Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andresson, Ola, i Nordanå, i Burlöv - Andersson, Oskar (skådespelare) - Andersson, Oskar Emil (skämttecknare) - Andersson, Otto (musiker) - Andersson, Peter, i Högkil - Andersson, Rikard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
945
Andersson, O.—Andersson, R.
946
även för flera rent humanitära reformer (bl. a.
utvidgande av gift kvinnas äganderätt,
revision av legostadgan).
A:s verksamma intresse för
folkbildningsarbetet föranledde honom att 1867—68 taga
initiativ till upprättande av den första
svenska folkhögskolan (vid Vilan i Bara härad,
Skåne; styrelsens ordf, i flera år) och genom
riksdagsmotioner till beviljande av
statsunderstöd åt folkhögskolor (1872) samt åt
arbetarinstitut och föreläsningskurser för arbetare
i de större städerna (1883—84). Slöjdens
upptagande på folkskoleseminariernas läroplan
förordade han energiskt. Bosatt i Malmö
sedan 1883, gjorde han en betydande insats i
dess kommunala liv (stadsfullmäktig 1883—
1906) liksom inom länets hushållningssällskap.
Han var styrelseled. vid riksbankens
Malmö-kontor 1873—1903 (vice ordf. 1886—1900,
ordf. 1901—03) och direktör för Oxie härads
sparbank 1889—1912. Utgav 1883 den
märkliga broschyren »Hvarför? Spörsmål och
re-flektioner rörande försvars- och
skattefrågorna vid 1883 års riksdag».
Andersson, Oskar, skådespelare,
teaterledare (1813—66). Tjänstgjorde efter 1834 i
Uppsala avlagd hovrättsexamen ett par år i
verken men tog 1837 anställning vid O. U.
Torsslows teatersällskap, där hans livlighet
och värme samt fördelaktiga yttre gjorde
honom mycket lämplig för älskarroller. 1850
övertog han Wallinska sällskapet samt
verkade som teaterföreståndare och sin ovanligt
goda trupps främste karaktärsskådespelare
flera år i Sverige och Finland; somrarna 1853
—62 å Humlegårdsteatern. 1863 ingick A.
kompaniskap med V. Ähman och M. Pousette.
Hans hustru, Maria Kristina A., f.
Jonsson (1819—82), var en god
karaktärsskådespelerska. (Sbg.)
Andersson, Oskar Emil, skämttecknare
(1877—1906). Visade som medarbetare i
Sön-dagsnisse (från 1897)
ovanlig kraft inom
sin konstart.
Säker oeh djärv linje,
temperamentsfull
ursprunglighet och
fantasirik
fabule-ringsförmåga utmärka hans teckningar.
Hans humor
skapade typer av stor
livskraft. Utgivna
äro »Mannen som
gör vad som faller
honom in jämte
andra teckningar» (1907
och 2:a uppl. 1913) samt ett minnesalbum,
»Karikatyrer» (1913).
Andersson, Otto, finl. musiker (f. 1879).
Har avlagt klockar- och organistexamen
(1900) och varit verksam som sånglärare
vid skolor i Hälsingfors. Blev fil. dr 1923.
A. stiftade 1906 föreningen »Brage» (se
d. o.), vars ordf, och körledare han sedan
dess varit, samt har varit dirigent bl. a. vid
den av Svenska folkskolans vänner anordnade
stora festen i Hälsingfors midsommaren 1920.
Han har gjort omfattande samlingar av
folkmelodier i sv. Finland och Estland, delvis
arrangerade och utgivna. Har utg. »Finsk
musikrevy» (1905—07), »Tidning för musik»
(1910—16), »Inhemska musiksträvanden»
(1907), »Finska folkdanser, musik och
musiker» (s. å.), »Martin Wegelius» (1918),
»Stråkharpan» (1923, doktorsavh.). Fastän ålänning,
motarbetade han ivrigt de åländska
strävandena för en återförening med Sverige, bl. a.
genom broschyren »Bidrag till kännedom om
Ålandsfrågans uppkomst» (1920).
Andersson, Peter, i Högkil, riksdagsman
(1838—94), hemmansägare. Tillvann sig som
medlem av Andra kammaren (1882—84, 1888
—94) uppmärksamhet och aktning för sin
manliga, frisinnade
självständighet, sitt
representativa
uppträdande och korta,
kärnfulla yttranden
rakt på sak samt en
mindre vanlig
arbetskraft. Han var
de senare åren
medlem av gamla
lantmannapartiets förtroenderåd och av
statsutskottet. A.
var motståndare till
spannmålstullarna,
1889 års s. k.
mun
korgslag, 1891 och 1892 års regeringsförslag i
härordningsfrågan samt 1891 års förslag om
inskränkning av städernas representationsrätt.
Däremot hade han redan 1888 motionerat om
valrätt åt alla kommunalt röstberättigade
män. För tidsförhållandena och för honom
som personlighet karakteristisk var hans och
V. Vahlins motion 1890 om grundlagsstadgad
församlingsrätt.
Andersson, Rikard, pianist o.
musikpedagog (1851—1918). Var elev vid
Konser-vatoriet i Stockholm och vid musikhögskolan
i Berlin samt grundade 1885 i Stockholm ett
musikinstitut, som blivit landets mest ansedda
»Märkvärdigt». Teckning av O. E. Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
