Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikas förenta stater - Befolkning - Invandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763
Amerikas förenta stater (Invandring)
764
13,5 inv. på 1 kvkm. Emellertid erbjuder
unionen mycket stora olikheter i detta
avseende. Alltifrån äldsta tider ha dess ö.,
speciellt n. ö. delar haft den största
folkmängden. Där ligga ock de tätast befolkade
staterna, Rhode island, Massachusetts, New
Jersey och Connecticut, med resp. 187, 180, 149
och 107 inv. per kvkm. I andra rummet komma
staterna i Ohiodalen och s. om de Stora
sjöarna, med högst 54 (Ohio). Staterna s. om
Chesapeakeviken komma sedan med en ännu
mindre folktäthet, 6—21 (Florida, Virginia).
Ännu mycket glesare bebodda äro staterna
mellan Mississippi och stillahavskusten. Icke
ens Kalifornien kommer högre än till 10 inv.
per kvkm. Mankönet är betydligt talrikare än
kvinnokönet. Den manliga befolkningen
uppgick 1920 till 53,900,431 och den kvinnliga
till 51,810,189 el. 1,040 mot 1,000. Delvis beror
detta på den stora invandringen, men
anmärkningsvärt är, att även bland den infödda vita
befolkningen mankönet överväger (40,902,333
mot 40,205,828). I Europa är förhållandet
omvänt.
Omkr. 51,4 °/o bo i städer och
stadslik-nande samhällen, återstoden, 48,6 °/o, tillhör
landsbygden. Den största staden, »Greater
New York», hade 1920 5,620,048 inv. Därnäst
komma de tre millionstäderna Chicago med
2,701,705, Filadelfia med 1,823,779 och Detroit
med 993,678, 29 städer med en befolkning
mellan 200,000—993,000 och 35 städer med
100,000—191,000.
Befolkningen tillhör flera olika raser. Den
äldsta befolkningen är indianerna (se
d. o.), landets urinvånare. 1920 voro de
244,437. Som »indiansk befolkning» i
indianreservationerna upptagas dock i statistiken
även en del andra folkelement (333,700 år
1919). Negrerna äro ättlingar av de
forna slavarna. De voro 1920 10,463,131, däri
inräknade m u 1 a 11 e r, d. v. s. barn av
negrer och vita. Se Amerikanska
negerfrågan. — Mongoler. Antalet k
i-n e s e r uppgick 1920 till 61,639 och.
japaner till 111,010. Den egentliga kinesiska
invandringen började i slutet av 1860-talet.
Kineserna stannade huvudsakligen i de v.
staterna. Nedpressandet av arbetsprisen och
rasmotviljan framkallade ett mycket starkt
missnöje och föranledde 1880 ett fördrag med
regeringen i Peking, varigenom unionens
regering erhöll rätt att reglera invandringen
eller alldeles förbjuda den. 1882 antogs en
lag om utestängning av kineser. Den japanska
invandringen började ganska sent, men
tillströmningen växte raskt, i synnerhet under
1890-talet och första årtiondet av 1900-talet.
Japanerna ha slagit sig ned förnämligast i
stillahavsstaterna, där de blivit farliga
konkurrenter till de vita trädgårdsodlarna.
Den vita befolkningen härstammar från
Europa och utgör den allra största delen av
folkstocken, 94,820,915 pers, (nära 90 °/o).
De första européer, som slogo sig ned inom
nuv. unionens område, voro spanjorer (i
Florida och i s. v. delen av staterna). Därefter
kommo engelsmän, holländare och svenskar
till de ö. kusttrakterna, av vilka småningom
engelsmännen med sig amalgamerade de andra,
samt fransmän, som invandrade i
Mississippi-dalen. Under 1800-talet har en stor
invandring skett från alla Europas stater och även
från andra världsdelar, men det anglosaxiska
elementet har varit starkt nog att trycka
sin prägel på invandrarna med avseende på
språk, seder o. s. v. De olikheter, som kunna
påvisas mellan den vita befolkningen i olika
delar av unionen, bero på de första
kolonisternas egenskaper och nationalitet, ej på de
senare invandrarnas. Nya Englands folk, som
kallas yankees, de mest oblandade ättlingarna
av de gamla engelska puritanska invandrarna,
ge de n. staterna ända till Mississippi, vilka
koloniserats från Nya England, deras
karaktär. (Se om dem Nya England.) I viss
motsats till dem stå söderns folk, som efter
söderns viktigaste stat brukat kallas
vir-ginians. Deras förfäder tillhörde Englands
högre samhällsklasser, varigenom franskt
inflytande där gjort sig gällande. En
övergångsform mellan dessa båda grupper bilda
avkomlingarna av holländarna i New York
(de s. k. knickerb ockers) och i Pennsylvania
(Pennsylvania dutchmen). Denna typ utbreder
sig i staterna kring Ohio fram till till
Mississippi. I de nya staterna mellan Mississippi
och Missouri ha de tyska och skandinaviska
raserna tryckt sin prägel på folket, vilket
utvecklar sig till större likhet med
sydstats-amerikanerna än med yankees. I de allra
västligaste staterna, som på 1800-talet
erövrades från Mexiko, äro många spanska drag
märkbara, och en god del av befolkningen
härstammar från spanska förfäder. Till sina
huvuddrag likna dock de olika typerna
varandra tillräckligt, för att man skull kunna
tala om ett amerikanskt folk. I
somatolo-giskt hänseende påminner angloamerikanen
mycket om sina germanska förfäder, men
olikheter saknas icke heller. Amerikanen,
särdeles yankeen, är lång, mager, med
skarpa drag, blek ansiktsfärg och höga skuldror
samt med ett visst drag av nervös oro. Den
amerikanska kvinnan anses svagare och
nervösare än den europeiska.
Vid den första folkräkningen 1790 hade
staterna något över 3 mill. vita och 737,000
negrer, 1820 nästan 8 mill. vita, 1840 14 mill.,
1860 27 mill., 1880 43,5 mill., 1900 67 mill..
1910 81,7 mill., 1920 94,8 mill. vita och något
över 10 mill. negrer. Ths.; A. B-n.
Invandring. Den starka och snabba
tillväxten har i hög grad berott på invandring,
huvudsakligen från Europa. Immigrationen
till A. är till sin storlek ej säkert känd
längre än från 1821. Från nämnda år t. o. m.
1921 utgör den totala siffran av immigranter
34,465,063. Fördelningen på de olika
årtiondena var följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
