Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anjou, Lars Anton - Anjou, Nils Erhard - Anjouan el. Johanna - Anjovis - Anka el. Tam gräsand - Ankaratra - Ankarboj el. Vakare - Ankarcrona, ätt - Ankarcrona, Edvard Alexander (Alexis) - Ankarcrona, Henrik August - Ankarcrona, Sten Gustav Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1017
Anjou, N. E.—Ankarcrona, S. G. II.
1018
dir, 1850—1851) och »Svenska kyrkans
historia ifrån Upsala möte 1593 till slutet af
sjuttonde århundradet» (1866). Under hans
statsrådstid utfärdades 1859 års stadga för
rikets elementarläroverk. A :s »Mina
stats-rådsminnen» ingår i »Tidskrift för kristlig
tro och bildning» 1892. Ledamot av
Vetenskapsakademien 1855.
Anjou [a^Ju], Nils Erhard,
organist (1852—1922), kusins son till K. L. A.;
organist och folkskollärare i Färila 1874—-80
och i Hille 1881—1907, sånglärare vid Gävle
folkskolor 1908 och tillika organist i
Strömsbro 1909. Verkade genom skrifter, kurser och
demonstrationer flitigt för den av honom
förenklade och vid sångundervisningen använda
s. k. formelmetoden.
Anjouan [ä^oä’] el. Johanna, ö bland
Komorerna (se d. o.).
Anjövis, se Ansjovis.
Anka el. Tam gräsand, A’nas bo’schas
dome’stica, en i Sverige allmänt
förekommande husfågel. Hannen, som även kallas
ankbonde, andrake eller a n d r i k,
igenkännes på
sina
krumfjäd-rar i stjärten.
Ankan liknar
den vilda
gräsanden (se
Gräsand) men
varierar mycket i
färg liksom de
flesta husdjur.
Såsom husdjur
äro ankorna
bland de minst
kostsamma,
både till skötsel
och föda, och
giva inkomst av
ägg,
välsmakande kött och
god fjäder. Om äggen undan för undan
borttagas, värper en anka ganska många ägg, men
hon kan ej ligga ut mer än 10—15.
Ruv-ningstiden är fyra veckor. Ankägg, som ej
komma till användning för avel, kunna med
fördel användas till matlagning i hushållet.
De nykläckta ungarna äro ömtåliga -för kyla.
Ankorna äro allätare och hämta sin näring
både från växt- och djurriket. I Europa är
ankan ett av de senast tamda husdjuren.
Talrika tamraser av anka ha utbildats, t. ex.
pekingankan, vit, med näbb och fötter
orangegula, halvt upprätt kropp; a y 1 e
s-b u r y - a., vit med blek näbb, gulröda fötter;
r o u e n - a., stor, vildandfärgad; svenska
blå, askblå med vit framhals, indiska
1 ö p a n d e n, en liten, lätt ankras med smärt
kroppsform och upprätt hållning, o. s. v.,
förutom allehanda oregelbundna korsningar. Se
bilder å sp. 1015—1017.
En brasiliansk ankart, den s. k. m y s
k-anden Anas (Cairina) moschata, större än
Svensk blå anka.
vår vanliga and och skild från denna genom
en bar, köttröd fläck omkring ögonen och vid
näbbroten, är likaledes tam och tämligen
utbredd i Europa under namn av »turkisk and»,
en förvrängning av eng. »turkey duck», d. v.
s. »kalkonand», med anledning av huvudets
köttiga bihang. F. A. S. (Lönnb.)
Ankaratra, Madagaskars högsta berg, mitt
på ön. Berget har fyra toppar, av vilka den
högsta, Tsiafajavona, är 2,607 m hög.
Ankarboj el. V a k a r e, en av trä
eller järnplåt tillverkad flottör, som
med ett s. k. bojrep är fäst vid
ankaret (i kronan); användes för att å
vattenytan utmärka det fällda
ankarets läge och möjliggöra dettas
lättande, därest ankarkättingen »sprungit»
(brustit) eller fartyget nödgats att
»sticka från sig» (kvarlämna)
ankaret. Jfr Ankare, A n k a r k ä
t-t i ng och Boj. (ö-g.)
Ankarcrona, sv. adlig ätt, som på
1600-talet inkom från Böhmen med
den landsflyktige Kristofer Jakobs-
son. Av hans sonsöner adlades sjöofficeren
Teodor Christophers och löjtnanten Mattias
Christophers 1717, men deras ätter utgingo
med dem. Från den tredje sonsonen, Jakob
Christophers (1693—1755), handlande och
framstående industriidkare i Karlskrona, adlad
1751, härstammar nu levande ätt.
Ankarcrona, Edvard Alexander
(Alexis), målare (1825—1901), bror till H.
A. A. Var elev av P. D. Holm och är mest
känd för svenska landskap med skogsmotiv.
Ankarcrona, Henrik August, målare
(1831—1917). Var överste och sekundchef för
Svea livgarde 1888
—92 och ståthållare
på Gripsholms slott
1892—1911. A.
deltog åren 1858—60
som officer i fransk
och spansk tjänst i
flera afrikanska
fälttåg, vilka
förskaffade honom ämnen
till en mängd
målningar, som utmärka
sig genom livlig
anordning och
pittoresk behandling av
staffaget. Prov på
hans måleri finnas
Göteborgs museum.
Ankarcrona, Sten Gustav Herman,
målare (f. 1869 “/s), brorson till föregående.
Studerade i Berlin och München och är sedan
1901 bosatt i Leksand. Hans första hemma
utställda målningar framställde boskap i
arbete eller vila (»Höstplöjning», i Göteborgs
museum). Bland hans senare stämningsbilder
med svensk natur märkes »Fordomtima»
(vikingaskepp, nattbild från skärgården, 1897,
Nationalmuseum). Han har ofta på ett friskt
[-Ankarboj.-]
{+Ankar-
boj.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
