Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Angelico, Fra (Fra Giovanni da Fiesole) - Angelikarot - Angelin, Nils Peter - Angelini, Giuseppe - Angell, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
987
Angelikarot—Angell, H.
988
Hans mest omfattande arbete som freskomålare
är utsmyckningen av Markusklostret, som
också allsidigast och rikast visar den förandligade
fromheten och den starka uttrycksförmågan i
hans konst. Bland hans målningar i klostret
må nämnas: i korsgången bl. a. »Dominicus
vid korset» och »Petrus martyr påminner om
tysthetslöftet», i kapitelsalen en
korsfästelsebild med talrika figurer, i vilkas anletsdrag
och hållning smärtans och sorgens olika
grader fått ett beundransvärt uttryck, och bland
hans många mälnmgar i celler och korridorer
i främsta rummet de sällsamt andaktsfyllda
»Madonnans kröning» och »Nattvardens
instiftelse». Senare fresker av hans hand
finnas i Orvietos domkyrka (fullbordade av hans
medhjälpare) och i Cappella Niccolina i
Vatikanen, de sistnämnda med motiv ur helgonen
Stefanus’ och Laurentius’ liv.
Verksam i samma stad och vid samma tid
som den radikalt realistiska florentinska
ungrenässansen, för vilken Masaccio och Douatello
gingo i spetsen, omfattade Fra Angelico en
äldre tids ideal. Formellt stod han i beroende
av den under hela 1300-talet fortlevande
Giottoskolan och kanske närmast av den
bok-miniatyrkonst, som inspirerats av denna
konstriktning. Trots sin överjordiska
idealitet hade han som konstnär en sund
verklig-hetskänsla. Ljusloekiga och smärta figurer i
rosenröda och klarblå dräkter, i rytmiskt
avvägda grupper skridande över ängar, som stå
fyllda av vårens blommor, lämnade det yttre
stoffet till hans föreställningar om himmelens
härlighet. En innerlig, naiv och from känsla
för jordens skönhet förenas i hans målningar
med en andaktsfylld, mystiskt och extatiskt
färgad gudshängivenhet, som griper och lyfter
betraktaren med visionär styrka. Inför de
högsta mysterierna — Kristi förklaring,
nattvardens instiftelse, madonnans kröning —
stannar han, medveten om den jordiska
skönhetens otillräcklighet, vid en förandligad,
nästan okroppslig, underbart gripande
framställning. Medeltidens mystiska fromhet har icke
av någon konstnär uttryckts med mera
besjälad och fridfull skönhet. Litt.: Aubert,
»Fra Giovanni da Fiesole» (1905);
Wingen-roth, »Angelico da Fiesole» (1906). — Se
bilder på vidstående plansch. H. W-n.
Angelikarot, Rädix angèlicae, fås av den i
mellersta Tysklands bergstrakter odlade och
möjligen även vilt växande, tvååriga
Arch-angelica sativa, tillhörande fam.
flock-blomstriga, Umbelliferae. Roten, liksom
hela växten, har en egendomlig, aromatisk
smak och lukt. Användes numera föga inom
medicinen.
Angelin, Nils Peter, paleontolog (1805
—76). Planlade som student i Lund
utgivandet av ett »Museum palæontologicum
Sueci-cum», avsett att omfatta en samling typiska
fossil, insamlade och bestämda av honom
själv. Av detta »museum» utsändes 1837 och
1838 till abonnenterna två samlingar med
30—40 typer, till stor del nya arter. 1827
företog han en resa till England, Skottland,
Tyskland och Danmark. Efter hemkomsten
arbetade han oförtrutet på ett stort
paleonto-logiskt verk, varav
första fascikeln
utkom 1851 under
titeln »Palæontologia
Suecica» och andra
fascikeln 1854
under titeln
»Palæontologia Scandinavi-ca»; under denna
senare titel utgavs
en ny uppl. 1878.
Inledningen upptar
en indelning av
Skandinaviens
kam-brosilur efter där
förekommande
fos
sil, och huvudinnehållet av arbetet är
beskrivning av Skandinaviens trilobitfauna med
avbildningar av de till största delen för
vetenskapen nya arterna. Kort efter utgivandet av
detta verk blev A. 1857 av universitetet i
Bres-lau kreerad till filosofie doktor samt
utnämndes till docent och 1860 till adjunkt i
paleonto-logi vid universitetet i Lund. 1864 kallades
han till innehavare av den nyinrättade
platsen såsom intendent vid Riksmuseets
paleon-tologiska samlingar. Vid hans död förelågo
nästan färdigtryckta en geologisk
översiktskarta över Skåne, som 1877 utgavs av B.
Lundgren, samt två större paleontologiska
arbeten, som utgåvos av G. Lindström och S.
Lovén. A. HngÄ
Angelini [and$eli’ni], G i u s e p p e, itaL
bildhuggare (1735—1811). Restaurerade
antika skulpturer och visade sig i sina
självständiga arbeten starkt påverkad av antiken.
Har utfört gravvården i Uppsala domkyrka
över ärkebiskop Mennander
A’ngell, Henrik, norsk officer o. förf.
(1861—1922), överste och regementschef 1911.
Namnkunnig idrotts- och sportsman, hade A.
delvis på skidor genomströvat Montenegro och
andra av Balkanhalvöns bergländer och varit
lärare för franska alptrupper i skidåkning
(1904) samt krigskorrespondent från Balkan
1912 och 1914. Under världskriget ingick han
i franska främlingslegionen, där han
avancerade till löjtnant och med stor tapperhet
deltog först vid västfronten och sedan vid
nordryska fronten, då han ledde ett djärvt tåg
in i Karelen. Intrycken från sina många färder
har han nedlagt i »Gjennem Montenegro paa
ski» (1895), »De sorte fjeldes sönner» (1896),
»Et stærkt folk» (1902) m. fl. Händelserna från
1905 framkallade »Fortællinger fra
grænse-vagten» (1905—06, utgått i många uppl.),
»Stene som taler» (1906) och »Forbrydere»
(1906). Som krigshistoriker har han
utgivit-bl. a. »Skottetoget» (1912) och »Syvaarskri*
gen for 17. mai, 1807—1814» (1914). Ths,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
