Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Araber - Beduinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1193
Araber
1194
Beduin.
mänhet bättre beväpnade och organiserade
bofasta befolkningen äro mycket sällsynta.
Däremot utgör plundring av karavaner och resande
en välkommen omväxling i vardagslivet, och
för beduinerna är
detta ett lika lagligt
uttryck av deras
egendomsrätt till landet
som upptagandet av
tull i Europa. Det
enda säkra sättet för
resande är att från
den närmast boende
stammens scheik mot
överenskommen avgift
skaffa sig tillstånd att
passera hans område
— vanligen givet
under form av eskort av
en el. två män —, och
detta bildar sedan en
rekommendation till
angränsande stammar, förutsatt att ingen
tillfällig fejd äger rum, så att den resande
under hela sin färd på detta sätt mot måttliga
avgifter anförtros, från stam till stam.
Beduinens tält av grov, svart gethårsduk
har ena långväggen helt el. delvis öppen och är
stundom genom en vägg av samma duk
avdelat för män och kvinnor. Mansdräkten
består av en framtill öppen bomullsskjorta med
ett läderbälte, en huvudduk, fasthållen av en
tjock gethårskordong, ibland sandaler och om
vintern en hård, tät kappa med knappt
fotslånga ärmar. Kvinnodräkten består av en
mycket lång, mörkblå bomullsskjorta, som
även täcker hjässan och bakhuvudet, med
långa, spetsiga hängärmar och stundom
därunder vita, korta vidbyxor, vidare arm- och
fotringar av koppar eller järn (sällan silver),
halsband och stundom örringar av glaspärlor,
ytterst sällan näsring eller slöja.
De sociala förhållandena äro rent
demokratiska. »Scheiken», vanligen den rikaste i
stammen, frågas alltid till råds i viktiga
ärenden och tvister men åtlydes icke alltid,
då alla myndiga män äro fullkomligt
likställda. Några stammar bero dock av
konungariket Hidjaz eller av sultanatet Oman eller
imamatet Jemen, emiratet i Nedjd eller andra
av bofast befolkning skapade statsbildningar.
Religionen är nominellt islam, men dennas
förnämsta praktiska bud: de fem dagliga
bönerna, pilgrimsfärden, allmosor, till och
med omskärelsen, hållas föga eller alls icke,
utom av vahhabiterna (se d. o.), och hos de
avlägsna, vildare stammarna finnes ännu sol-,
stjärn- eller träddyrkan eller nästan
fullständig religionslöshet. Araberna äro toleranta
mot andra trosbekännare, till och med mot
judar, dock minst mot kristna. Giftermål
ingås utan andra laga former än ömsesidigt
samtycke i ett par vittnens närvaro. Lika
lätt går skilsmässan för sig, och äktenskaplig
trohet fordras icke strängt, ej ens bos hustrun.
Beduin på en vattenlast ad kamel.
Däremot vakas med yttersta stränghet över de
ogifta döttrarnas heder.
Beduinen är i vanliga fall ytterst måttlig;
hans dagliga spis är bröd och sur mjölk, men
vid de sällsynta större fester, då det slaktas,
är hans omåttlighet gränslös. Hans förmåga
att uthärda mödor och försakelser, värme och
köld är otrolig. Han är ytterligt okunnig i
läsning och skrivning men äger ett
förvånande minne; alla bortfallande detaljer ersätter
han likväl lätt med ren dikt. Beduinernas
arvsägner om sina släkters och hästars
genealogi, varöver de äro ganska stolta, äro
därför mycket otillförlitliga. Till
kroppsbyggnaden äro beduinerna mest av
medelstorlek med magra, skarpt skurna,
välfor-made anletsdrag, mörkbrun, blott i södern
svartbrun hy, grovt, svart hår och klen
skäggväxt. Stadsborna äro ofta längre och
vackrare. Med starka passioner förena
beduinerna en utomordentlig självbehärskning,
lugn och värdig hållning, livlig, poetisk
inbillning och en stor naturlig vältalighet. De
äga en utpräglad böjelse för sarkasm men äro
därför också ytterst känsliga för stickord och
nidvisor. På denna särskilt omhuldade gren
av deras rika poesi har mer än en
mångbe-sjungen stamfejd berott. Berömda för mod
och tapperhet, visa de dock i striden stor
klokhet och sparsamhet med eget blod, där risken
är för stor eller vinsten för liten. Dessa
förtjänster liksom ock de förnämsta felen, lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
