Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ananias (i Damaskus) - Ananke - Anapa - Anapest - Anaptomorphus - Anaptychia - Anarisfjällen - Anarjokka - Anarki - Anarkism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
903
Ananias—Anarkism
904
Ananias, en i Damaskus levande
judekris-ten, som genom handpåläggning botade Paulus
från den blindhet, som träffade honom efter
synen på vägen till Damaskus (Apg. 9: 10 o.
följ, samt 22: 12).
Äna’nke, grek., nödvändigheten, dyrkad som
gudom.
Ana’pa, rysk hamnstad vid Svarta havet,
i nordvästligaste Kaukasus, guv. Kuban o.
Svarta havet. 16,565 inv. (1920). I
omgivningarna finnas ännu ej bearbetade oljefält.
Anape’st, versfot, i antik vers bildad av två
korta stavelser och en lång, i svensk vers av
två obetonade stavelser och en betonad.
Ordet anapest utgör alltså en dylik versfot.
På grund av sin livliga och kraftfulla rytm
ha de anapestiska versmåtten fått vidsträckt
användning i både antik och modern poesi.
Som ett exempel på anapestisk vers må
anföras (ur Tegnérs »Frithiofs saga»):
Kort är hammarens skaft hos den segrande Tor,
blott en aln långt är svärdet hos Frej:
det är nog; har du mod, gå din fiende när, och för
kort är din klinga då ej.
Anaptomo’rphus, ett fossilt v r i s t d j u r
(se d. o.).
Anapty’chia, växtsläkte, hörande till
lavarna och utmärkt genom bladlik, vanligen
nedliggande eller tilltryckt bål med
jäm-breda flikar och svartbruna frukter med
mörka sporer. Den vanligaste arten är
hårlaven, A. ciliaris, vars bål i torrt tillstånd
är grå eller brunaktig på översidan, med grova
svartaktiga hår (cilier) på flikarnas kanter;
den växer mycket ymnigt på trädstammar,
helst asp, mindre ofta på gärdesgårdar eller
sten, särskilt på strandklippor. G. M—e.
Anarisfjällen, fjällmassiv i s. v. Jämtland,
på gränsen mellan Hallens socken och
Vallbo kapellförs. Flera toppar nå 13—1400 m,
högst Stora Anahögen (1,426 m ö. h.) i n.
delen. Under Stora Grönklumpen (1,203 m)
ligger Kungl. jaktklubbens paviljong invid
den forna Grönklump-issjöns storslagna
terrasser och avloppskanjon, bland de ståtligaste
av detta, slag inom Jämtland.
Anarjokka, fi. Inarijoki, ett av Tanaälvens
källflöden. Se T a n a.
Anarki, regeringslöshet, laglöshet, tygellös
oordning, förvirring. — Adj.: A n a’r k i s k.
AnarkPsm (jfr Anarki), en mot varje
form av statsvälde fientlig riktning inom
nutidens offentliga liv, som vill avskaffa
samhällets tvångsmakt över den enskilde. Man
måste väl skilja mellan anarkismen som teori
och den anarkistiska propaganda, som tager
sig utlopp i blodiga attentat, ehuru visserligen
dessa båda strömningar stundom sammanfalla.
Som den förste teoretiske anarkisten kan
anses den i slutet av 1700-talet verksamme
engelsmannen W. Godwin (se denne). En
lidelsefull förkunnare fick läran 1845 i
tysken Max Stirner (se denne), eg. Kaspar
Schmidt, som hävdade den enskilda
männis-skans absoluta rätt att leva fullkomligt fri och
obunden efter sitt behag. Varken Godwin eller
Stirner ville avskaffa den enskilda egendomen.
Det var däremot fallet med anarkismens
natio-nalekonomiske skapare, fransmannan P r o u
d-hon (se denne), som år 1840 uppställde
satsen »egendom är stöld» och blev
grund-läggare av den kommunistiska anarkismen.
Enligt denna skall staten ersättas och al)
ekonomisk verksamhet övertagas av fria
sammanslutningar, antingen i form av
kooperativa förbund eller av lokala organisationer,
jämförliga med de nuvarande kommunerna
men utan tvångsmakt. Den teoretiska
anarkismen har haft många anhängare i Ryssland,
där den i stor utsträckning samarbetat med
nihilismen. Ur detta samarbete framgick vad
anarkisterna kalla handlingens propaganda,
d. v. s. en upprorsrörelse, som särskilt verkar
genom attentat. Praktiskt och internationellt
blev anarkismen en makt på 1860-talet genom
ryssen B a k u n i n (se denne), vilken tävlade
med Marx om makten i första
arbetarinter-nationalen. En annan ledande anarkist var
tysken M o s t (1846—1906), verksam i Förenta
staterna, vilken lidelsefullt förordade
våldsamma och blodiga kampmetoder. De
förnämsta teoretiska anarkisterna i nyare tid
ha varit två geografiska vetenskapsmän,
fransmannen E lisée Reelus (d. 1905) och
ryssen Kropotkin (d. 1921; se dessa). Den
sistnämnde har särskilt framhävt
mänsklighetens broderskap och tron på människonaturens
godhet såsom det anarkistiska samhällets
grundvalar. Hans böcker ha även i Sverige
utövat ett visst inflytande. Bland
anarkismens företrädare i praktisk politik är
italienaren Enrico Malatesta den mest betydande.
Bland mera uppseendeväckande anarkistdåd,
vilka nog ofta stått i skäligen löst
sammanhang med den teoretiska anarkismen, må
nämnas: Hödels attentat mot kejsar Vilhelm I av
Tyskland 1878; italienaren Caserios mord på
franske presidenten Carnot 1894; Lucchenis
mord på österrikiska kejsarinnan Elisabet
1898; Breseis mord på italienske kungen
Um-berto 1900; Czolgosz’ mord på amerikanske
presidenten MacKinley 1901. Bland
beryktade anarkistattentat under senare år må
erinras om attentaten mot Alfonso XIII 1906
och Clemenceau 1919. I de revolutionära
omvälvningarna efter världskriget ha
anarkisterna spelat en rätt underordnad roll. Från so
cialismen ■ skiljer sig anarkismen dels genom
sin — större eller mindre — benägenhet för
våldspropaganda, dels genom sitt fullkomliga
avvisande av allt politiskt tvång, ja, av varje
nationell centralorganisation. Den
anarkistiska propagandan förfogar över 200 tidningar
och tidskrifter. Litt.: Mackay, »Die
Anar-chisten» (1891; folkuppl. 1893); Zenker, »Der
Anarchismus» (1895) ; Eltzbacher,
»Anarchismus» (1900) ; H. Jæger, »Anarkiets bibel»
(1906); A. Lorulot, »Les théories anarchistes»
(1913); G. Adler, »Anarchismus» (i
»Handwör-terbuch der Staatswissenschaften», bd 1,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
