Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amfibolmineral el. Hornbländemineral - Amfider - Amfikarp - Amfiktyoner - Amfion - Amfipoder - Amfipolis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
839
Amfider—Amf ipolis
840
trium. Deras färg är växlande, vit, grå, brun
samt företrädesvis grön av olika nyanser. De
kunna repas av kniv samt igenkännas
framför allt därpå, att de lätt klyvas efter två
plan, som med varandra bilda en vinkel av
omkr. 124°. Härigenom skiljas de från de
närbesläktade pyroxenmineralen (se d. o.),
vilkas klyvningsvinkel är omkr. 88°.
Amfibol-mineralens kristaller visa olika grad av
regelbundenhet (symmetri), i det att tre olika
kristallsystem (se d. o.) äro företrädda,
nämligen det rombiska, det monoklina och det
triklina. De viktigaste amfibolmineralen äro
följande: antofyllit,
magnesiumjärnmeta-silikat, ett nejlikbrunt, grovstråligt mineral,
som bl. a. påträffats vid Väster Silvberg i
Dalarna; dess kristaller tillhöra det rombiska
systemet; tremolit el. grammatit,
kalcium-magnesium-järnmetasilikat av
växlande sammansättning, ett vitt el. grått
mineral, som förekommer i kalksten och dolomit
(se d. o.); mera järnrik är s trålsten el.
aktinolit, en vanlig ledsagare till våra
järnmalmer. Fintrådiga varieteter av de båda
sistnämnda mineralen kallas asbest (se d.
o.). Vidare hornblände i inskränkt
bemärkelse, som likaledes ofta åtföljer våra
järnmalmer (se Hornblände). Tremolit,
strål-sten och hornblände kristallisera monoklint.
Natriumrika äro de sällsynta, på Grönland
förekommande amfibolmineralen a r f w
edson i t och aenigmatit, av vilka det
förstnämnda kristalliserar monoklint, det
sistnämnda däremot triklint. G. A—ff.
Amfider kallades av Berzelius de element,
vilka med andra element bilda elektrokemiskt
motsatta föreningar, t. ex. syret, vars
föreningar med andra grundämnen äro enligt
Berzelius’ uppfattning dels baser, dels syror.
Till amfiderna räknade han, utom syre, även
svavel, selen och t e 11 u r. — Med a
m-fidsalter förstod man, till skillnad från
haloidsalter, de salter, vilka enligt
ovanstående kunde anses vara föreningar av
syror med baser, svavlor med svavelbaser
o. s. v. P. T. C.*
Amfika’rp, med två slags frukt. Säges om
växter, som äga frukter av tvenne slag, dels
vanliga, mognande i luften, dels sådana, som
komma till mognad, nedgrävda i jorden.
Såsom ett exempel på en dylik växt kan
nämnas Vicia amphicarpa.
Anifiktyöner kallades i det forntida
Grekland invånarna i de orter, som sammanslutit
sig till förbund (amfiktyonier) för att
vårda något tempel, fira gemensamma fester
o.a. v. Största anseendet och omfattningen hade
de amfiktyonier, som brukade sammanträda
dels i Delfi, dels vid Thermopylai och därför
hette den delfiska eller pylaiska a
m-fiktyonien. Deltagare i förbundet voro
under historisk tid följande 12 hellenska
stammar: tessaler, boioter, dorer, joner, perrhaiber,
magneter, oitaier eller ainianer, malier, lokrer,
ftiotiska akajer, foker, doloper.
Var och en av de representerade
stammarna hade två röster i förbundsrådet.
Greklands mäktigaste stater, Aten och Sparta,
ägde säte och stämma i förbundet endast
såsom medlemmar av den joniska och den
doris-ka stammen. Staternas deputerade i
förbundsrådet kallades dels
hieromnemo-nes, dels pylagorer. Efter 346 f. Kr.
lyckades Filip av Makedonien att intränga i
förbundet, vilket främjade hans planer på
Hellas’ erövring. Sedan Hellas’ frihet
förlorats, undergick förbundet flera omdaningar.
— Litt.: J. Beloch, »Die delphische
Amphik-tionie im III. Jahrhundert» (i »Beiträge zur
alten Geschichte», 1902).
Amffon, son till Zeus och Antiope, en
förnäm jungfru i Tebe. Hans tvillingbror var
Z e t h o s. Hur de kommo att taga hämnd på
den tebanska drottningen Dirke, som stod de-
Den s. k. farnesiska tjuren. Amfion och. Zethos
binda Dirke vid tjurens horn. Senantik, starkt
restaurerad marmorgrupp i museet i Neapel.
ras moder Antiope efter livet, och döda Dirke
genom att binda fast henne vid hornen på en
vild tjur, se Antiope. Händelsen är
avbildad i en kolossal antik marmorgrupp,
kallad »farnesiska tjuren». A. och Zethos
byggde sedan en präktig ringmur kring Tebe,
varvid A., som var en mästare på lyra, spelade
så skönt, att stenarna frivilligt lade sig på
sina platser i muren. A:s hustru var N i o b e
(se denna).
Amfipöder, se M ä r 1 d j u r.
Amfi’polis, fordom stad i Makedonien vid
floden Strymon. Urspr. en atensk koloni 437,
kom A. sedan under makedoniskt välde och
slutligen under romerskt och blev huvudstad i
»Macedonia prima».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
