Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andersson, Bror John Fritjof - Andersson, Charles John - Andersson, Dan - Andersson, Hans, i V. Nöbbelöv, i Skivarp - Andersson, Hilding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
937
Andersson, C. J.—Andersson, H.
938
tresse åt jordbrukets industrialisering.
Nämnda egendom har av A. juli 1923 erbjudits som
gåva till Tekniska högskolan till statlig
fackskola för jordbruksingenjörer. Fmn.*
Andersson, Charles John, svensk
Afri-karesande (1828—67), son till den engelske
björnjägaren Lloyd. Student i Lund 1847,
reste han 1849 till London för att skaffa sig
medel att
tillfredsställa sin reslust.
Åtföljde F rancis
Galton 1850 till Kap
och trängde från
Walfish bay in i
Damara- och
Ovam-boländerna. Först
1854 och ensam
uppnådde A. norra
sidan av Ngamisjön.
Efter ett besök i
Europa och en
äventyrlig forskningsresa 1859—60 fram
till Okavangofloden
bosatte han sig i Damar alan det och
understödde detta lands stammar i striden mot
Namaquahottentotterna. Fattigdomen tvang
honom att på jägarstråt draga sig längre
norrut. Hans plan var nu att övergå
Ku-nenefloden för att från de portugisiska
besittningarna norr om floden finna en
lättare förbindelseväg med Europa än den
förut kända vägen över Walfish bay och Kap,
men han måste vända om och dog under
återfärden. Av hans arbeten ha på svenska
utkommit »Sjön Ngami» (1856) och »Floden
Okavango» (1861). Postumt utgavs hans
»Notes of travel in South Africa» (1876). (J. E.)
Andersson, Dan, förf. (1888—1920). F. i
Grangärde och huvudsakligen autodidakt,
förde han ett oroligt liv som sjöman,
skogsarbetare i Kanada m. m. och omkom i Stockholm
genom olycksfall (cyanväteförgiftning). A.
är en av Sveriges främsta och mest typiska
men på samma gång mest egenartade
proletärdiktare, »en grubblande och söndersliten
människa med ett religiöst betonat känsloliv
men utan motståndsförmåga mot
livsförstö-rande krafter och med ett ruvande mörker i
själen. Den ödsliga vildmarken,
skogsdyster-heten, livsnöden och ångesten inför det
okända ha fått starka uttryck i hans verk»
(Steffen). A. utgav bl. a. novellsamlingarna
»Ko-larhistorier» (1914) ur livet i Finnmarken,
»Det kallas vidskepelse» (1916), spökhistorier,
fyllda av de stora skogarnas mystik,
romanen »De tre hemlösa» (1918), kanske hans
förnämsta arbete, skildrande tre bröder i deras
fasansfulla och hopplösa elände, »David
Ramms arv» (1919), en fortsättning av föreg.
Hans diktsamlingar »Kolvaktarens visor»
(1915) och »Svarta ballader» (1917) m. m. röja
ett starkt grepp och fyllig färg. A:s
»Samlade skrifter» utgåvos 1922. — Litt.: T.
Fogel-qvist, »D. A.» (1922).
Så t. ex. var han
Andersson, Hans, i V. N ö b b e 1 ö v, sedan
i Skiva rp, politiker (1848—1919),
ursprungligen lantbrukare, sedan 1901 direktör vid
Skivarps sockerbruk. Led. av Andra
kammaren 1882—1918, intog han tidigt en mycket
framskjuten och inflytelserik ställning. Han
var bl. a. led. av lagutskottet 1885—87, 1889—
92, av
statsutskottet sedan 1893
(tidtals vice ordf.), av
talmanskonferensen
1904—11, 1917—18,
av unionsutskottet
1905, hemliga
utskottet 1916—18
samt vice ordf, i
försvarsutskottet 1901
och 1902. Under
tullstriderna var A.
en ivrig frihandlare
och tillhörde
ursprungligen den
jämförelsevis frisinnade
delen av lantmannapartiet,
en bestämd motståndare mot den s. k.
munkorgslagen 1889. Hans slagfärdiga och vassa
replik i härordningsfrågan 1892 till dåv.
krigsministern Palmstierna (»vi rösta ej på
kommando») har blivit nästan historisk.
Anhängare av posseska regeringens förslag i härord
ningsfrågan 1883, var han motståndare till
regeringsförslagen 1891 och 1892 samt 1901
men var 1911 verksam för F-båtsbeslutet ock
för antagandet av 1914 års härordning. 1
rösträttsfrågan uppträdde A. flera gånger för
rösträttens utsträckning, deltog 1906 i den
s. k. Påbodamotionen (se Petersson, A., i
Påboda) och anslöt sig som led. av
rösträtts-utskottet 1907 till »Tällbergslinjen».
Med åren drog sig A. mer och mer åt
höger. Han medverkade till båda
lantmanna-partiernas sammanslutning 1895 och blev 1906
främste inbjudaren till nationella
framstegspartiet, och alltsedan 1892 tillhörde han resp,
partiers förtroenderåd och var tidtals ledare
för kammarens höger. A. var även mycket
använd för kommittéarbeten, bl. a. i
kommittéerna ang. tvångsuppfostran (1896—99), fasta
försvaret (1897—98), prästlöneregleringen
(1897—1901), försvarsfrågan (1907—10) m. fl.
Andersson, Hilding, lärare, förf. (1853—
1918), son till biskop Joh. A.; fil. dr och
docent i grek, litteraturen i Lund 1879, lektor i
latin och grekiska i Kalmar 1881, i Växjö 1883,
rektor i Växjö 1892 och i Lund sedan 1906
Har utgivit en mängd översättningar och
bearbetningar av grekiska, latinska och
san-skritförf. samt litteraturhistoriska uppsatser
och avhandlingar över grekisk litteratur.
Bland hans arbeten märkas: »Den grekiska
tragedien», »Mickel Räf, den gamla
folkdikten», »Det grekiska dramat», den
pedagogiska lärodikten »Kuno Amérs skolår», övers,
av Terentius’ »Phormio» och »Adelphi»,
Petro-nius’ »Kalaset hos Trimalchio», indiska
skåde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
