Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Apelsinodling - Apelsinolja - Apelsinträdet - Apelspinnmalen - Apelviken, Kustsanatoriet - Apenninerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1143
Apelsinolja—Apenninerna
1144
Apelsinskörd i Kalifornien.
-— Odlingar inom övriga delar av världen äro
obetydliga. Produktionen av apelsiner i
Japan, Kina och Indien förbrukas i den egna
konsumtionen. I Argentina, Sydafrika och
Australien m. fl. länder på s. halvklotet finnas
visserligen för apelsinodling lämpliga trakter,
men då frukterna där mogna under juli—
aug., få de knappast någon marknad i de
nordamerikanska och europeiska industristaterna.
Införseln av apelsiner till Sverige var 1921
12,4 mill. kg, inköpta för 7,9 mill. kr., och 1922
8,8 mill. kg, inköpta för 4,33 mill. kr. O-f J-n.
Apelsinolja, den flyktiga oljan ur skalen av
apelsinen, Citrus aurantium, se Citronolja.
Apelsinträdet, Ci’trus aura’ntium, var.
si-ne’nsis, är ett litet eller medelstort, städse
grönskande träd med vid, nästan klotrund
krona och mörkgröna, svagt välluktande,
elliptiska blad, vilkas skiva medelst en led
är fäst vid det vingade skaftet. Blommorna
äro vita, starkt välluktande; frukterna
utgöras av flerrummiga bär, vilkas rum äro
fyllda med ansvällda, saftrika hår. — A.
anses ha uppkommit ur pomeransen under
odling och uppträder i en mängd olika raser,
bland vilka de viktigaste äro
adamsäpp-1 e t eller pompelmus, var. decumana (med
blekare, äggformiga, ända till 2 dm tjocka,
sötaktiga frukter) samt blodapelsinen,
var. sanguinea (med h. o. h. eller delvis
blodröd pulpa). Den senare förekommer i
handeln vanligen förfalskad på så sätt, att man på
unga apelsinträd mellan barken och veden
insprutat ett rött färgämne, som i sin tur ger
upphov till det röda fruktköttet. Jfr
Citronsläktet och Apelsinodling.
Apelspinnmalen, se Spinnm al a r.
Apelviken, Kustsanatoriet, är
beläget i Träslövs socken, Hallands län, 2 km s.
om Varberg vid en vik av Kattegatt. Tillkom
1902 på initiativ av läkaren dr J. S. Almer och
var urspr. avsett endast för skrofulösa barn
men har under åren utvecklats till en fullt
modern anstalt för vården av den s. k.
kirurgiska tuberkulosen. Numera mottager det
från hela landet barn och yngre personer,
som lida av skrofler, körtel-, ben- och
ledtuberkulos. Antalet platser är från 1923 ung.
400. Sanatoriet, som fr. o. m. våren 1905
omhänderhas av Föreningen för kustvård
åt skrofulösa barn, hålles sedan 1916 öppet
året om och åtnjuter sedan 1905 bidrag
av länets landsting samt sedan 1910
statsbidrag. Numera utgå bidrag från så gott som
alla län mot villkor av nedsatta avgifter för
medellösa el. mindre bemedlade patienter från
resp. län. Läkarvården bestrides av en
överläkare och 2 underläkare. A. bildar tills, m.
de likartade anstalterna i Barkåkra och på
Styrsö Västkustsanatoriernas samorganisation.
Apenninerna, bergskedja i Italien från
Havsalperna i en båge genom hela Italien.
Geografiskt delas A. i Norra, Mellersta och
Södra A. Norra A. gå under namnet
Ligu-riska A. längs Genuabukten. De stupa brant
mot havet och sänka sig mot n. ö. småuingom
ned till Poslätten. Östra delen av Norra A.
benämnes Etruskiska A. Högsta toppen är här
Monte Cimone, 2,165 m. Mot s. v. ligga
Apu-anska alperna med de berömda
marmorbrotten vid Carrara. Mellersta A. breda ut sig
och uppdela sig i parallella kedjor med
terasser och platåer. Deras nordliga sträckning,
Romerska A., reser sig i n. i Monte Catria
till 1,708 m och längst i s. i Monte Vettore
till 2,478 m. S. om Trontodalen vidtaga
Abruzzerna med halvöns högsta berg, Gran
Sasso dTtalia, som i toppen Monte Corno
når 2,921 m. La Majella, s. om Pescara
dalen, är 2,795 m högt. V. därom ligga de
vackra Sabinerbergen med toppen Monte
Viglio, 2,156 m. Södra A. delas i
Neapolitanska och Kalabriska A. med berggrupperna
Sila och Aspromonte. Södra A. äro lägre än
Mellersta A., och de olika kedjorna äro här
mindre stelt uppradade. Mot s. tilltager
höjden åter: Serra Dolcedorme är 2,271 m och
Montalto längst i s. 1,958 m högt.
Mellan Tyrrhenska havets kust och
Mellersta A. gå de vulkaniska Subapenninerna
med många kratersjöar, såsom Lago di
Bol-sena, Lago di Vico, Lago di Bracciano.
Floder, som upprinna på A., dela Subapenninerna
i flera delar. Längst i n. ligger Toskanska
berglandet, som i den vulkaniska toppen
Monte Amiata når 1,734 m. Vid Volterra
finnas heta källor. Fruktbara slätter utbreda
sig på många ställen inom detta bergland,
såsom kring Siena och Volterra. Bland
Subapenninerna s. om Tiber äro Vesuvius vid
Neapelbukten och Albanobergen nära Rom
kända för sin naturskönhet. S. ö. om dessa
når toppen Semprevisa bland Monti Lepini
1,536 m. Subapenninerna upphöra vid
Sa-lernobukten. På Norra A. upprinna många
av Pos bifloder, från Mellersta och Södra A.
flyta de största och viktigaste floderna åt v.,
endast små kustfloder söka sig väg till
Adriatiska havet.
A. äro till utseendet enformiga, topparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
