Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arabiska språket - Arabiska öknen - Arabisk konst - Arabisk musik - Arabiskt gummi - Arabistan - Arabkir - Aracajú - Araceae - Aracéer, Aroidéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1215
Arabiska öknen—Aracéer
1216
lång stavelse före ultima, ligger accenten på
den första stavelsen.
Historiskt’ delar sig språket i två skeden: a)
den klassiska arabiskan, den gamla
beduinpoesiens språk, som legat till grund för
vokaliseringen av koranens text och som
sedan dess alltjämt tjänstgjort som
skriftspråk; b) vulgärarabiskan, det av
det förra genom avlägsnare arabiska
stammars och underkuvade arabiserade folks
inverkan uppkomna, i en mångfald dialekter
splittrade talspråket. I detta ha alla
slutljudande korta böjningsvokaler bortfallit,
varför accentens plats i ordet bestämmes av
andra lagar än i det äldre språket. — Litt.:
Caspari-Müller, »Arabische Grammatik» (1887);
Caspari-Wright, »Grammar of arabic
lan-guage» (1898); Socin-Brockelmann, »Arabische
Grammatik» (1918); Belot, »Vocabulaire
arabe-frangais» (1899); för vulgärarabiskan: Spitta,
»Grammatik des arabischen Vulgärdialektes
von Ägypten» (1880). H. A. (P. L.)
Arabiska öknen, se Egypten.
Arabisk konst, se Muhammedansk
konst.
Arabisk musik. Före Muhammed ägde ara
berna ingen nämnvärd musikalisk kultur.
Efter erövrandet av Persien (600-talet)
övergick den gamla persiska kulturen till och
utvecklades av erövrarna. Grundvalen för det
musiksystem, som senare framställdes av ara
biska musikteoretici och vars material anse.’
ha utgjorts av såväl persisk som gammalara
bisk melodik, var skalans delning i 17 delar
(tredjedelstoner) och de därav härledda 12
huvudtonarterna (»maqämät»). Även en
diato-nisk skala av 7 tonsteg, liknande den nu
varande västerländska, hade länge varit
bekant. Urgamla arabiska melodier torde ännu
finnas kvar i beduinernas, dervischernas och
fakirernas sånger, i muezzins anrop till bön
från minareterna o. s. v. Arabernas
förnämsta musikinstrument var lutan, som de
erhållit från perserna. Bland stråkinstrument
märkes rebaben, från vilken enligt mångas
antaganden de västerländska stråkinstrumenten
härstamma. H. G—t.
Arabiskt gummi, Gu’mmi ara’bicum, den
intorkade, ur barken utrinnande saften av flera
afrikanska acaciaarter. Man skiljer mellan
egentligt a. (kordofangummi) och
senegalgummi. Dessa äro ganska lika,
enär båda erhållas av samma trädslag men fås
från olika växtplatser. A. bildar större och
mindre klumpar eller stycken, blekgula el.
blekröda och genomskinliga samt fullständigt
vattenlösliga. Spec. v. vid 15° C 1,49. A.
finner omfattande praktisk användning som
bindemedel, tillsats till bläck och färger, för
appretering av vävnader m. m.
Förekommande ersättningsmedel, såsom k a p g u
m-m i och australiskt gummi, äro ej i
aBa avseenden likvärdiga med äkta a. På
senare tiden ha gummilösningar kommit till
användning för insprutning i blodet efter
blödningar och vid fall av s. k. chock (se d. o.).
De sämre sorterna, med rödgul el. brun färg,
användas i tekniska yrken. E-t N-n.
Arabistän, prov, i s. v. Persien, vid
Persiska viken. 200,000 inv., de flesta nomader.
Huvudstad: Dizful. S. delen av A. är
slättland, n. delen kuperad. Det vattnas av
floden Karun. I A. finnas betydande
oljekäl-lor, som ägas av Anglo-persiska
oljekompa-niet. A. kallas även Chusistan. — A. är även
turkiskt och persiskt namn på Arabien.
Arabkir, stad i turk, vilajetet
Mamuret-ul-Aziz, 80 km s. ö. om Sivas, vid en liten
biflod till Eufrat; omkr. 20,000 inv., varav */»
armenier och resten turkar. Fruktodling,
bomullsindustri. 1895 var A. platsen för stora
turkiska massakrer på armenierna.
Aracajü [-’go’], huvudstad i den brasilianska
staten Sergipe, vid den segelbara Rio
Cotin-guiba, 12 km från Atlanten. 37,440 inv.
(1920). Biskopssäte.
Aräceae, se Aracéer.
Aracéer, A r o i d é e r, Aräceae, familj bland
de monokotyla växterna, utmärkt genom sina
små, ofta nakna blommor, vilka sitta tätt
hopade i en köttig blomställning (kolv), som
Igcharum eximium, en
aracé från Mindre Asien.
i regel är omgiven av ett färgat högblad
(hölster). Bladen äro i motsats till
förhållandet hos de flesta andra monokotyledoner
breda, grenigt nerviga, ej sällan delade och
ofta försedda med stipler. Stammen är än
lång, klättrande förmedelst rötter eller en
förlängd jordstam (rotstock), än kort, ofta i
form av en underjordisk knöl. Under
blomningstiden äger hos många en livlig
värmeutveckling rum i blomställningen, så att
temperaturen inuti hölstret kan överstiga den
omgivande luftens med ända till 20° C. — De
flesta aracéer höra hemma i tropiska länder.
För sina vackra hölster eller egendomliga
blad odlas många hos oss i växthus och
boningsrum, t. ex. kalla, Zanthedeschia
aethio-pica, Caladium (blad med vita eller livligt
färgade fläckar) och Monster a deliciosa, av
trädgårdsmästarna ofta benämnd Philodendron
pertusum (med flikiga, genombrutna blad).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
