Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anderson, Samuel - Anderson, Sofi - Anderson, Sven - Anders Persson - Anderssen, Adolf - Anderssen, Otto (pedagog) - Andersson, Anders, i Valla Sörgården - Andersson, Bror John Fritjof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
935
Anderson, S.—Andersson, B. J. F.
936
sakligen illustrationer. Gravör och stilgjutare
vid riksbanken.
Anderson, Sofi, pedagog (f. 1860 ie/n).
Var lärarinna vid Sofi Almquists samskola
1890—99 och upprättade 1899 tills, m. N. G.
V. Lagerstedt och L. Lindroth i Stockholm
»Privata högre lärarinneseminarium», vars
föreståndarinna hon var t. o. m. våren 1923.
Anderson, Sven, bildhuggare (1846—1920).
Blev förnämligast känd genom de talrika
medaljonger och
byster han under en
lång följd av år
utförde över
riksdagsmän och skänkte
till riksdagen. De
förvaras nu i
riksdagshuset. Han
modellerade också
porträtt av många
andra svenska
offentliga personer; ett
stort antal av
dessa hans arbeten
överlämnades av honom
som gåvor till
Svens
ka akademien, Vetenskapsakademien, Lunds
universitet, de kungl. teatrarna,
Publicistklubben m. fl. institutioner.
Anders Persson, en betydande bergsman på
Bankhyttan i Vika socken, Dalarna (d. 1534).
Då Gustav Vasa senhösten 1520 flydde till
Dalarna, begav han sig, klädd i bondekläder,
till Bankhyttan. Peder Svart uppger, att
Gustav där blev igenkänd av A., som var
bekant med honom sedan deras gemensamma
studietid i Uppsala. Men denne vågade ej
hysa honom, »ty han fruktade att komma i
fara för hans skull». Några månader senare,
då Gustav ställt sig i spetsen för
dalallmogen, slöt sig A. till honom. Under det
följande årtiondet framträdde A. som en av
Dalarnas ledande män och stödde där konungens
politik. Men under det s. k. »klockupproret»
slöt han sig till de missnöjda och blev en av
upprorets ledare samt dömdes därför till
döden, och domen gick även i fullbordan 1534.
Anderssen, Adolf, tysk schackmästare
(1818—79), urspr. lärare, professors titel 1856.
Utgav 1842 en samling schackproblem, som
väckte stor uppmärksamhet. Till den första
internationella schackturneringen i samband
med världsutställningen i London 1851
utsågs han till en av Tysklands representanter
och erövrade då första pris, därigenom
dokumenterande sig som en av samtidens främste
schackspelare. 1858 inbjöds han till Paris för
att utkämpa en match med Morphy (se
denne) och led därvid ett stort nederlag. 1862
erövrade A. ånyo första pris vid den andra
intern, turneringen i London. Av
österrikaren Steinitz (se denne) besegrades emellertid
A. vid en match i London 1866 men vann
upprättelse, då han vid den intern, turneringen
i Baden 1870 placerade sig som förste
pristagare framför bl. a. Steinitz. E. J-n.
Anderssen, Otto, norsk pedagog (1851—
1922), cand. mag. 1876, fil. dr 1907.
Upprättade 1880 i Kristiania ett eget läroverk, som
han med stor framgång ledde, till dess han
1907 blev föreståndare för det nybildade,
till stor del genom hans arbete tillkomna
pedagogiska seminariet. 1907 blev befattningen
förändrad till en personlig professur för A.,
och 1919 blev seminariet anslutet till
universitetet som en avdelning av dess hist.-filos.
fakultet. Seminariet stod under A:s ledning till
1922, då han avgick från professuren. Han
var led. av undervisningsrådet 1904—08 och
av flera viktiga skolkommittéer. Förutom
skolböcker för undervisningen i engelska och
norska utgav A. flera arbeten om de franska
hugenotterna samt »Den norske
studenter-sangforening 1845—95» (1895), »Billeder av
dannelsesarbeidets historie» (4 bd, 1908—14),
»Realisme eller klassicisme» (1921) m. fl.
större och mindre pedagog, arbeten. A.
spelade en framträdande roll vid nordiska
lärar-möten. Jfr »Festskrift» (tillägnad A. på
70-årsdagen, 1921).
Andersson, Anders, i Valla S ö r g å
r-d e n, riksdagsman (1786—1871),
hemmansägare. Ledamot av bondeståndet för Vadsbo
härad riksdagarna 1834—58, hade han
därunder plats i stats- el. konstitutionsutskottet och
var ståndets vice talman vid sin sista
riksdag. A. var en av den frisinnade
oppositionens ledande män och visade sig vara en
framsynt och klok man. Han uppträdde för
indragningsmaktens upphävande, för lika
arvsrätt syskon emellan, för inrättande av
fattigvård samt ivrade redan vid sin första
riksdag för folkskoleundervisningen. Han
var en bland de första i ståndet, som
insågo järnvägsfrågans betydelse. I
representationsfrågan var han anhängare av allmänna
val och motståndare till stånds- och klassval.
Litt.: G. Z. Hedenström, »Sveriges
bondestånd» I (1922). Ths.
Andersson, Bror John Fritjof,
ingenjör, donator (f. 1862 14/3), ingenjör, sedan
telefonombud i telegrafverket 1890—1901.
Innehade 1890—1902 i Stockholm J. A:s
elektro-tekniska byrå och är sedan 1901 verkst.
direktör i A.-b. Svensk normaltid. A. och hans
hustru donerade 1918 till Uppsala universitet
fastigheter, värderade till 600,000 kr., och
upprättade i samband därmed B. John F. och
Svea Anderssons stiftelse, som
skall förvalta donationen, lämna medel till en
professur i »elektricitetslära med särskild
hänsyn till atmosfäriska elektriska
urladdningar» samt har fått till sig överlåten den
av A. 1901 stiftade
Äskledarkontrollanstal-ten. Denna förestås dock fortfarande av A.,
men dess samlade erfarenheter, statistik m. m.
överlämnas till innehavaren av professuren
för vetenskaplig behandling. Ss. ägare av
Vallstanäs i Uppland har han ägnat stort in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
