Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anarkism - Anarkist, Anarkistisk - Anarrhichas lupus - Anas - Anastas - Anastasius - Anastasius Grün - Anastatica hierochuntica - Anastatiskt tryck - Anastigmat - Anastomos - Anastrof - Anatas - Anatema - Anatidae - Anatinae - Anatolien - Anatoliska banan - Anatom - Anatomi - Anatomisk teater - Anatropt fröämne - Anaxagoras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
905
Anarkist—Anaxagoras
906
1900) ; H. Zoccoli, »L’Anarchia» (1907, ty.
uppl. 1918). Ek H-n.
Änarki’st, Anarkistisk, se
Anarkism.
Anarrhi’chas lüpus, lat. namnet på h a v
s-k a 11 (se d. o.).
A’nas, lat., se Gräsandsläktet.
Anastäs, uppståndelse, återuppståndelse.
Anastäsius, namn på 4 påvar: A. I 398—400,
A. II 496—98, A. III 911—13 och A. IV
1153—54.
Anastäsius Grün, pseudonym för österrik,
skalden A. A. v. A u e r s p e r g (se denne).
Anastätica hierochu’ntica, se Jerikoros.
Anastätiskt tryck, en metod att framställa
trogna kopior av kopparstick, litografier och
typtryck.
Anastigmät, fotografiskt objektiv, hos
vilket astigmatismen (se d. o. 2) och samtidigt
bildfältsböjningen äro i en för praktiken
tillfredsställande grad korrigerade (se vidare F
o-to grafiska objektiv).
Änastomos [-mä’s], egentl. inmynnandet
(»i-vart-annat-mynnandet»), betecknar i
anatomien förbindelser mellan kärl och nerver.
Anastrof [-strä’f], retorisk figur, bestående
i en »omvridning» av ordföljden, såsom då
ett substantiv eller pronomen sättes framför
den preposition, av vilken det styres, t. ex.
jorden kring i st. f. kring jorden.
Anatäs, ett av titandioxid bestående
mineral. Förekommer bl. a. i Alpernas
skifferbergarter samt är såsom sällsynthet påträffat
i Jämtland.
Anatema, bannlysning, uteslutande ur
kyrkans och församlingens gemenskap. I
överflyttad bemärkelse: fördömande, förbannelse,
förkastelsedom.
Anatidae, lat. namnet på fam. änder,
egentliga (se d. o.).
Anatinae, lat. namnet på underfamiljen
egentliga änder, tillhörande
underordningen andfåglar (se d. o.).
Anatölien, turk. Anadoli (»morgonlandet»),
beteckning för Mindre Asien.
Anatöliska banan. Se Bagdadbanan.
Anatom, person, som har anatomien till yrke.
Anatomi, läran om de levande varelsernas
kroppsbyggnad. Anatomiska studier bedrevos
redan under den klassiska antiken, men först
i och med härstamningslärans genombrott
under 1800-talets senare hälft erhöll a. den fasta
vetenskapliga grundval, som gjort den till en
av de viktigaste forskningsgrenarna inom
zoologi och botanik. Redan tidigt gjorde man
jämförelser mellan organens byggnad hos
olika organismer och fann den stora
principiella likheten i deras byggnad hos olika
typer utan att dock närmare kunna
förklara orsaken till denna likformighet. Först
genom härstamningslärans tillämpning
erbjöds möjlighet att förstå detta
sammanhang. Denna lära visade, att arterna icke
skapats såsom sådana utan under ständigt
fortskridande förändringar framgått ur kedjor
av utdöda föregångare, som genetiskt
sammanknyta de nu levande formerna. Denna
utveckling, i stort sett gående från enklare till
mera komplicerade tillstånd, återspeglas i
kroppens samtliga organ. Den moderna
jämförande anatomien har, utgående från
dessa synpunkter, tagit till uppgift att
undersöka organismernas byggnad med hänsyn till
organens genetiska sammanhang. Vid den
jämförande anatomiska betraktelsen skiljer
man organen i h o m o 1 o g a, d. v. s. sådana,
som till sitt ursprung äro morfologiskt
identiska, och analoga, eller sådana, som ha
samma funktion men äro genetiskt olikvärdiga.
Den jämförande anatomien stöder sig förutom
på erfarenheter, vunna genom studiet av de
fullbildade organismerna, även på kunskapen
om den individuella utvecklingen (se E
m-b r y o lo g i) och om de utdöda djurens
byggnad (se Paleontologi). Rend.
Om växternas a., se Växtanatomi.
Anatomien utgör grundvalen för de
medicinska vetenskaperna. Man har funnit, att
organens byggnad in i minsta detalj är noggrant
lagbestämd. En frisk kropps byggnad
beskri-ves av den normala a., en sjuk kropps av
den patologiska. Den praktiska a.
omfattar metoderna för en undersökning, den
teoretiska el. beskrivande
(deskriptiva) skildrar de genom
undersökningar vunna anatomiska fakta. Genom att
använda mikroskop har man vunnit
kännedom även om celler, vävnader och vätskor.
Denna gren av a. benämnes
mikroskopisk a. el. histologi. Dess motsats är
m a k r o s k o p i s k a., som indelas i
systematisk a., vilken i tur och ordning redogör
för de olika organsystemen, ben, muskler
o. s. v., och topografisk a., som
behandlar organen från synpunkten av deras läge.
Anatomiska studier bedrevos redan under
antiken och blomstrade livligt omkr. år 300 f.
Kr. i Alexandria. Efter romaren Galenus
(131—200 e. Kr.) inträdde ett stillestånd inom
denna vetenskapsgren. Vår tids anatomi
grundlädes av Vesalius (1514—1564) och har
på senare tider hastigt gått framåt.
Av frejdade anatomer må nämnas W.
Har-vey, M. Malpighi, Leeuwenhoek, Swammerdam,
A. v. Haller, Bichat, Cuvier, Huxley och
Ge-genbaur samt svenskarna O. Rudbeck d. ä., A.
A. och M. G. Retzius, E. Key, V. Leche, E.
Müller, I. Broman och K. M. Fürst. (T. R.)
Anatomisk teater, byggnad eller lokal,
inrättad för anatomiska dissektioner och
föredrag. I Sverige kallades det av O. Rudbeck
d. ä. i nuv. Gustavianum i Uppsala inredda
anatomiska lärorummet så.
Anatröpt fröämne, se Fröämne.
Anaxago’ras (lat. Anaxa’göras), grekisk
filosof (omkr. 500—omkr. 428 f. Kr.). A.
införde filosofien i Aten, där han vistades 463—
434 och där han såsom Perikles’ vän åtnjöt
stort anseende. Anklagad för ateism, måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
