriguerastil eller i den
av spansk-arabisk byggnadskonst påverkade
s. k. mudejar-stilen (se d. o.). — I Mexico,
som ständigt var den spanska
kolonialkonstens medelpunkt, verkade under 16- och
1700-talet en rad målare, bland vilka J. R. J u
a-r e z förtjänar att nämnas. — Efter de
syd-och centralamerikanska ländernas politiska
frigörelse har deras konst troget följt de
europeiska modeströmningarna med särskild
förkärlek för eklektiska riktningar. — Se vidare
art. om viktigare städer samt om här nämnda
konstnärer. Jfr också Spansk konst.
Litt.: S. Baxter, »Spanish colonial
archi-tecture in America» (1904) ; A. Cortés, »La
trquitectura en México. Iglesias» (1914) ; M.
. Wagner, »Die spanische
Kolonialarchitek-tur in Mexiko» (i »Zeitschrift für bildende
Kunst», Neue Folge 26, 1915) ; R. H. Lamborn,
»Mexican painting and painters» (1891).
Förenta staterna. I Förenta staterna stå
några kyrkor och lantgårdar i holländsk 1600-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
