Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Apotek - Historik - Apotekare - Apotekarekårens livränte- och pensionskassa - Apotekarekårens ålderstilläggskassa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1169
Apotekare—Apotekarekårens ålderstilläggskassa
1170
Historik. Föreskrivande av läkemedel samt
deras beredning och försäljning — således
läkarens och apotekarens verksamhet — voro
från början överallt förenade. Så var
förhållandet i hela den antika världen. Först
under medeltidens muhammedanska kultur
lära särskilda apotek ha uppstått, det första
i Bagdad omkr. 750 e. Kr. I Europa var
det genom den medicinska skolans i Salerno
inflytande, som läkarens och apotekarens
yrken åtskildes. I början av 1200-talet funnos
apotek i Italien. De spredo sig därifrån
under 1200—1400-talen till Tyskland och det
övriga Europa. Bredvid de genom särskilda
apoteksordningar reglerade ordnade
förhållandena fortgick dock ännu länge en
gårdfari-och marknadshandel, »marktschreyeri», med
läkemedel, och mot dessa »circumforaneos»
voro alla gamla medicinallagar riktade.
Skilsmässan mellan läkarens och apotekarens yrken
har sedan alltmera genomförts. I Sverige har
detta skett fullständigt.
I Sverige omtalas apotekare i början av
1500-talet, men deras yrke — att försälja
läkemedel — var då förenat med
kryddkrä-marens och troligen ej sällan med
sockerbagarens. Egentliga apotek började emellertid
att anläggas först under senare hälften av
nämnda årh., och första bör jan till ett ordnat
apoteksväsende i Sverige utgjordes av det
kungliga hovapoteket, som vanligen förestods
av en från Tyskland inkallad och vid hovet
anställd slottsapotekare el. förvaltare av det
konungen tillhöriga, i slottet förvarade
förrådet av medicinalier. Omkr. år 1552 anställde
Gustav Vasa en viss Mäster Lukas, och år
1575 erhöll slottsapotekaren Anton Busenius
Johan III:s tillstånd att flytta hovapoteket
till en lokal vid Stortorget och även betjäna
allmänheten. Apoteket återflyttades senare
till slottet, där det förblev till 1625, då det
åter förlädes till Stortorget. 1675 erhöll det
sitt ännu bibehållna namn, »Lejonet», och
förflyttades till Norrmalm. Flera av
Stockholms nuvarande apotek anlades därefter på
1600-talet: »Markattan» (numera
»Leoparden») 1623 av Gustav Adolfs livmedikus,
skotten Jakob Robertson Struan, samt 1649
»Engelen» av svensken Anders Månsson
Bie-wer, »den förste som sig härifrån till samma
konst och hantering slagit och det fattat
haver», vidare »Svanen», »Morianen»,
»Korpen», »Enhörningen», »Hvita björnen» samt
»Kronan». De allra flesta av apotekarna
voro tyskar. Det äldsta svenska apoteket
utanför Stockholm inrättades i Uppsala 1628 av
tysken Simon Wolimhaus. Även i några andra
städer anlades apotek på 1600-talet, såsom
i Kalmar 1639, i Falun 1643, »Enhörningen»
i Göteborg 1644, i Jönköping 1656. Antalet
apoteksinrättningar av olika art (se A p
o-teksprivilegium) var vid början av år
1923 tillsammans 398.
Det första privilegiet på anläggning av
apotek i Finland utfärdades 1689 för
Jo
han Albrekt Relau. I Helsingfors börjades
apotekarverksamhet först av Sebastian Stier
på grund av privilegium 1735. — Köpenhamn
fick sitt första apotek — det nuv.
Svane-apoteket — 1536, Bergen 1588 och
Kristiania 1628. Se bilder på vidstående plansch.
Om ålderdomliga apoteksskyltar se art.
Skylt. — Litt.: A. J. Bruzelius,
»Förteckning öfver Sveriges apotek och deras
innehaf-vare ifrån konung Gustaf I:s till närvarande
tid» (1881; bidrag till »Sveriges
apotekarehistoria») ; O. E. A. Hjelt, »Svenska och finska
medicinalverkets historia 1663—1812» (1891—
93); K. Ahlberg, »Den svenska farmaciens
historia» (1908).
Apotekare är i Sverige egentligen var och
en, som av Medicinalstyrelsen förklarats
legitimerad apotekare på grund av företett intyg
om avlagd godkänd apotekarexamen. —
Genom k. kung. 12 juni 1891 blev apotekaryrket
öppet även för kvinnor. Genom kungl. stadgan
för Farmaceutiska institutet i Stockholm av
22 nov. 1901 och k. kung, av s. d. angående
apotekselevers antagande m. m. är
undervisningen för blivande apotekare ordnad på
följande sätt: Lärjungen, som skall ha avlagt
godkänd mogenhetsexamen, inträder först
som elev å ett apotek. Elevtiden omfattar
minst två år. Därefter följer en lärokurs vid
Farmaceutiska institutet, beräknad till sex
månader. Efter dess genomgående och
godkända praktiska prov avlägges f a rmacie
kandidatexamen. Efter godkänd exa
men skall farmacie kandidaten ytterligare
tjänstgöra å apotek under minst ett års tid.
varefter han är berättigad att söka inträde å
Farmaceutiska institutet för avläggande av
apotekarexamen. Kursen för denna är
tvåårig. Efter avläggande av resp, farmacie
kandidat- och apotekarexamen blir den
examinerade av Medicinalstyrelsen förklarad far
macie kandidat, resp, legitimerad apotekare.
Se även Apotekaresocieteten,
Sveriges apotekareförbund och
Sveriges farmaceutförbund.
Om apotekare i Sverige se J. F. Sacklén.
»Sveriges apotekarehistoria ifrån konung
Gustaf I:s tid» (1833), och A. J. Bruzelius, ny
följd av nämnda verk (1878—81), samt A.
Levertin, K. F. V. Schimmelpfennig och K.
Ahlberg, »Sveriges apotekarehistoria från
konung Gustaf I:s till närvarande tid»
(1910 ff.).
Apotekarekårens livränte- och
pensionskassa, en självhjälpsförening, för vilken
stadgar äro fastställda genom K. m:ts reglemente
11 febr. 1887. Inträde i kassan är
obligatoriskt för var och en, som efter 1887 avlagt
farmaceutisk examen eller efter nämnda
tidpunkt erhållit privilegium på apotek.
Kassans styrelse har sitt säte i Stockholm.
Kassans fonder uppgingo vid slutet av 1922 till
5,836,092,86 kr.
Apotekarekårens ålderstilläggskassa, som
stiftades 1917, avser att bereda ålderstilläg åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
