Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Araber - Beduinerna - Den bofasta befolkningen - Arabesk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1195
Arabesk
1196
Arabiska damer i Alger.
sinthet, bakslughet, opålitlighet, utmärka
såväl den bofasta befolkningen som beduinerna.
Den bofasta befolkningen. En arabisk stad
eller by är oftast omgiven av en låg
jordvall, blott de allra största av en stenmur.
Gatorna äro än ytterligt breda, än mycket
smala men alltid krokiga. Husen av
soltorkad jord (bränt tegel nyttjas ej), sällan
av sten, ha platta tak, små, högt belägna
fönster och inga yttre prydnader men äro
stundom vitrappade eller målade. Det
förnämsta, till mottagning nyttjade rummet
heter qåhwa (»kafé»), och gästfrihet utövas här
nästan ännu mer än hos beduinerna. Den
bofasta befolkningens näringsfång är i byarna
huvudsakligen jordbruk (vete, korn, dadlar,
kaffe, bönor, lök), boskapsskötsel (nötkreatur,
åsnor, kameler, hästar) och jakt (hare, struts,
skogsduva, vildand), i de större städerna
nästan uteslutande handel, för vilken araberna
äga en utpräglad fallenhet. Däremot står
industrien i allmänhet lågt. I fråga om
klädedräkt, seder och bruk samt flitigare övande
av islams bud likna de större städernas
invånare sina trosförvanter i Kairo, Damaskus,
Bagdad och andra storstäder, medan däremot
bybefolkningen mer överensstämmer med
beduinerna. Slavar (från Afrika) hållas allmänt,
dock mera hos de bofasta än hos nomaderna.
De behandlas i allmänhet väl, bliva ivriga
mu-selmaner och frigivas ofta vid festliga tillfällen.
Efter vissa års tjänst ha de rätt till frihet,
och därför finnes det bland den bofasta
befolkningen en icke obetydlig kontingent av
fi ia negersläkter, vilka i alla sociala
förhål
landen, giftermål, scheik- och kadi-val o. s. v.
äro fullkomligt likställda med araberna.
Om arabernas religion se Islam och M
u-hammed; om deras historiska betydelse se
Arabien, historia; litt., se under
Arabien. H. A. (P. L.)
Arabe’sk, ett slags ytornament, bestående
av antingen brutna eller böjda,
sammanflätade band, som bilda invecklade
stjärn-mönster, eller fantastiskt ombildade och
schematiserade växtformer, som på liknande sätt
slingras samman med varandra, eller ock
kombinationer av dessa båda element.
Växtformerna bestå oftast av böjda band, som här
och där utvidga sig till spetsiga, flikiga eller
bukiga blad. Koranspråk eller andra
inskriptioner i arabiska bokstäver inflätas stundom i
arabesken. Arabeskornamentet bygger på
ständig upprepning eller rytmisk variation av
ett grundmotiv; det saknar fast begränsning
och utfyller därför nästan lika väl ytor av
vilka proportioner som helst. Det är nästan
alltid mångfärgat, målat på en slät yta, på en
relief i stuck eller kakel, vävt, inlagt i trä
eller utfört i metall; dess estetiska verkan
beror till stor del på dess färgprakt. Arabesken
utbildades redan i den gammalarabiska
konsten, sannolikt ur de bysantinska
akantus-mönstren (se A k a n t u s), och förelåg fullt
utvecklad före år 1000. Under renässansen
fick den någon spridning i det kristna
Europas dekorationskonst; närbesläktade mönster
nyttjades under senare delen av 1600-talet för
inlagda träarbeten m. m. — Ordet arabesk
nyttjas numera oegentligt för vilket inveck-
Arabeskmönster, sammansatt av flätverk, bladverk
och inskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
