Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
951
Andning
952
varje minut utdriver 4—5 1 blod hos en
människa, uppgår således den totala
gastransporten till omkr. 375 kbcm syre och 300 kbcm
kolsyra, vilket motsvarar kroppens
syreförbrukning och kolsyreproduktion vid vanlig
vila. Vid muskelarbete kan hjärtats
»minutvolym» stiga till 30 1, i samma mån kraven på
gastransporten ökas, motsvarande den
stegrade omsättningen i musklerna. Det är sålunda
lätt att inse, att individens
prestationsförmåga i fråga om muskelarbete bestämmes av
hjärtats arbetsförmåga. — Syret och kolsyran
förekomma i blodet dels lösta eller, som man
säger, fysikaliskt absorberade (se
Absorption), dels kemiskt bundna
i lätt dissocierbara föreningar. Syret
bin-des vid blodfärgämnet hemo glob i n (se
d. o.) till en förening o xih emoglo b i n,
som för sin existens i en lösning förutsätter
ett överskott av syre, d. v. s. fysikaliskt
absorberat syre i tillräcklig koncentration eller,
som man även säger, med tillräcklig
spänning i lösningen. Vid en syrespänning i ett
blodprov uppgående till 100 mm
kvicksilvertryck kan allt blodfärgämne i provet anses
vara överfört till oxihemoglobin, och blodet
säges vara fullständigt mättat med
syre. Låter man syrespänningen sjunka,
d. v. s. avlägsnar en del av det lösta syret, så
sönderdelas (d i s s o c i e r a s) en del av
oxi-hemoglobinet, och mättningsgraden avtager.
Mellan mättningsgrad och syrespänning
råder ett visst förhållande, som anges av den
s. k. mä 11 nings kur va n, som varit
föremål för en mängd bestämningar och som visat
sig kunna hänföras till den bekanta m a s
s-verkans lag (se d. o.). Den fysikaliskt
absorberande syremängden är obetydlig i
jämförelse med den kemiskt bundna vid
fullständig mättning. Den uppgår ej ens till 1 kbcm
syre per 100 kbcm blod mot omkr. 20 kbcm
kemiskt bundet. Tack vare blodfärgämnet
utgöra blodkropparna ett »syremagasin».
Under kretsloppet fylles detta magasin i
lungorna och tömmes till en viss utsträckning i
kroppens vävnader. Tömningen blir aldrig
fullständig. Däremot blir blodet under
vanliga förhållanden fullständigt mättat med syre
i lungorna. Blodets förmåga att kemiskt
binda kolsyra betingas av dess halt av
alkali, som tillsammans med blodets
äggvite-kroppar verkar vid kolsyretransporten efter
samma principer som blodfärgämnet vid
syretransporten. Till blodgaserna hör även
kväve, som emellertid endast förekommer
enkelt absorberat, i lika mängd i venblod som
i artärblod, och som förhåller sig indifferent
vid livsprocesserna. — Gasutbytet i
lungan hör till det fåtal livsprocesser, som
kunnat identifieras med någon bestämd
fysikalisk process. Lungorna äro säckformiga
bildningar, sammansatta av små b 1 å s o r —
alveoler —, vilkas inre genom 1 u f t r
ö-ren, bronkerna, luftstrupen,
strup-huvudet, näshålan —- luftvägarna
— stå i förbindelse med ytterluften. I
lung-blåsornas väggar utbreder sig ett finmaskigt
kapillärnät, som genomströmmas av blodet
från högra hjärthalvan. Mellan luften i
lung-blåsorna och blodet i lungkapillären
befinner sig sålunda en vägg, vars tjocklek uppgår
till några tusendels mm och vars yta — den
res pirer ande 1 ungytan —
uppskattats till 90 kvcm hos en man. Tvärsigenom
denna vägg försiggår ett utbyte av syre och
kolsyra mellan blodet och lungluften.
Gasmolekylerna intränga i eller, som man säger,
lösas i den ifrågavarande väggen, och det har
kunnat fastställas, att de härvid genomvandra
densamma i riktning från ett högre tryck till
ett lägre på samma sätt som vid den i fysiken
välbekanta företeelsen diffusion (se d. o.).
Gasutbytet sammanhänger sålunda med
spän-ningsskillnaderna mellan gaserna i lungluften
och i blodet i lungkapillärerna och förutsätter
en ventilation av lungblåsorna
i en utsträckning motsvarande
syreförbrukningen och kolsyreproduktionen i kroppen.
Andetagens djup vid vanlig lugn
andning uppgår till 400—500 kbcm och deras
frekvens till 14—-16 per min., motsvarande en
andningsvolym av 6—8 1 per min.
Härifrån måste emellertid för varje andetag
avräknas innehållet iluftvägarna (se ovan).
som från ventilationssynpunkt utgör ett
skadligt rum, uppgående till 100—150
kbcm. Den a 1 v e o 1 ä r a, d. v. s. effektiva,
ventilationen uppgår således till 4—6 1
per min. Under vanliga förhållanden håller
lungluften omkr. 14 % syre och omkr. 5,6 %
kolsyra. Då atmosfärisk luft håller 20,9%
syre och 0,03 % kolsyra, inses lätt, att en
alveolär ventilation av omkr. 5 1 per min. är
tillräcklig att vidmakthålla den anförda
sammansättningen av lungluften vid en
syreförbrukning och kolsyreproduktion i kroppen av
resp. 375 och 300 kbcm per min. En ökning
av omsättningen i kroppen, såsom vid
muskelarbete, medför en ökning av andetagens djup
och frekvens, så att andningsvolymen kan
stiga ända till 50—-60 1 per min. En stegring
av inandningsluftens kolsyrehalt medför
ävenledes en ökning av lungventilationen.
Däremot äro andetagen jämföresevis oberoende
av växlingen i inandningsluftens syrehalt.
Först då denna sjunkit till 12—13 %, inträder
en ökning. Regulatorn av
lungventilationen utgöres nämligen av blodets
kolsyrespänning eller rättare dess
vätejons-koncentration. — Lungblåsornas sammanlagda
volym — alveolär a lungvolymen —
uppgår till omkr. 3 1. Efter ett vanligt
andetag kan man ytterligare inandas omkr. 1% 1
och efter en vanlig utandning ytterligare
utdriva 1% 1. Skillnaden i lungornas
luftinnehåll vid högsta inandningsställning och
djupaste utandning —- vitala
lungkapaciteten — uppgår således till omkr. 3% 1.
För dessa mätningar betjänar man sig av
s p i r o m e t e r, en ekvilibrerad gasklocka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
