Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikas förenta stater - Armé - Det fasta försvaret - Örlogsflotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
Amerikas förenta stater (Det fasta försvaret—örlogsflottan)
800
värnplikten automatiska tillämpning vid
mobilisering. Styrkan av de i fredstid
organiserade reserverna är icke begränsad annat
än genom de fordringar, som gälla för
anställning. Mobiliseringsbehovet av officerare
för de tre reservarméer, som skola uppsättas,
beräknas till 43,467; 30 juni 1922
uppgick antalet till omkr. 67,400. Anställning
vinnes i reservofficerskåren dels av f. d.
officerare, dels av ynglingar, som avlagt vissa
examina och genomgått en viss tids
utbildning. I underbefälsgraderna inträda dels f. d.
soldater, »veteraner», som deltagit i
världskriget, dels sådana unga män, som
genomgått en viss förberedande utbildning.
Anställningstiden är 5 år för de förra och 3 år
för de senare. Utbildningstiden är dels
obligatorisk, 15 dagar årligen, dels frivillig.
Landet är indelat i 9 armékårsområden,
vart och ett sammansatt av flera stater och
avsett att vid mobilisering uppsätta en
armékår, bildad av trupper ur aktiva armén och
nationalgardet. Armékårsområdena äro
sammanförda tre och tre till arméområden,
vilka dock ej ha någon organisation (stab
o. dyl.) i fred. Utom amerikanska
kontinenten liggande delar av Förenta staterna ingå
icke i dessa armékårsområden; särskilda
militärdistrikt bilda sålunda Hawaii,
Filippinerna och Panamakanalzonen. — På det hela
taget har genom armélagen den principen
blivit gällande, att armén i fredstid skall vara
organiserad i alla de militära organisationer,
vilka äro behövliga vid hastig mobilisering
i händelse av en allvarlig nationell fara. På
grund av den fåtaliga personalen, särskilt
vad beträffar de organiserade reserverna,
kunna dessa olika formationer i fred
organiseras endast i skelettform.
Arméns b é v ä p n i n g utgöres av a)
eldhandvapen av något förändrad typ av det
engelska 6,3" enfieldgeväret och b) av
artilleripjäser, vilka för vart och ett av de
olika kategorierna — fördelningsartilleri,
kårartilleri och arméartilleri — ha en kaliber av
resp. 7,6 och 10,2, 12,17 och 15,2 samt 20,3
och 25,4 cm. M. B-dt.
Det fasta försvaret fick sin moderna
utveckling först med staternas uppträdande som
stormakt och kolonialmakt. På grund av politiska
och strategiska förhållanden äro
befästningarna inskränkta til kustbefästningar. Det
nuvarande systemet, som grundlädes genom
kustförsvarskommissionen 1885—86, har
sedermera kompletterats genom
befästnings-kommissionen 1905—06 och nu senast efter
erfarenheterna under världskriget. Försvaret
av kusterna åligger dels flottan, dels armén.
Kustartilleriet är underställt befälhavarna i
de kusten berörande kårområdena för att göra
flottan oberoende för sin huvudsakliga
uppgift, det rörliga försvaret. Kustförsvaret
sönderfaller i tre huvudgrupper: atlantiska
kusten, stillhavskusten samt kanalzonen (Pa-
namakanalen, se d. o.). Atlantiska
kustområdet har följande befästningsgrupper från norr
räknat, numrerade efter armékårsområdena: I.
Portland, Portsmouth, Boston, New Bedford,
Narragansett bay (Newport). II. Long island
sound, New York (med Sandy hook),
Dela-ware bay. III. Chesapeake bay (Norfolk,
Baltimore, Potomac). IV. Cape Fear, Charleston,
Savannah, Key West, Tampa bay, Pensacola,
Mobile, New Orleans (de fem senare vid
Mexikanska viken). VIII. Galveston. —
Stilla-havskusten ligger helt inom IX :e kårområdet
och har följande kustbefästningar: San Diego,
Los Angeles, San Francisco, Columbia river,
Puget sound. — Utanför den amerikanska
kontinenten finnas följande befästa
stödjepunkter för flottan: Guantänamo på Kuba,
San Juan på Portorico, Subic bay och Manila
på Filippinerna, Honolulu på Hawaii och Kiska
på Aleuterna. Krigsarsenaler finnas i
Portsmouth, Charleston, Brooklyn, League island
(Filadelfia) och Washington. Kustbatterierna
äro i allmänhet öppna med de grova
kanonerna i självsänkande lavettage i
kanonbrunnar. På grund av erfarenheterna under
världskriget lägas dessa senare numera på
långt inbördes avstånd och liksom
ammuni-tionsrum m. m. väl maskerade i terrängen.
Kustartilleriet förstärkes genom tre
fristå-enda artilleribrigader med rörligt, grovt
artilleri, som med hjälp av järnvägståg kunna
insättas på hotade punkter även i lantkriget.
I övr. äro kustbefästningarna, utrustade med
alla moderna tekniska hjälpmedel, såsom
minspärrar, riktanordningar m. m. L. af P.
Örlogsflottan är näst den brittiska världens
starkaste. Sjöförsvarets angelägenheter
handhavas av marinstatssekreteraren (the
secre-tary of the navy), som direkt lyder under
presidenten. Som en följd av
Washington-konferensen har personalbeståndet, som år
1921 uppgick till 139,000 man, enligt 1922—
23 års flottplan reducerats till 86,000 man
förutom en skeppsgossekår på 6,000 nummer
och en marinkår (marine corps) om 19,500
man. Stridsfartygsbeståndet har ett
sammanlagt deplacement av omkr. 2 mill. ton.
Enligt avrustningskonferensens beslut (år
1922) skulle dock därav ett antal äldre fartyg
nedskrotas och färdigbyggandet av en del nya
fartyg icke fullbordas. I tjänst skulle
kvar-hållas 18 slagskepp, 13 kryssare, 103 jagare
och 84 undervattensbåtar samt ett stort antal
träng- och depåfartyg. Emellertid
överraskade marinstatssekreteraren Denby med sin
25 sept. 1922 avgivna förklaring, att — enär
Frankrike och Italien då ännu ej ratificerat
avrustningskonferensens beslut och på grund av
händelserna i orienten denna ratificering ej
heller kunde förväntas inom närmaste tid —
tills vidare intet enda tjänstdugligt fartyg i
amerikanska flottan skulle nedskrotas. Det
verkliga fartygsbeståndet (våren 1923) uppgick
därför till 31 slagskepp, 6 slagkryssare, 4
monitorer, 16 kryssare, 7 kanonbåtar, 304 ja-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
