Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna Leopoldovna - Anna Petrovna - Anna Sofia - Anna Stuart - Annaberg - Annaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4035
Anna Leopoldovna—Annaler
1036
Anna Leopo’Idovna, rysk regentinna (1718
—46), dotter till hertig Karl Leopold av
Mecklenburg och systerdotter till Anna
Iva-novna. Hennes son med Anton Ulrik av
Braunschweig-Wolfenbüttel, den några
månader gamle Ivan, blev 1740 tsar. Den dittills
verklige härskaren i Ryssland, Biron, blev då
genom en sammansvärjning förvisad till
Sibirien, och hon regerade därefter i sonens
namn, tills hon själv året därpå störtades
genom en palatsrevolution till förmån för
Peter den stores dotter Elisabet. Jämte sin
man och sina barn hölls hon till sin död i
fångenskap. Ivan förblev i ryskt fängelse och
mördades 1764. De övriga barnen sändes efter
hennes död till sin faster, änkedrottning
Juliana Maria i Danmark.
Anna Petro’vna, rysk furstinna (1708—28),
dotter till Peter den store och Katarina I.
Förmäldes 1725 med Karl Fredrik av
Hol-stein-Gottorp, Karl XII:s systerson. Hon var
stammoder för den holstein-gottorpska
dynastien, som med hennes son Peter III:s
tron-bestigning (1762) blev regerande i Ryssland.
Anna Sofia, dansk drottning (1693—1743),
dotter till storkanslern greve Konrad
Re-ventlov. Hon bortfördes 1712 av Fredrik
IV, som med henne ingick ett morganatiskt
äktenskap, medan hans drottning Louise ännu
levde. När hans gemål dog 1721, blev hon
offentligt vigd vid konungen och krönt till
drottning. Efter konungens död (1730)
förvisades hon, trots kronprinsens (Kristian VI :s)
uttryckliga löfte, till sitt fädernegods
Claus-holm å Jylland. Hon ägnade sig sina sista år
åt pietistiska andaktsövningar o. välgörenhet.
Anna Stuart [ä’no stjö’ot], drottning av
Storbritannien och Irland (1665—1714), dotter
till Jakob II och hans första gemål, Anna
Hyde; besteg tronen 1702 efter sin svåger
Vilhelm III. Hon
hade vid
revolutionen 1688 och
faderns flykt stannat
i England och blev
till följd av
Vilhelms och Marias
barnlöshet närmaste
arvinge till tronen.
Sedan 1684 var hon
gift med prins
Georg av Danmark (d.
1708, broder till
Kristian V) och
hade med honom 17
barn, vilka dock alla
dogo i späd ålder. Förhållandet till systern var
spänt, men en tid efter Marias död försonade
hon sig med svågern. I själva verket
bestämdes hennes politiska tänkesätt och handlingar
helt och hållet av hertigen av Marlborough
och hans maka, Sarah Marlborough (se
dessa), för vilken senare A. alltifrån
barndomen hyste en obegränsad tillgivenhet. Under
Annas regering (1702—14) pågick det stora
kriget mot Frankrike (se Spanska t
ronföl j ds k r iget), och Marlborough vann på
kontinenten flera lysande segrar åt
England. Själv hyste Anna sympatier för
fredspartiet, tories, men whigs hade länge
ledningen, och Marlborough, som stod dem nära,
var den verklige styresmannen. Drottningens
personliga inflytande gjorde sig huvudsakligen
gällande i kyrkliga befordringsangelägenheter,
som hon avgjorde i strängt högkyrklig anda.
Marlborough stödde sig hos drottningen på
sin gemål, och 1708 förmåddes A. av denna att
avskeda de ännu kvarstående medlemmarna av
torypartiet inom ministären. Därigenom
undergrävdes emellertid hertiginnans egen
ställning. A. fann en ny gunstling i mrs Masham,
och 1710 ersattes whigministären av tories.
Hertiginnan Marlborough blev avskedad från
alla sina befattningar vid hovet (1711),
Marlborough förklarades förlustig alla sina
ämbeten (1712), och underhandlingar inleddes med
Frankrike, vilka förde till fred i Utrecht 1713.
— Under Ars sista år föranledde den
fortlevande kärleken till stuartarna stämplingar inom
ministären till förmån för den äldre
pretendenten, Jakob, A:s halvbroder, för vilken A.
hyste mycken välvilja, men det är ovisst,
huruvida drottningen haft kännedom om dessa
planer. De gingo emellertid om intet genom
hennes död (aug. 1714). — A. var den sista
av stuartska huset på Englands tron och den
första regenten av Storbritannien, sedan
England och Skottland 1707 förenats under
gemensam styrelse. För eftervärlden är hon
känd som »den goda drottning Anna». —
Litt.: H. Paul, »Queen Anne» (2:a uppl. 1912).
Annaberg, stad i Sachsen, belägen 648 m
ö. h., i Erzgebirge; 17,289 inv. (1919). Var
tidigare en av tyska bergsbrukets huvudorter.
Har Tysklands bäst kända tillverkning av
snör-makerier och knypplade arbeten.
Spetsknypp-lingskonsten infördes på 1500-talet av Barbara
Uttmann, och belgiska flyktingar utbredde
den vidare och gåvo därjämte upphov till
snörmakerifabrikationen. Stadens märkligaste
byggnad är den 1499—1525 uppförda
stadskyrkan, anlagd med tre lika höga skepp,
vilkas eleganta, av slingrande ribbor rikt
uppdelade valv bäras av smärta pelare. Se
Gers-tenberg, »Deutsche Sondergotik» (1913).
Annaler, årsböcker, kortfattade
uppteckningar av viktiga händelser. A. började
författas tidigt såväl bland de orientaliska fol
ken som särskilt i Rom, där sådant blev
översteprästens uppgift. Under medeltiden
framträdde den egentliga annalskrivningen
först med 700-talet. Man började då föra
a. såväl vid furstarnas hov som vid
biskoparnas stiftssäten men framför allt i klostren.
Till en början rörde sig dessa a.
huvudsakligen omkring anteckningsortens egna inre och
yttre öden, varvid här och där
världshistoriska tilldragelser inflätades; men småningom
vidgades arbetsfältet och författarnas
synkrets. I de torra, konstlösa annalernas ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
