Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Angaralandet el. Angaraskölden - Angarierätt - Angarn - Angel, Angelkrok - Angel (halvö) - Angelboskap - Angeldorff, Kristofer Olofsson - Angeli, Angelo - Angeli, Heinrich von - Angelica - Angelico, Fra (Fra Giovanni da Fiesole)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
985
Angarierätt—Angelico
986
namnet leder sitt ursprung från floden Angara
el. övre Tunguska. A. är en av de fem gamla
landmassor, som Suess urskilt. Det har sedan
början av den paleozoiska tiden varit fastland;
under de mesozoiska perioderna avlagrades
där i stor utsträckning kontinentala
växtfö-rande bildningar. K. A. G.
Angarierätt betecknar i folkrätten närmast
krigförande makts anspråk att taga i beslag
och, särskilt för transportändamål, begagna
främmande fartyg, fientliga såväl som
neutrala, vilka befinna sig i den krigförandes
hamnar. (Ordet angariae användes i romerska
rättsspråket om offentliga transportfordon
el. om rekvisitioner därav för posttrafiken.)
Stundom utsträckes begreppet att omfatta
rekvisitionsrätt även i avseende å fartyg ute
på öppna havet eller annan egendom än
fartyg. Någon stadgad folkrättslig regel om
angarierättens erkännande, utsträckning och
närmare innebörd, t. ex. i fråga om
ersättningsskyldighetens omfång, finnes icke.
Haag- och Londonkonventionerna om
sjökriget innehålla ingen bestämmelse i ämnet,
ehuruväl den femte Haagkonventionen om
lantkriget medgiver beslag å
järnvägsmate-riel under vissa förutsättningar, vilket
stadgande stundom analogiskt åberopats.
Folkrättsinstitutet har uttalat sig bestämt mot
angarierätten över huvud 1898, mindre
avvisande 1906. I praktiken har emellertid
denna förmenta rätt ofta tagits i anspråk.
Under världskriget beslagtogo England
(1917) och Förenta staterna (1918) en mängd
holländska fartyg inom resp, hamnar, vilket
föranledde kraftiga protester från Hollands
sida, vari framhölls, att, även om angarierätt
finge i nödtillfälle utövas gentemot enstaka
neutrala fartyg, ett dylikt massbeslag vore
en kränkning av folkrätten. Angående ett
specialfall av angarierätt, i vilket engelska
myndigheters beslag av svenskt fartyg gav
anledning till gensaga från svensk sida, se
Z a m o r a f a 11 e t. ö. U.
Ångarn, socken i s. Uppland, n. om
Stockholm; Vallentuna härad, Stockholms län; 18,11
kvkm, 317 inv. (1923). Bergig och skogig
mark i s., kuperad slättbygd i n. 683 har
åker, 1,119 har skogs- och hagmark. Annex till
Vada, Uppsala ärkest., Roslags västra kontr.
Angel, Angelkrok, metkrok, särskilt en
vid vinterfiske nyttjad sådan.
Angel, se Ängeln.
Angelboskap, se Anglerboskap.
Angeldorff, Kristofer Olofsson,
tidningsman, präst (1808—66). Prästvigd 1831,
tjänstgjorde han först i Lunds stift, sedan i
Stockholm (1840—53), tillträdde 1853 östra
Broby och Emislövs pastorat samt 1862
Västra och Fru Alstad. A. gjorde sig framför
allt känd för sitt hetsigt konservativa
tidningsskriveri, särskilt i »Svenska Biet» och
V. F. Palmblads »Tiden», där han en tid var
medredaktör. Belönades av regeringen med
utnämning till hovpredikant 1842.
Angeli [a’nd^eli], A n g e 1 o, italiensk
kemist (f. 1864), professor i kemi 1897 i Palermo
och 1905 vid Istituto di studi superiori i
Florens. A. rör sig i nästan alla arbeten på det
organisk-syntetiska området. Hans viktigaste
undersökningar behandla kväveföreningarnas
kemi, speciellt p y r r o 1 (se d. o.) samt
azoxi-föreningar, en grupp av azoföreningar
(se d. o.). I tre monografier har A.
sammanfattat en del av sina mest på italienska
skrivna originalavhandlingar. Sina mycket viktiga
arbeten inom pyrrolgruppen har A. fortsatt
intill senaste tiden och därvid bl. a. upptäckt
sambandet mellan pyrrolderivat och de i
djur-och växtkroppen förekommande m e 1 a n
i-n e r n a (se d. o.). H. E.
A’ngeli, Heinrich von, österrikisk
porträttmålare (f. 1840). Debuterade som
histo-rie- och genremålare men ägnade sig snart
nästan uteslutande åt porträttet och blev
omkr. 1870 i Wien aristokratiens och hovets
favoritporträttör. Hans konst kännetecknas
av ett effektfullt och elegant föredrag och en
konventionell, lätt idealiserande framställning
av modellerna.
Angèlica, lat. namnet på
strättsläk-t e t (se d. o.).
Angelico [and^ä’likå], F r a, ital.
klosterbroder o. målare (1387—1455). Hette egentl.
Guido di Pietro, bar klosternamnet Fr a
(broder) Giovanni da Fiesole och
kallades på grund av sin
»änglalika» konst
Fra Angelico. Han
inträdde 1407 i
do-minikanklostret i
Fiesole och
tillbrag-te sina tvenne
novisår i Cortona. På
grund av
stridigheter i samband med
den »stora
schismen» nödgades
Fie-solemunkarna uppehålla sig i Foligno
1409—14 och i
Cortona 1414—18.
Där
efter vistades de i Fiesole till 1436, då
Co-simo och Lorenzo de’ Medici överläto
Markus-klostret i Florens åt dem. Fra A. stannade
nu här, under åren omkr. 1440 sysselsatt med
att utföra freskomålningar i det för
munkarnas räkning ombyggda klostret, till dess att
han 1445 kallades till Rom. Han återvände
omkr. 1450 till sitt kloster men dog i Rom.
Fra A. målade både tavlor och fresker.
Bland de förra, vilka voro avsedda att
smycka altaren, relikskrin o. s. v. och äro
utomordentligt talrika, märkas »Madonna della
stella» (»madonnan med stjärnan»; nu i
Mar-kusklostret i Florens), »Marias kröning» (i
Louvre i Paris), »Nedtagningen från korset»
(i Akademien i Florens) och »Yttersta domen»
(en framställning i Akademien i Florens, en
annan i Kaiser-Friedrich-museet i Berlin).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
