Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikansk skogshushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
749
Amerikansk skogshushållning
750
exploaterande av dessa urskogstillgångar,
ehuru ett visst intresse för skogsvård i
europeisk bemärkelse börjat förmärkas även i
U. S. A. Skogsarealen i Förenta staterna
anses uppgå till omkr. 200,000,000 har och
utgör omkr. 28 °/o av landarealen.
(Skogsarealen i Sverige är 23,740,000 har, således
föga mer än tiondelen av Förenta staternas.)
Östra skogsområdet. Det atlantiska
(östra) skogsbältet utgör ett av världens
största skogsområden samt torde (inom
Kanada och U. S. A. tillhopa) omfatta 270 mill.
har. Det sträcker sig från atlantkusten in
mot prärierna i kontinentens centrum och
begränsas där i stort sett av nederbördslinjerna
för 500—700 mm årsnederbörd. Den
nordligaste delen av detta skogsområde, i
Labrador, upptages till övervägande del av
barrskogar. S. härom, kring S:t Lawrencefloden
och de Stora sjöarna samt i Minnesota,
vidtar ett område med dels rena barrskogar och
dels blandade barr- och lövskogar. Detta bälte
övergår sedan i s. i ett rent lövskogsområde
v. och s. om Alleghanybergen och
Appala-cherna. Längst i s., i Nord- och Syd-Carolina
samt Florida, vidtager slutligen ånyo ett
område med övervägande barrskogar.
Den ovannämnda nordligaste delen av
skogsbältet påminner mycket om de
skandinaviska barrskogarna, ehuru trädarterna äro
andra. De vanligaste trädslagen äro »white
spruce», Picea alba, några tallarter (Pinus
Banksiana och resinosa) samt balsamgranen,
Abies balsamea. I mindre utsträckning
förekommer jämväl »hemlock», T suga canadensis.
Av dessa lämna vitgranen och balsamgranen
den övervägande delen av råvaran för den
uppblomstrande kanadensiska massaindustrien.
Det väldiga skogsområdet längre mot s.,
kring S:t Lawrencefloden och sjöarna, upptogs
förr av Amerikas ryktbara »white pine»,
Pinus strobus, som med sin jämna, vita och
hållfasta ved lämnar ett av världens bästa
barrträdsvirken. Vid 1900-talets början
sinade emellertid plötsligt förråden, som varit
utsatta för den mest hänsynslösa rovdrift,
och industrien i det n. ö. barrskogsområdet
har fått åtnöjas med åtskilliga andra,
tidigare såsom värdelösa ansedda träd, såsom
Pinus Banksiana och Abies balsamea samt
»tamarack», Larix americana. Dessa lämpa
sig emellertid bättre för trämasseindustri än
för sågning, och i stort sett torde man kunna
säga, att sågverksindustrien numera lämnat
det n. ö. skogsområdet såsom förbrukat och
därstädes efterträtts av massaindustrien.
Sågverksindustrien har i stället uppsökt det
subtropiska, s. ö. barrskogsbältet i
Syd-Caro-lina, Florida, Alabama, Mississippi och
Louisiana. Inom dessa stater upptagas väldiga
arealer av flacka sandfält, vilka äro
bevuxna av några tallarter, som anpassat sig
för det nederbördsrika, i allmänhet
subtropiska klimatet. Den viktigaste av dessa är
»pitch pine», Pinus palustris. Vid
sekel
skiftet ansåg man, att dessa skogar upptogo
en areal av 50 mill. har och ägde ett
virkes-förråd omkr. 4 milliarder kbm. På grund
av dessa skogars lättillgänglighet har deras
exploatering gått utomordentligt fort.
Väldiga sågverk ha vuxit upp, och skogarna ha
genomdragits av ett nät av
timmerjärnvägar. Årsproduktionen från detta område
uppskattas till 7V2 mill. stds. På senaste
åren har man jämväl börjat uppföra
trä-massefabriker för tillgodogörande av avfallet
från sågverken. Även inom det s. ö.
området sker tillgodogörandet i form av ren
rovdrift. Det beräknas, att inom 12 ä 13 år
skogarna skola vara uthuggna. Någon
åter-växt av barrträd efter avverkningarna
er-hålles ej. De bättre jordarna odlas, och de
övriga överdragas med en tämligen värdelös
småskog av ek. Det i mitten av det ö.
barrskogsbältet belägna lövskogsområdet
upptages av skogar av ek, lönn, valnöt, hickory
m. fl. Från detta område härstammar det
hickoryvirke, som över hela världen användes
till redskapsskaft och sportmateriel, samt
huvudparten av det ek- och valnötsfaner, som
användes i den enklare möbelfabrikationen.
Västra skogsområdet. Det västliga
barrskogsområdet längs amerikanska
stilla-havskusten är till arealen betydligt mindre ån
det östliga. Det anses omfatta 95 mill. har
skogsmark, varav 23 mill. i Washington,
Oregon och Kalifornien, 25 mill. i Klippiga
bergens stater, 39 mill. i British Columbia
(Kanada) och 8 mill. i Alaska. Det pacifika
skogsbältet utgöres så gott som uteslutande av
barrskogar av vitt skilda typer. I stort sett kan
man uppdela dessa skogar i två huvudtyper,
nämligen kustskogarna och Klippiga bergens
skogar. De förra växa på den 10—20 mil breda
kustremsan mellan Stilla oceanen och Sierra
Nevada i s., Kaskadbergen i Washington och
Oregon samt Coast range i British Columbia.
Klippiga bergens skogar upptaga de ö. om
nämnda bergskedjor belägna platålanden och
bergsryggarna fram till prärieområdets v.
kant. Dessa båda olika skogsområden förete
fullständigt skilda skogstyper. Kustområdet
erbjuder med sitt milda klimat och sin rika
nederbörd de allra ypperligaste betingelser
för barrträdens trevnad och kan också
uppvisa de mest storartade barrskogsbestånden
i världen. Klippbergsområdet återigen med
sitt betydligt torrare och kallare klimat är
bevuxet med avsevärt torftigare
barrskogs-typer, ehuruväl även dessa i bättre lägen i
dalgångar o. dyl. kunna framvisa en i
jämförelse med europeiska förhållanden storartad
utveckling.
Den sydligaste delen av kustskogarna är
belägen på Sierra Nevadas sluttningar. De
viktigaste trädslagen inom detta område äro
gultallen, »western yellow pine», Pinus
pon-derosa. och sockertallen, »sugar pine»,
Pinus Lambertiana. Douglasgranen förekommer
jämväl, ehuru den här ej når tillnärmelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
