Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Araktjejev, Aleksej Andrejevitj - Aralia, Araliaceae - Araliacéer - Aralo-kaspiska inhavet - Aralsjön - Aram - Aram, Eugene - Araméer - Arameiska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1221
Aralia—Arameiska språket
1222
krigsföretagen. 1808 utnämndes han till
krigsminister samt 1810 till medlem av det då
inrättade riksrådet. I synnerhet efter
Speran-skijs fall 1812 fick han allt större inflytande
och förtroende hos kejsaren. Hatad av både
soldater och bönder, avskedades han 1826 av
Nikolaus I.
Aralia, Araliäceae, se Araliacéer.
Aralia, Aralia racemosa.
Araliacéer, Araliäceae, växtfamilj, nära
släkt med fam. flockblomstriga,
Um-belliferae, från vilken den skiljer sig genom
köttig, ofta av mer än 2 fruktblad bildad
frukt och i regeln förvedad stam. Den har sitt
egentliga hem i varma länders bergs- och
skogstrakter; i Sverige finnes endast en
representant, murgrönan (se d. o.). Ett av de största
hithörande släktena är Aralia. — För sina
prydliga blad odlas flera arter i växthus och
boningsrum, t. ex. aralia (Fatsia japonica,
av trädgårdsmästarna benämnd Aralia SieboT
dii). Märgen av Tetrapanax papyrifer
förarbetas till s. k. kinesiskt rispapper. Panax
ginseng, en av de få a., som ha örtartad stam,
spelar i Kina stor roll som läkemedel och
odlas därför flerstädes, särskilt i Korea.
Aralo-kaspiska inhavet. I den
aralo-kas-piska sänkan, som förefanns redan under den
yngre tertiärtiden, samlade sig vid istidens
maximum smältvatten från den nordiska
inlandsisen i sådan mängd, att det Kaspiska
havet gick öVer sina bräddar, i n. nådde upp
till Kazan och i ö. svämmade över Aralsjöns
område samt bildade ett stort inhav, som
sträckte sig ett gott stycke in i södra
Sibirien. Man har beräknat, att A. vid sitt
högsta vattenstånd haft en areal av omkr. 1,5
mill. kvkm, och då tog det utlopp till Svarta
havet genom Manytjs dalgång. Vittnesbörd
om detta inhavs nordliga ursprung och
förbindelser har man i en del arktiska reliktformer
av kräftdjur och en sälart. Av dessa finnas 6 i
Kaspiska havet och 2 i Aralsjön, alla mycket
närstående de arktiska relikter, som finnas
kvar i Östersjön och de skandinaviska
insjöarna. Dessa relikters förekomst så långt
söderut i dessa nu avstängda inhav torde
närmast böra förklaras så, att i n.
Ryssland under olika skeden av istiden vid
isranden bildats smärre smältvattensjöar, vilka
tidtals haft förbindelse med Ishavet, som också
under istiden haft högre vattenstånd än nu;
från dessa ha sedan de nordliga formerna
genom floderna flyttat söderut till Kaspiska
havet och Aralsjön. — Litt.: A. G. Högbom,
Ȇber die arktischen Elemente in der
Aralo-kaspischen Fauna, ein tiergeographisches
Problem» i Bulletin of the Geological institution
of the University of Upsala (1917). K. A. G.
Aralsjön, sjö i Västturkestan, Centralasien,
ö. om Kaspiska havet, näst detta Asiens
största insjö. Omkr. 62,000 kvkm. A. skiljes
från Kaspiska havet genom Ust-Urt-platån.
Dess spegel ligger 76 m över Kaspiska havets
yta och 50 m över världshavets. Stränderna
äro låga men höja sig något i n. och v.
Bäckenet är grunt, medeldjupet 15,6 m; det
största djupet, 68 m, återfinnes i v., och
bottnen stiger flerstädes upp som öar
(sammanlagt 1,200 kvkm). A. är avloppslös.
Salt-halten är i genomsnitt 1,03 %. Tillflödena,
Syr-darja och Amu-darja, bilda båda deltan.
A:s vattenyta var 1820—80 i stort sett
sjunkande men därefter åter stigande, åtminstone
till 1908 (1880—1908 3 m). Sjön innehåller
rikligt med fisk, och strändernas fågelliv är
livligt. Ingen nämnvärd trafik äger rum på
A. Jfr Aralo-kaspiska inhavet. — Litt.:
L. S. Berg, »Aralskoje morje» (på ry., 1908);
referat härav: A. Markov i Geogr. journ. 1911
o. Woeikow i Petermanns Mitteil. 1909.
Aram, G. T;s benämning på hela den
landsträcka, som begränsas av Libanon, Palestina,
Arabien, Tigris och Taurus, d. v. s. samma
områden, som grekerna innefattade under
benämningen Mesopotamien och Syrien.
Invånarna kallas av oss a r a m é e r.
Aram [ä’oräm], Eugene, eng. skollärare
o. privatlärd (1704—59). Är hjälten i Bulwers
roman med samma namn och ryktbar genom
de hemlighetsfulla omständigheter, varunder
han — enligt mångas mening oskyldig —
dömdes för mord och avrättades. Som lärd
är A. bekant därigenom, att han påvisat de
keltiska språkens frändskap med övriga
indo-europeiska språk. I Bulwers roman är han
högeligen idealiserad.
Araméer, se A r a m och S e m i t e r.
Arameiska språket, det i A ram (=
Mesopotamien och Syrien) redan under assyrisk tid
talade semitiska språket, framträder tidigast
i inskrifter från Zendjirli i n. v. Syrien
(700-talet f. Kr) och i Teima i n. Arabien
(500-talet f. Kr.) samt var under persiska tiden
(efter Babylons fall 538 f. Kr.) det officiella
språket för alla provinser v. om Eufrat, långt
in i Mindre Asien och Egypten, varifrån vi
äga inskrifter (förnämligast de år 1906 i
ruinerna av Elefantine, nära Assuan, funna
papyrerna). Under århundradena närmast före
Kristus undanträngde det småningom
hebreis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
