Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna (Gustav I:s dotter) - Anna (Johan III:s dotter) - Anna (Sigismunds första gemål) - Anna (drottning av Skottland och England) - Anna av Bretagne - Anna av Kleve - Anna av Österrike - Anna Boleyn - Anna Ivanovna - Anna Komnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1033
Anna—Anna Komnena
1034
Anna, Gustav I:b dotter med Margareta
Leijonhufvud (1545—1610). Blev 1562 g. m.
pfalzgreven Georg Johan av Veldenz. Frestad
av den för sydtyska förhållanden betydande
hemgiften, kastade denne sig in i en vidlyftig
och ruinerande inre och yttre politik, och
familjen måste efter hans död leva i största
torftighet och ekonomiskt bryderi. Genom
sin fasta och kloka karaktär var A. den
sammanhållande kraften i familjen. — Litt.:
Gümbel, »Geschichte des Fürstentums
Pfalz-Veldenz» (1900).
Anna, Johan III :s dotter med Katarina
Jagellonica (1568—1625). Åtföljde 1587
brodern Sigismund på hans resa till kröningen
i Krakau, var närvarande vid Johans och
Sigismunds möte i Reval 1589 och återvände
därifrån till Sverige. Under konung Johans
förföljelser mot rådsherrarna sökte A. medla.
Hon tog senare sitt residens på Stegeborg.
Hennes i början goda förhållande till hertig
Karl stördes i följd av dennes brytning med
Erik Sparre, och genom att åtfölja Sigismund
vid dennes avresa från Sverige 1598 bröt hon
för alltid med farbrodern och blev hos honom
mycket illa anskriven. Förblev till sin död i
Polen trogen sin protestantiska bekännelse.
Anna, Sigismunds första gemål (1573—98).
Var dotter till ärkehertig Karl av Österrike,
blev förmäld 1592 och kröntes 1594 i Uppsala
som svensk drottning.
Anna, drottning av Skottland och England
(1574—1619), dotter till Fredrik II av
Danmark, förmäldes 1589 med Jakob, då konung
av Skottland. Hon var Karl I :s moder.
Anna av Bretagne, fransk drottning
(1476—1514). Var dotter till den siste
hertigen av Bretagne och ärvde 1488 Bretagne.
Hon var först förlovad med den blivande
tyske kejsaren, Maximilian, men blev av Karl
VIII, som icke ville låta hennes arvland
övergå till en främmande furste, förmådd till
giftermål med honom. Efter hans död 1498
blev hon omgift med hans efterträdare
Ludvig XII, som då skilde sig från Ludvig XI :s
fula dotter Johanna. A. däremot var $kön,
god och snillrik. Vid A:s död hemföll Bretagne
som sista feodallänet till franska kronan.
Anna av K le ve, eng. drottning (1515—57),
Henrik VIII :s fjärde gemål, gift och skild 1540.
Anna av
Österrike, fransk
drottning (1601—66),
dotter till Filip III av
Spanien och gemål
till Ludvig XIII av
Frankrike. Var
vacker och lidelsefull
men älskade icke
sin gemål, med
vilken hon blivit gift
redan 1615, och
äktenskapet var
mycket olyckligt. Efter
23-årigt äktenskap
födde hon 1638 sonen Ludvig (sedermera
Ludvig XIV). Då konungen dog 1643, ställdes hon
i spetsen för regeringen och styrde landet i
förening med sin gunstling Mazarin ända till
dennes död (1661). Därefter drog hon sig tillbaka
till det av henne stiftade klostret Val-de-Gräce.
Sitt namn, Anna av Österrike, har hon därav,
att hon tillhörde habsburgska huset. — Litt.:
Robiquet, »Anne d’Autriche» (1912).
Anna Boleyn [ä’na boTin], engelsk
drottning (1507—36). Var hovdam hos Henrik
Vlll:s gemål Katarina. Hennes skönhet,
bildning och behag uppväckte hos Henrik en
lidelsefull kärlek,
och innan ännu hans
förra giftermål
hunnit lagligen
upplösas, blev det
bekant, att han låtit
viga sig vid Anna
(1533). Efter
giftermålet vände han
snart sin kärlek åt
annat håll (Jane
Seymour) och lät
anklaga A. för
otrohet. Hon blev utan
bevis dömd och
avrättad 1536. Hon
hade med Henrik dottern Elisabet, sedermera
Englands drottning. — Litt.: P. Friedmann,
»A. B.» (1884); A. S. Hume, »The wives of
Henry VIII» (1905).
Anna Iva’novna, rysk kejsarinna (1693—
1740), brorsdotter till Peter den store. Blev,
då manslinjen av
huset Romanov utdog
1730 med Peter II, av
rikets stormän
upphöjd på ryska tronen.
Den handfästning hon
härvid nödgades
avgiva sönderrev hon
emellertid senare och
förklarade sig med
understöd av
prästerskapet, småadeln och
gardet som
självhärskarinna. Hon lät sin
gunstling Biron sköta
regeringen. Se vidare Ryssland, historia.
Anna Komnéna, dotter till bysantinske
kejsaren Alexios I Komnenos (1083—1144). Sökte
efter faderns död i förening med modern Irene
förgäves förmå sin gemål, Nikeforos Bryennios,
till uppror mot hennes broder Johannes, som
var den rättmätige tronarvingen. Efter
mannens död 1137 gick hon i kloster och ägnade
sig där åt en synnerligen betydelsefull
vetenskaplig och litterär verksamhet. Hennes stor»
arbete, »Alexias», över faderns liv och
historia blev ett av den byzantinska
historieskrivningens förnämsta alster (övers, till danska
av O. A. Hovgaard, 1879—82). — Litt.: Ch.
Diehl, »Bysantinska gestalter», II (1922).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
