Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aracéer, Aroidéer - Arachidmandel - Arachidolja - Arachis hypogaea - Arachnoidea - Ara coeli - Arad - Arafat, Arafa - Arafurasjön - Arago, Emanuel - Arago, Etienne Vincent - Arago, François (astronom) - Arago, François (politiker) - Aragón - Aragonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1217
A rachidmandel—Aragonien
1218
1 Sverige är endast en art ursprungligen vild,
nämligen m i s s n e, Calla palustris (se M i s
s-n e). Dessutom ha kal musrot (se d. o.),
Acorus calamus, och m u n k h ä 11 a (se d. o.),
Arum maculatum, införts som
läkemedelsväx-ter och förvildats. — Aracéerna innehålla ofta
skarpa, giftiga ämnen, vilka dock kunna
avlägsnas genom torkning eller kokning.
Jordstammarna äro rika på stärkelse, varför
flera hithörande arter äro näringsväxter. Den
viktigaste är t a r o, Alocasia antiquorum,
som odlas överallt i tropiska och subtropiska
länder. — Anmärkningsvärda genom sin
storlek äro bl. a. arter av släktet Amorphophallus
(se d. o.). G. M—e.
Arachidmandel, se Jordnöt.
Arachidolja, se Jordnötolja.
A’rachis hypogäea, se Jordnöt.
Arachnoldea. 1. Se H j ä r n h i n n o r. —
2. (A r a c h n i d e r.) Se Spindeldjur.
Ära coeli [séTi], »himmelsaltaret», eg.
Santa Maria in A., kyrka i Rom (se d. o.).
Arad [å’-], stad i västligaste Rumänien, på
Alföld, på högra stranden av Maros. 63,000
inv. (1920), därav 73 % magyarer och ung. 16 %
rumäner. Säte för en grekisk-ortodox biskop.
Staden har ett modernt utseende och är en
betydande järnvägsknut. Fabriker för
lädervaror och maskiner; handel med boskap, mjöl
och spannmål. — På motsatta sidan av
Maros ligger köpingen Nya A r a d (rum.
Ara-dul neo, ung. Uj-Arad), med omkr. 6,000 inv.
— A. var före 1919 ungerskt. Under
resningen 1849 spelade A :s fästning en viktig
roll och var en tid upprorets högkvarter.
Haynau lät i okt. s. å. i A. avrätta flera
bemärkta ungrare.
Arafät, A r a f a, granitklippa ö. om Mecka.
Bredvid A. ligger ett heligt berg, D j e b e 1
e r - R a h m a, dit de muhammedanska
pilgrimsskarorna vandra för att bedja och
föreläsa ur koranen.
Arafürasjön, se Alfurasjön.
Arago [aragå’], Emanuel, fransk
politiker (1812—96), son till F. A. Deltog i
februarirevolutionen 1848 som ivrig republikan och
var senare dels som advokat i politiska
processer, dels i lagstiftande kåren en ihärdig
motståndare till andra kejsardömet. 4 sept.
1870 blev han medlem av
nationalförsvarsre-geringen och efter vapenvilans avslutande för
en kort tid inrikesminister (1871). Invald i
nationalförsamlingen slöt han sig till den
yttersta vänstern och tillhörde dess främsta
talare; senator 1876. Var 1890—94 franskt
sändebud i Bern.
Arago [aragå’], Etienne Vincent,
fransk teaterförf. o. politiker (1803—92),
broder till F. A. och direktör för
Luxembourg-museet. Han skrev 1822—47, mestadels i
samarbete med andra, ett hundratal vådeviller,
melodramer och lustspel, som på sin tid rönte
framgång och av vilka flera uppförts i
Sverige. Hans bästa pjäs anses vara den 1847
på Théatre frangais givna rimmade komedien
»Les aristocraties». A., som kämpade på
barrikaderna både 1830 och 1848, var även
verksam som journalist i radikal anda. Under
revolutionsåret 1848 var han chef för
postverket och införde då frimärken samt en
enhetlig portotariff. Efter kejsardömets
störtande 1870 var han en kort tid mär i Paris.
Arago [aragå’], F r a n g o i s, fransk
astronom, fysiker o. politiker (1786—1853),
professor i analytisk geometri vid polytekniska
skolan i Paris 1809, direktör vid observatoriet
därstädes 1830. Året
därpå invaldes han
i
deputeradekammaren, där han slöt sig
till yttersta
vänstern, och (og
verksam del i
julirevolutionen. 1848 blev A.
medlem av den
provisoriska regeringen
(krigs- och
sjöminister). Han var städse
en ivrig motståndare
till Napoleon och
vägrade att avlägga
ed till honom efter
statskuppen 1851. — Tillsammans med
Gay-Lussac utgav han från 1816 »Annales de
physique et de chimie». A:s värdefulla
vetenskapliga upptäckter röra sig om ljusets
inter-ferens och polarisation samt den elektriska
strömmens magnetiska verkningar. A. är den
s. k. rotationsmagnetismens upptäckare. Hans
populära astronomiska föredrag äro samlade i
»Astronomie populaire» (1834; 2:a uppl. 1865).
Berömda för sin klassiska formfulländning
äro hans »Éloges» över avlidna medlemmar av
Franska vet.-akad. Några av hans arbeten äro
övers, till sv. (1844 och 1854).
Arago [aragå’], F r a n g o i s, fransk
politiker (f. 1862), son till Em. A. Urspr.
diplomat, var A. huvudredaktör för Petit parisien
1903—10 och är sedan 1919 deputerad. Blev
1921 vice president i deputeradekammaren och
är ledare av »Entente républicaine
démocra-tique». Anses inom den republikanska
högern som en skicklig taktiker.
Aragön, flod i Navarra, n. ö. Spanien,
biflod fr. v. till Ebro, upprinner i Pyrenéerna
inom Aragonien. 192 km lång.
Aragönien, sp. Aragön, landskap i n. ö.
Spanien, kring Ebro; i n. gränsar det till
Frankrike, skiljes i ö. från Medelhavet genom
Kata-lonien och Valencia och stöter i v. till
Navarra och de bägge Kastilierna, i s. till
Valencia. Det omfattar de nuv. prov. Huesca,
Zaragoza och Teruel, tillsammans 47,391
kvkm med 1,028,255 inv. (1921). A. utgör en
stäppartad högslätt, kantad av randberg,
vilka västerut i Sierra del Moncayo nå 2,348
m. I n. A., Högaragonien, finnas
Pyrenéernas högsta toppar, Maladetta med Aneto
(Pic de Néthou), 3,404 m, och Monte
Per-dido (Mont Perdu), 3,352 m. A. genomflytea
I. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
