Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anaforta, Anafarta - anafrodisi el. Anafroditism - Anafylatoxin - Anafylaxi - Anagallis - Anaglyfer - Anagni - Anagnos, Mikael - Anagnost - Anagoge - Anagram - Anahuac - Anakolut - Anakoreter el. Eremiter - Anakreon - Anakreontiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
891
Anafrodisi—Anakreontiker
892
kan s. därom sökte de omedelbart sätta sig i
besittning av A.-höjderna, men deras anfall
avslogs den 7—10 aug. 1915. Ej heller ett
förnyat anfall den 21 aug. lyckades. Med
striderna på A.-höjderna avslutades den egentliga
kraftmätningen på Gallipoli. M. B—dt.
Anafrodisi el. A n a f r o d i t i’s m, det
tillstånd, då könsdriften är utslocknad.
Anafylatoxin, se Bakteriologi.
Anafylaxi, en djurorganisms överkänslighet
emot någon för arten främmande
äggvite-kropp, som tillföres på annan väg än genom
tarm och mage. Se vidare Bakteriologi.
— Adj.: A n a f y 1 a’k t i s k. Ljd.
Anaga’llls, lat. namnet på
rödarvsläktet (se d. o.).
Anaglyfer, se Stereosko p.
Anagni [ana’nji], stad i Italien, prov.
Roma, omkr. 30 km ö. s. ö. o-m Rom; 460 m ö. h.,
i en fruktbar trakt. Vinodling. 10,000 inv.
Under medeltiden var A. ett fäste, där
påvarna ofta funno tillflykt i striden mot
kejsarnas anhängare. Biskopssäte sedan 487.
Anagnos, Mikael, nordamerik.
blindpedagog (1837—1906). Blev som grekisk
tidningsman kastad i fängelse för sin häftiga
opposition mot kung Ottos regering men
frigavs efter kung Ottos flykt 1862. Han
började då arbeta för Kretas förening med
Grekland och gjorde därvid bekantskap med
grundläggaren av det nordamerikanska
blindväsendet, S. G. Howe (se denne), som 1867 kom över
till Grekland med vapen och pengar till
kre-tenserna. A. följde Howe i agitationssyfte till
Boston, blev där gift med hans dotter samt
efterträdde 1876 sin svärfar som föreståndare
för Perkins institution, Amerikas förnämsta
blindanstalt, där han bl. a. grundade en
förträfflig kindergarten för blinda och ett
betydande bibliotek i blindskrift. Han har
tilllika gjort sig bekant som ledare av den
dövstumma och blinda Helen Kellers (se denna)
uppfostran och som ivrig bekämpare av
äktenskap mellan blinda. G. Å.
Anagno’st, föreläsare, hos greker och
romare vanligen en slav eller frigiven; i den
äldre kristna kyrkan kyrkotjänare, som för
menigheten föreläste ur bibeln.
Anagöge, upphöjande, lyftning. Användes
dels om sinnets lyftning genom betraktelse av
de himmelska tingen, dels om det slags
tolkning (i synnerhet i fråga om bibeln), vilken
består däri, att man tränger från den
naturliga och bokstavliga betydelsen till en andlig
bakomliggande, djupare mening (anagogisk
tolkning).
Anagra’m, en bokstavslek, bestående däruti,
att genom bokstävernas omsättning i ett eller
flera ord ett nytt ord eller en ny sats bildas.
A. är en österländsk uppfinning. Det
nyttjades flitigt av de judiska kabbalisterna och
var även känt av de klassiska folken. T. ex.
Amor—Roma. Av Pilatus’ fråga: Quid est
veritas f (Vad är sanning) kan bli svaret: Est
vir qui adest (Det är mannen, som står här).
Anahuäc, »i vattnets närhet», var först
benämning på Mexikos heta kustområde, sedan
på hela det forna konungariket Mexiko.
Numera betecknar A. Mexikanska högslätten i
sin helhet eller delar därav, med staden
Mexico som medelpunkt.
Anakolüt, brist på sammanhang eller
följdriktighet i konstruktionen av en språklig
mening, beroende på att konstruktionssättet i
meningens början hunnit bortglömmas, innan
man hinner till dess slut, t. ex. »om du reser
i morgon, det skulle göra mig mycket ledsen»
i st. f. »så skulle det....»
Anakorèter el. Eremiter kallas sedan
gammalt sådana personer, som dragit sig
undan från världen för att i ostörd ensamhet
tillbringa ett genom försakelser och
späk-ningar renat, uteslutande åt bön och fromma
betraktelser helgat liv. Under kyrkans första
århundraden var anakoreternas antal högst
betydande. Egyptens, Syriens och Palestinas
öknar blevo tillhåll för många. Flera bland
dem trädde efter hand i närmare förbindelse
med varandra, i det de byggde sina
eremithyddor i varandras närhet. På detta sätt
gav anakoret- eller eremitlivet anledning till
det egentliga munklivets och klosterväsendets
uppkomst. Jfr Klosterväsen.
Ana’kreon (lat. Ana’creon), grek, skald (på
500-talet f. Kr.). F. i staden Teos på Mindre
Asiens kust, flydde han jämte sina landsmän
omkr. 540 f. Kr. undan det persiska
herraväldet till den
teis-ka kolonien Abdera
i Trakien.
Sedermera vistades han en
längre tid hos
tyrannen Polykrates
på Samos och efter
dennes död hos
tyrannen Hipparchos i
Aten. Om hans
senare öden äro
uppgifterna osäkra. A.
ärades högt av hela
det grekiska folket,
hans födelsestad Teos
präglade hans bild på
sina mynt, och Aten reste hans stod på
Akro-polis. A:s rika begåvning gjorde honom till en
på samtid och eftervärld mäktigt verkande
ande. Det glada sällskapslivet och främst
kärlekens och vinets lov utgjorde de
förnämsta ämnena för hans sånger, av vilka
emellertid endast mycket få finnas i behåll. Den
samling dikter, som under namnet
»Ana-kreontiska sånger» kommit till vår tid,
innehåller inga anakreontiska original utan
endast efterbildningar från flera olika
tidsåldrar (sv. övers, av J. Tranér). (O. W—n.)
Anakreo’ntiker kallas en grupp tyska skal
der från mitten av 1700-talet, vilkas diktning
har en epikureisk grundstämning och bildade
en bestämd motsättning mot den samtida torrt
korrekta och den senare starkt sentimentala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
