Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikas förenta stater - Sjöfart - Skeppsbyggeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
785
Amerikas förenta stater (Skeppsbyggeri)
786
kriget fick emellertid unionen i än högre grad
än någonsin lära känna betydelsen av ett
beroende av främmande tonnage, och närmast
detta förhållande framtvang mitt under
världskriget skapandet av en inhemsk handelsflotta.
Vid världskrigets slut fann sig ock unionen
i besittning av ett handelstonnage, vilket,
utan medräknande av ett antal under kriget
byggda, till största delen tämligen
underhaltiga träfartyg, kunde uppskattas till omkr.
12 mill. bruttoton, motsvarande en
anskaffningskostnad av omkr. 2% milliarder doll.
Under de två åren närmast efter fredsslutet
sökte Förenta staterna göra detta tonnage
inkomstbringande, men med
sjöfartskonjunk-turernas försämring, blevo verkningarna av
tonnageöverskottet alltmer framträdande, så
att under de närmaste åren den månatliga
driftsförlusten för de av den amerikanska
regeringens »shipping board» ägda fartygen
beräknas uppgå till 16 mill. doll.
Det problem, som nu uppställts, är
skapandet av en oceangående handelsflotta, som till
fullo motsvarar Förenta staternas nuvarande
kommersiella betydelse. I sådan avsikt har
amerikanska regeringen vidtagit åtgärder,
vilka gå ut på, förutom byggandet av en
dylik flotta, beredandet åt densamma av en
privilegierad ställning, till skydd mot en
förmodat övermäktig utländsk konkurrens. Dessa
skyddsåtgärder innefattas förnämligast i
»Re-venue act» av 1918 och »Merchant marine act»
av 1920. Den förstnämnda, som genom beslut
av 24 nov. 1921 väsentligen modifierats,
föreskriver, att främmande rederiföretag, som
upprätthålla reguljära linjer på Amerika,
skola under vissa förutsättningar där vara
beskattningsbara, och den senare, den s. k.
»Jones act», som är grundläggande för
Amerikas nuvarande sjöfartspolitik, avser att
skapa de erforderliga förutsättningarna för
en lönande inhemsk sjöfartsrörelse.
Denna senare lag innefattar följande
huvudsakliga punkter: a) upprätthållandet,
genom avsättning av 10 °/o av de amerikanska
tullinkomsterna, av en Merchant marine fund,
som skall utgöra grundvalen för det för den
amerikanska handelsflottan avsedda direkta
ekonomiska understödet; b) försäljning av det
den amerikanska regeringen tillhöriga
tonnaget och medlens användande för bildande av
en Construction loan fund för beviljande av
lån för byggandet av handelsfartyg vid
amerikanska varv; c) medgivande åt de
amerikanska järnvägarna att driva annan rederirörelse
än kustfart, till vilken järnvägarnas
rättigheter hittills varit begränsade; d) högst 50 °/o
av invandrare till Amerika få befordras med
utländska fartyg; e) preferensfraktsatser vid
transport å järnväg av gods, som importerats
eller exporterats å amerikanskt tonnage; f)
påläggandet dels av olika importtullar,
allteftersom varor importeras med amerikanskt
eller utländskt tonnage, dels ock olika
tonnageavgifter för amerikanska och främmande
fartyg, för vilket ändamål uppsägning i
erforderliga fall av gällande handelstraktater
kan äga rum. »Merchant marine act» har
ännu icke (juli 1923) blivit i sin helhet
slutligen fastställd.
Förenta staternas handelsflotta omfattade år
1900 (jan.) inalles 876 ångfartyg om 1,345,637
bruttoton samt 2,196 segelfartyg om 1,262,192
nettoton. Omedelbart före världskriget åter
(juli 1914) utgjorde densamma 1,757 ångfartyg
om 4,330,078 bruttoton samt 1,417 segelfartyg
om 1,038,116 nettoton; av ångfartygen voro
emellertid 579 om 2,260,441 bruttoton samt
av segelfartygen 31 om 92,323 nettoton
sysselsatta i fart å de Stora sjöarna, varför
desamma icke komma i betraktande vid
konkurrensen å världshaven. Juli 1922 bestod
Förenta staternas handelsflotta av 5,480 fartyg
om 17,062,460 bruttoton, varav 4,331 om
15,808,462 bruttoton utgjordes av ång- och
motorfartyg samt 1,149 om 1,253,998
bruttoton av segelfartyg. I fart å de Stora sjöarna
sysselsattes härav 469 ång- och motorfartyg
om 2,155,904 bruttoton och 26 segelfartyg om
91,786 bruttoton.
Omfattningen av sjöfarten (ocean- och
närfart) på U. S. A. under åren 1914 och 1921,
fördelad på amerikanska och främmande
fartyg, framgår av efterföljande tabellariska
översikt. Oceanfarten upptager fart mellan
Förenta staterna och Europa, Asien, Afrika,
Australien, Sydamerika jämte öarna i Stilla
oceanen, under det att till närfart räknats
kustfarten, farten på Nordamerika i övrigt,
Mellanamerika, Mexiko, Västindien m. m.
Från och till amerikanska hamnar avgående och
ankomna fartyg.
År och flagga [-Närfart-] {+När- fart+} i 1,000 ton 0/0 [-Oceanfart-] {+Ocean- fart+} i 1,000 ton 0/0 Summa i 1,000 ton °/o
1913—1914 56,629 100 49,943 100 106,572 100
fartyg [-amerikanska-] {+ameri- kanska+} 25,808 45,6 54,4 1,663 3,3 27,471 25,8
[-främmande-]
{+främman- de+} 30,821 48,280 96,7 79,101 74,2
1920—1921 71,490 100 66,581 100 138,071 100
fartyg [-amerikanska-] {+ameri- kanska+} 46,071 64,4 21,875 32,9 67,946 49,2
[-främmande-]
{+främman- de+} 25,419 35,6 44,706 67,1 70,125 50,8
Ax. L.
Skeppsbyggeri. Skeppsbyggeriindustrien har,
oaktat den inhemska handelsflottans tidigare
obetydlighet, sedan lång tid tillbaka varit
mycket betydande. Tonnageproduktionen
belöper sig för nedanstående år till följande
antal och tontal sjösatta fartyg om 100
bruttoton och däröver:
År Antal Bruttoton
1900 235 333,527
1910 195 331,318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
