Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antwerpen, Anvers (stad) - Historia - Antvorskov - Antändningsmedel el. Tändmedel - Antändningstemperatur - Anubis - Anukis - Anund (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1131
Antvorskov—Anund
1132
från stadens centrum och hade en längd av
100 km. Försvaret stärktes av vidsträckta
översvämningsområden längs Schelde, Rupel
och Nethe. Den äldre fortlinjen hade
ombil-dats till enceinte. Den yttre fortlinjen bestod
av 20 fästen och 14 mellanverk. Omedelbart
efter världskrigets utbrott igångsattes
rust-ningsarbetena. Sedan belgiska fältarmén
trängts tillbaka till A., uppgick
försvarsstyr-kan till 120,000 man under kommendanten
generallöjtnant Deguise, som tidigare varit
fästningens fortifikationsbefälhavare.
Anfalls-armén under general v. Beseler räknade ej
mer än 90,000 man, men i
belägringsartilleri-parken ingingo både 30,5 cm mörsare och 42
cm haubitser. 27 sept. 1914 framryckte
an-fallsarmén mot A., och s. d. utrymde belgierna
Meehelen. Beskjutningen öppnades den 28 utom
räckhåll för fästningens artilleri mot Waelhem
och Kathelijne-Waver (Wavre S:te Catherine)
samt mellanverket Dorpveld. Den 29 började
också fästet Breemdonck tagas under eld, och
s. d. ödelädes Kathelijne-Waver genom att ett
ammunitionsmagasin sprang i luften. Den 30
öppnades eld mot fästena Liezele och
Born-hem samt Koningshoyckt och Lier m. fl.
samt 1 okt. mot
fästet Kessel. Samtidigt
togo tyskarna med
storm
Kathelijne-Waver o. Dorpveld, medan
övriga anfallsförsök
avvisades. Den 2 föllo
Waelhem,
Koningshoyckt och Lier samt
mellanverket Tallaert
och den 3 Kessel samt
järnvägsredutten
Duf-fel. Därmed voro 20
km av
huvudförsvars-linjen i tyskarnas
händer. Den 5 och 6
gingo tyskarna över
Nethe på spänger, vilket hade till följd, att
belgiska armén den 6 började avtåga
västerut, och åt 2:a fördelningen uppdrogs att
fortsätta A:s försvar. Tyskarna gingo då, den
7, till anfall mot kärnfästningen, mot vilken
de den 8 öppnade eld. Sedan fästena Merxem,
Broechem och Brasschaet fallit den 9,
inträngde tyskarna mot aftonen i själva staden,
och den 10, sedan återstående permanenta
verk delvis förstörts, kapitulerade fästningen.
Dessförinnan hade återtåget avskurits för
20,000 belgier och 2,000 engelsmän, som därför
tvingades in över holländska gränsen, där de
avväpnades. 5,000 fångar och 500
artilleripjäser m. m. blevo tyskarnas byte. L. af P.
Antvorskov, ett av Valdemar den store på
1100-talet stiftat johannitkloster nära
Sla-gelse på v. Själland. Dess prior var
överhuvud för ordens samtliga kloster i norden. Hans
Tausen, den danske reformatorn, var munk i
A. Klostret indrogs 1560 till kronan och
förvandlades av Fredrik II till ett kungl. slott.
Kartskiss över tyskarnas
uppmarsch mot
Antwerpen 1914.
1774 övergick A. i enskild ägo, varefter både
kyrkan och slottet nedbrutits och godset
styckats. Klosterruinerna uppgrävdes 1888 ff.
Antändningsmedel el. T ä n d m e d e 1, den
del av ammunitionen till ett eldvapen,
varmed krutets antändning åstadkommes. I
äldre tider skedde antändningen genom att
en särskild liten krutmängd, fängkrutet,
medelst en lunta, slag av en flinta el. dyl.
antändes. Senare (på 1800-talet) infördes vid
artilleripjäser s. k. fyrrör, ett litet med
krut fyllt mässingsrör, vilket instickes i
fänghålet. Vid avfyringen utryckes förmedelst
ett fyrsnöre en i röret sittande r i v a r e,
och genom den därvid uppkomna friktionen
antändes krutet i röret, varvid lågan genom
fänghålet överföres till kardusen (se
Laddning). Sedan laddningarna inneslutits i
hylsor, började avfyringen ske medelst slag.
I laddningshylsans bakplan fästes en
tänd-hatt el. slaghatt, mot vilken med
fjäderkraft ett i bakladdningsmekanismen
an-bragt tändstift (slagstift) drevs.
Vid grova artilleripjäser, där hylsor
vanligen ej förekomma, kan slagavfyring
användas, genom att i fänghålet en s. k. fy
r-patron el. tändpatron införes. Denna
är försedd med tändhatt och verkar ungefär
som en lös gevärspatron. Vid handeldvapen
användes redan tidigt (från början av
1800-talet) slagavfyring, i det en tändhatt
an-bragtes ovanför fänghålsmynningen och genom
slag av en hane antändes. G. af W—dt.
Antändningstemperatur, den temperatur,
till vilken en brännbar kropp måste
uppvärmas, för att dess förbränning skall ske med
märkbar hastighet, även sedan värmekällan
borttagits. Inom vissa tekniska grenar spelar
a. stor roll, t. ex. vid undersökning av
brännoljor, sprängämnen m. m. (se F ö r p u f
f-n i n g). Jfr även Förbränning.
Anübis, egypt. Anepu, egyptisk
gudomlighet. Han framställdes urspr. under gestalten
av en schakal, sedermera vanl. såsom människa
med schakalhuvud. A. var gravarnas vaktare,
troddes lägga hand vid
de dödas balsamering och
beredde de döda väg på
andra sidan graven. Av
grekerna identifierades
han med Hermes
(Her-manubis). Jfr Egypten,
fornreligion.
Anükis, egypt. Anoket,
gemål till egypt. guden
Knufis (se denne).
Identifierades av grekerna
med Hestia.
Anund, Yngvars son,
svensk konung av
Yng-lingaätten. Företog
enligt Snorre ett
härnadståg till Estland, varmed
troligen avses ett
sydligare område vid Östersjön
Anubis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
