Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aphanizomenon flos aquae - Aphelium - Aphididae, Aphis - Aphidina - Aphidiphaga - Aphlebior - Aphodius - Aphomia sociella - Aphrodite - Aphrophora - Aphya minuta - Apia - A placere el. Al placere - Apiol - Apion - Apios - Apis (tjur) - Apis - Apium graveolens - Aplacentalia - Aplanat - Aplanogamet - Aplanospor - Aplit - Aplomb - Aplysia - Aplmänniska - Apné - Apnötter - Apocynaceae, Oleanderväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1147
Aphanizomenon flos
aquae—Apocynaceae
1148
Aphanizomenon flos a’quae, se Vattneta
blomning.
Aphélium, den punkt i en planets eller
komets bana, där avståndet från solen är störst.
Jfr Apsider och Perihelium.
Aphidldae, A’p h i s, se B 1 a d 1 ö s s.
Aphidlna, se Växtlöss.
Aphidi’phaga eller bladlusätare kallas de
insekter, vilkas föda utgöres av bladlöss. Hit
höra först och främst nyckelpigorna och
sväv-flugorna (se dessa ord) men även parasitstek
-lar, t. ex. släktet Aphidius (se P a r a
sitste k 1 a r). Av dessa bladlusfiender torde
nyckelpigorna vara de viktigaste, emedan de
både som larver och fullvuxna livnära sig av
bladlöss, medan de övriga endast i larvstadiet
förtära bladlöss.
Aphlébior kallas egendomliga bladsegment,
som uppträda jämte de normala hos vissa
fossila ormbunkliknande växter, särskilt från
stenkolsperioden, samt hos några nutida
ormbunkar inom tropikerna.
Apho’dius, se Dyngbaggar.
Aphömia socieTla, se Humlevaxmott.
Aphrodlte. 1. Gudinna, se Afrodite. —
2. En av våra största och högst utvecklade
borstmaskar, levande i havet, typen för en
särskild familj. Se Ringmaskar.
Aphro’phora, se Skinnbaggar och
S t r i t a r.
Äphya minüta, se K 1 a r b u 1 t.
Utsikt över stranden vid Apia.
Apla, Samoaöarnas förnämsta stad, på n.
kusten av ön Upolu. 1,500 inv., varav 400
européer. Export av kopra och kakao. Under
världskriget erövrades A. från tyskarna av
trupper från Nya Zeeland 30 aug. 1914.
A piacere [a pjatJVre] el. Al p., it., efter
behag, med hänsyn till musikaliskt tempo.
Apiol [-ä’l], en beståndsdel i persiljefrönas
flyktiga olja, p e rsil j e k amf er.
A’pion, se Spetsvivlar.
A’pios, ett släkte av slingrande örter,
hörande till fam. Papilionaceae. Bladen äro
par-bladiga med uddblad, blommorna äro rödbruna
eller scharlakansröda och sitta i klasar. A.
tuberosa, jordpäron, som är en av de
fåtaliga leguminoser, som ha mjölksaft, har
välluktande, rödbruna blommor och odlas som
prydnadsväxt i trädgårdarna. Dess knölstam
är ätlig och utgjorde en del av de
nordamerikanska indianernas vinterföda. G. L—m.
Apis, en tjur, som av de gamla egyptierna
ägnades gudomlig vördnad. Han ansågs vara
en inkarnation av guden Ptah och dyrkades
särskilt i dennes tempel i Memfis, varest
han även meddelade
orakel. I hela Egypten
var Apiskulten
föremål för livligt intresse,
som särskilt under den
egyptiska religionens
sista perioder växte i
styrka. För att kunna
erkännas såsom en Apis
måste tjuren kunna
uppvisa vissa, fastställ-
da kännetecken. Så skulle den t. ex. vara
svart till färgen, ha en fyrkantig, vit fläck i
pannan, bilden av en örn på ryggen m. m.
Apistjurarnas begravningsplats i närheten
av Memfis, Serapeion, upptäcktes 1851 vid
de av fransmannen Mariette ledda
grävningarna. Den utgör en storartad anläggning med
sina underjordiska, i klippan inhuggna valv.
De utanför gravvalven befintliga s. k.
Apis-stelarna, stenar med detaljerade uppgifter
rörande det heliga djurets födelse, död och ålder,
ha varit av stor betydelse för den egyptiska
kronologien. E. P~s.
Apis, se Bin.
A’pium grave’olens, se Selleri.
Aplacentälia, »utan moderkaka», i äldre
litteratur sammanfattningsnamn för pungdjur
och kloakdjur.
Aplanät, symmetriskt dubbelobjektiv,
sammansatt av tvenne akromatiserade linser (.’e
Fotografiska objektiv).
Aplanogamèt, cilielös garnet (se d. o.).
Aplanospör, se Grönalger.
Apllt, en ljus, sockerkornig, väsentligen av
alkalifältspat, kvarts och ljus glimmer
bestående bergart, som vanligen uppträder såsom
gångar i närheten av större granitområden.
Aplo’mb, fr., kraft, tillförsikt och säkerhet
i uppträdande el. tal.
Aplysia, se S j ö h a r e.
Apmänniska, se Pithecanthropus.
Apné, se Andning, sp. 953.
Apnötter, se Jordnötter.
Apocynaceae, O 1 e a n d e r v ä x t e r,
växtfamilj, hörande till serien Contortae bland
sympetalerna och nära besläktad med fam.
Asclepiadaceae. Hithörande växter äro
mjölksaftförande träd, buskar (ofta lianer) eller
fleråriga örter med i regeln motsatta, enkla,
helbräddade blad utan stipler. Blommorna äro
tvåkönade, strålformiga. Pollenkornen äro ej
som hos Asclepiadaceae förenade i tetrader
eller till pollinier. Frukterna utgöras oftast av
kapslar — ej sällan äro de båda, som
uppkomma efter samma blomma, förenade med
varandra vid basen — mera sällan av bär eller
stenfrukter. Fröna i kapslarna äro ofta
försedda med hårtofs (för spridning med vinden).
Familjen omfattar omkr. 1,000 arter, de
Apis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
