Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amsterdam - Amsterdam (New York) - Amsterdam el. Nya Amsterdam (ö) - Amsterdam-internationalen - Amsterdamön - Amt - Amtmand - Amntmann - Amtsbezirk - Amtsgericht - Amu-darja - Amuk, Amok - Amul - Amulett - Amulius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
Amsterdam—Amulius
878
vie économique et sociale» (1910). Se karta vid
sp. 872 och bilder på vidstående plansch. Ths.
Amsterdam, stad i staten New York, n. ö.
U. S. A., vid Mohawkfloden och Eriekanalen,
59 km n. v. om Albany; 33,524 inv. (1920).
Amsterdam el. Nya Amsterdam, ö,
lika långt från s. Afrika som från
Tasma-nien, i s. delen av Indiska oceanen, 66 kvkm;
tillhör Frankrike sedan 1893. A. är en
slocknad vulkan, svårtillgänglig, mossbeväxt och
bebodd av sjöfågel.
Amsterdam-internationalen, se
Interna-t i o n a 1 e n.
Amsterdamön, ö i Norra ishavet vid
Spetsbergens n. v. kust.
Amt, civilt förvaltningsområde i Danmark
och förr i Norge, motsvarande län i Sverige.
Danmark är efter Sönderjyllands
återförening med moderlandet 1920 uppdelat i 22 amt
utom Färöarna, som ej äro amt, fast stående
under en amtmand; deras representation kallas
iagting. Staden Köpenhamn utgör ett
särskilt förvaltningsområde med
overpræsi-d e n t e n som högste funktionär. Amtet
styres av en amtmand. Amtmanden i det amt,
inom vilket biskop är bosatt, kallas
stift-amtmand. Kommunalrepresentationen för
amtet kallas am ts ra ad, för Köpenhamn
borgerrepræsentationen. Norge
var till 1919 delat i 20 amt. Amtet kallas
där numera fylke och har en fylkesmann
i spetsen (se dessa ord). Island var delat i
4 amt till 1904, då amtmand sämbetet där
upphävdes. —lm—; A. M. D.
Amtmand, se Amt.
Amtmann, tysk äldre ämbetstitel för en
myndighetsperson, som innehade både
domar-»ch förvaltningsbefogenheter. Den fortlever
här och där, t. ex. i »Oberamtmann» i
Würt-temberg och Hohenzollern.
Amtsbezirk, preussiskt förvaltningsområde,
underavdelning av krets (Kreis). Se
Preus-• e n, förvaltning.
Amtsgericht, tysk underdomstol, bestående
av en domare och behörig att upptaga vissa
tvistemål. Se Tyskland, rättskipning.
Polismyndigheten utövas av en Amtsvorsteher.
Amu-darja, flod i Centralasien. Upprinner
på s. sidan av Pamirplatån med två armar,
Pandj och Ak-su eller Murghab, och flyter till
Aralsjön. Den bildar delvis gräns mellan
Bo-chara och Afganistan. Längd 250 mil.
Flodområde 997,000 kvkm. Sedan A. lämnat Pamir,
flyter den i den djupaste sänkan mellan
Hin-dukusch i s. och Alai-tag i n. och mottager
många tillflöden från båda hållen. Från
inflödet av Surchab är A. segelbar. Vid Karki
flyter den ned på det stora västturkestanska
stäpp- och ökenlandet, där den ej mer får
någon förstärkning. Stränderna äro sandiga,
och flodens tillsandning fortgår oavbrutet. I
Ohiva ledes dess vatten ut i kanaler till
oaserna. Vid mynningen bildar A. ett
vidlyftigt delta. Vid Tjardsjui i Bochara korsas
den av Transkaspiska banan, för vilken en
2,075 m lång bro är byggd över floden. A:s
forntida namn var Oxus.
Amu’k, A m o k (vanl. i förbindelsen »to run
a.», eng.; ordet självt av tvivelaktig
härkomst, möjligen malajiskt), en hos den indiska
arkipelagens malajer och (åtminstone fordom)
hos vissa kaster på Malabarkusten vanlig art
av bärsärkaraseri, varvid den därav gripne
hejdlöst störtade sig över och dödade så
många personer, han kunde komma åt, intill
dess han själv stupade. Vissa författare anse
detta vara ett för malajerna speciellt slag av
självmord, då sådant under andra former
synes vara dem obekant. Uttrycket
användes även bildligt, bliva ursinnig. J. Ch-r.
Amul, stad i Persien, se A m o 1.
Amule’tt, föremål, i vilket en viss kraft
anses bo och som därför bäres till skydd mot
trolldom, sjukdomar, olyckshändelser o. s. v.
Som a. ha de mest olikartade ämnen blivit
använda: ädelstenar, metaller, delar av djur
och växter (tänder, horn, frön
m. m.), stycken av reliker o. s. v.
Amuletter nyttjades mycket av de
gamla egypterna, hos vilka de ofta
hade form av en skalbagge
(skara-bé). Judarna brukade ädelstenar,
guld- eller silverplåtar med
inristade magiska tecken. Gamla
testamentet har stränga förbud häremot.
Grekerna buro fingerringar,
romarna armband m. m. Bruket att bära
amuletter utbredde sig snart trots
förbud även i den kristna
kyrkan, och ända in i våra dagar har
vidskepelsen mångenstädes bibehållit
amuletterna. I synnerhet bland naturfolken samt
islams bekännare råder ännu en fast tro på
deras skyddande kraft. De senare bära
allmänt papperslappar med språk ur koranen.
Jfr T a 1 i s m a n. K. G. L.
Fornkristna
amuletter.
Arabiskt halsband med kapslar för remsor med
koranspråk.
Amulius, enligt sagan konung i Alba
longa. Han fördrev sin äldre broder Numi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
