Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arcadius, Karl Olof Ohlson - Arcana coelestia - Arcani disciplina, Arkandisciplin - Arcanum - Arch, Joseph - Archaeocidaris - Archaeopteris - Archaeopteryx, Urfågeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1289
Arcana coelestia—Archaeopteryx
1290
aingens tjänst och särskilt varit en av de
ledande i arbetet för folkskoleseminariernas
tidsenliga reformering. A. har även bedrivit
en omfattande författarverksamhet och
utgivit bl. a. läroböcker i pedagogik samt
orts-och skolhistoriska monografier.
Arcäna coelestia [sele’stia], lat.,
»himmelska hemligheter», berömt arbete av E.
Sweden-borg (se denne).
Arcäni disciplina, lat., Arkändisciplln,
•hemlighetslära», kallas — med en från
senare delen av 1600-talet härstammande
benämning — den hemlighetsfulla tystnad (fides
tilentii), med vilken man inom fornkyrkan för
de icke döpta undanhöll läran om dopet och
nattvarden samt trosbekännelsen och »Fader
vår». Under katekumenatets blomstringstid
på 300- och 400-talet upptogs allmänt
benämningen »de invigda» på de döpta kristna, som
ensamma hade tillträde till missa fidelium,
och arkandisciplinens välde på det
gudstjänstliga området betecknar dettas utbildande i
riktning mot mysteriet. Först sedan skillnaden
mellan de invigdas och katekumenernas mässa
förlorat sin sakliga betydelse genom
barndopets allmänna antagande, bortföll ock behovet
av ett hemlighållande. (B. A.)
Arcänum, lat. (plur. arcana), se A r k a n u m.
Arch [ätj], Joseph, eng. arbetarledare
(1826—1919). Son till en lantarbetare, gick
han själv vid plogen i många år men läste
på fristunder nationalekonomisk och religiös
litteratur och blev metodistpredikant. Efter
1867 års otillräckliga rösträttsreform ställde
han sig i spetsen för
jordbruksarbetarrörel-sen och grundade 1872 »National
agricul-tural labourers’ union». Den skicklighet och
vältalighet, varmed han organiserade och
ledde den, bidrog verksamt till erkännandet
av jordarbetarnas politiska rättigheter genom
Gladstones demokratiska valreform, 1884—85.
A. var liberal underhusled. 1885—86, 1892 och
1895—1900. Hans självbiografi utgavs 1898.
Archaeocldaris, ett i stenkoistiden levande
sjöborreeläkte, i stort sett överensstämmande
med de mesozoiska och kenozoiska regelbundna
ekiniderna men liksom övriga paleozoiska
sjöborrar utmärkt genom sina i flera (4) rader
•ittande interambulakralplåtar.
Archaeo’pteris, ett för de övre devonlagren
utmärkande ormbunkssläkte, vars dubbelt
parbladiga blad hade rundade el. kilformiga
småblad, i randen fransade el. smalflikiga.
Utmärkande för A. äro småbladsliknande
bladflikar mellan och nedanför parbladen
samt stipelliknande bladbildningar vid
stjälkens bas, liksom hos nutida marattiacéer.
Praktfulla former av släktet äro kända i
synnerhet från Irland, Beeren eiland samt
Elles-merelandet.
Archaeo’pteryx, Ur fågeln, en fossil fågel,
den äldsta och mest ursprungligt
organiserade av alla kända fåglar. Den avger ett
ovedersägligt historiskt bevis för fåglarnas
uppkomst ur kräldjar. Man har funnit läm-
Archaeoptergx litographica. British Museum.
ningar av två exemplar i den till
jurasyste-met hörande s. k. litografiska skiffern vid
Solnhofen och Eichstätt i Bayern; det
fullständigaste, sist (1877) funna överlämnades
för en summa av 20,000 riksmark till
paleon-tologiska museet i Berlin; det först funna
finnes i British museum of natural history i
London. Att denna varelse verkligen varit en fågel
framgår bl. a. av dess fjäderbeklädnad och
av de bakre lemmarnas byggnad. Fjädrarna
liknade fullkomligt de nutida fåglarnas och
beklädde hela kroppen utom hals, huvud och
fötter; dessa senare förete fågelfotens
karakteristiska kännetecken. Men urfågeln skiljer
sig från alla nu levande fåglar och ansluter
sig till kräldjuren genom en hel rad av
egendomligheter, av vilka några här må
framhållas. Den har en lång kräldjurssvans, och
mellan varje par kotor är ett par stjärtpennor
fäst, alltså ett förhållande, som väsentligen
avviker från de nutida fåglarnas, hos vilka
de sista svanskotorna sammansmält till ett
plogbillsformat ben, som tjänar till fäste för
stjärtpennorna. Revbenens form skiljer sig
från fåglarnas och liknar kräldjurens; de äro
liksom revbenen hos flertalet kräldjur, och de
små benutskott, vilka såsom s. k. hakutskott
hos fåglarna utgå från bakre kanten av varje
revben, saknas; dessutom finnas s. k.
bukrevben, som aldrig förekomma hos fåglarna men
väl hos många kräldjur. Käkarna äro
försedda med tänder som hos kräldjuren, ej med
hornslidor som hos fåglarna. Hals- och
bröstkotornas byggnad överensstämmer med den
hos vissa kräldjur. Alla tre fingrarna å vingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
